Aftonbladet – 21 januari 1854, sida 2

var som hade den moderliga naturen velat varna hvai och en för detta vilddjur i menniskogestalt. Gyllenroth fortfor: — Du känner partiernas ställning och huru aristokratiens glödande hat mot Carl XI, upphofsmannen till deras ruin, i rikt mått återfallit på hans son. Du ve att detta hat, länge glimmande under askan, är färdigt att bryta ut vid första tillfälle, då det kan få luft... De missnöjdas antal växer dagligen och konspirationen omsnärjer redan den kungliga vildhjernan med sina hundratals osynliga nät... . — Nåväl... Hvad rör det mig? — Mer än du tror... då frågan är om hämnd på Stobge. Du vet hvad detta parti uträttat; du vet att det haft sina utskickade i konungens armå, hvilka styrkt honom till alla hans dårskaper. Detta partis lösen hai varit: Må allt störta, blott enväldet faller och aristo. kratien kommer på fötter igen!, Du känner att hvarje adelsman, som är mån om sin framtid, nödgas förena sig med detta parti. — Nåväl... — Jag vill blott bevisa dig att detta parti är både miktigt och skickligt. Tåget till Ukraine... nederlage vid Pultava . .. konungens förlängda vistande i Bender... Stenbocks fall... Östersjöprovinsernas ohjelpliga förlust... allmogens högljudda missnöje öfver skatter och utskrifningar . .. vid alla dessa händelser har detta fruktansvärda parti haft sitt inger med i spelet... Det i mindre hans egen oskicklighet än aristokratiens hat, som störtat Carl XI... Duvct, att redan 1714 var den illa anskrifven, som var känd att vara konungsk. oo Ännu förstår jag cj hvad du menar, — sade Gyllensten otåligt. — Hvad har den der gamla visan att göra med Stobee? 77 Jo ganska mycket, när det kommer an på att befrämja dina afsigter. Stobee gick så långt i sin konungskhet, att Tauben blef gul af harm. Nu förstår du väl att det der mäktiga partiet, om hvilket jag talat, ej gerna ser att en så trogen, pålitlig och skicklig officer, på hvilken konungen i alla händelser kan lita, aterkommit... Du inser väl, att de skola göra allt för att störta honom, — Åha! Man har således redan i Stockholm beredt sig att öppna en fälla för honom? — återtog Gyllensten. — Träffadt! Och äfven jag har sökt att göra mitt