ÖFVERSTE STOBEE) ELLER HOLSTEINSKA PARTIET. Medan detta försiggick i lusthuset, hade emellertid frå Langenhjelm, som vi nämnde, tankfull vandrat genom parken vid sjön och stadnat i skuggan af en ek, som utbredde sina skyddande grenar öfver en mossbänk. Den ädla, fasta och starka qvinnan led i detta ögonblick viid tankan på den beklagansvärda och förvillade väninna., hon nyss lemnat; och ehuru det sammanstämde med hennes egen önskan att ej blifva sedd af Gyllensten, kwunde hon dock ej undgå att känna sig sårad deraf, att hon., en slägting till öfversten och i fyra år den ömmaste wårdarinna af hans och Christinas barn, nu, likt en tvetydig och misstänkt varelse; måste smyga sig bort, då han nalkades, som numera beherrskade hennes olyckliga väns hjerta. — Öfvergifva henne vill jag dock icke, -— tänkte han. — Jag skulle ej kunna stå till svars derför. Icke öfvergifver man den febersjuke, fastän han i yrscln bortvisar den deltagande vännen... Nej... den olyckliga måste räddas, men på hvad sätt? Detta är en uppgift, som ej är så lätt att lösa... Den minsta oförsigtighet skulle ju kunna bereda mig Valmonts öde. Fru Langenhjelm återkallade i sitt minne Christinas berättelse och med detsamma en annan historia af ännu förförligare art, i hvilken Gyllensten äfvenledes spelade hufvudrolen; men undersökningen härom jerhte namn och nirmare detaljer hade dött med hennes man... Således ver allt vidare tal härom onyttigt och kunde endast bereda bennes eget förderf. Men genom denna kännedom om Gyllenstens karakter, genomskådade hon honom fullkomlizzt fortfor i sin monolog: — Jag inser-alltsammans. Han har förälskat sig, — så vidt en sådan man kan det, — i hennes sköna ansigte, hexnes smärta men yppiga gestalt... Det är en passion ar brännande sinnlighet, som lyser ur hans ögon. Hos hennes man kunde han ej förföra henne . .. Derför väckte han i hennes bröst hemsjukans trånande qval och längtan efter hennes barn... För att få henne riktigt i sitt våld och förlänga resan, tillställdes röfvarscenen. .. Jag är säker på att Valmont dervid varit hans verktyg, ) Se A.B. N:o 1, 3, 4, 10, 11, 13—15.