remonterlngen åter velat afte, icke Kongl. Maj:ts och krenans nytta, utan sitt eget bästa, så skulle de hafva dervid så förfarit att de alltid dröjt en månad med att ersätta de utrangerade hästarne samt såmedelst för egen räkning besparat det för de vakante numrorne uppburna fouraget, cnärs; seheferne, jomlikt 2 uti passevolanskontraktet iv... 2 pligtige att till kronan återbära de för vakanta nuwvror erhållna utfordringspassevolanser i annat fall än då numrorne hållits vakanta i mer än 30 dygn, Efter att sålunda hafva visat att de vid konungens lifgarde till häst följda metoder ati provisoriskt ersätta de såsom oduglige utrangerade hästarne med bättre, intilldess de till numrornes slutliga fyllande afsedda remonterna ankommit, ingalunda afsett sqvadronsehefernes utan kronans fördel, och att samma metod grundat sig på den uti passevolanskontraktet medgifna rättighet att emellan mönstringarne, med sekundchefens samtycke och på dess ansvar, förbättra numrorna, återstår nu att specielt redogöra för den utrangering och insättning af fyra hästar, som blifvit föremål för krigsfskalsembetets åtal. Förhållandet härmed är följande: Då undertecknad, Oxehufvud, i början af Juli månad 1851, efter erhållen tjenstledighet skulle från hufvudstaden bortresa, öfverlemnade jag fyra mig tillböriga hästar till ryttmästaren grefve Björnstjernas fria disposition under tiden, med skyldighet för mig likväl att ersätta det fourage, som till hästarnes utfordring åtginge. Vid aftalet härom fästades ingalunda af mig det vilkor att hästarne skulle vid sqvadronen insättas i stället för sådane som blifvit utrangerade; men då det för mig kunde vara likgiltigt om detta skedde, saknade jag ock anledning förneka ryttmästaren Björnstjerna, att derest han så önskade, få anmäla de ifrågavarande hästarne till provisorisk insättning i stället för sådane utrangerade numror, som ej genast kunde med remonter definitivt ersättas, hälst hästarne, såsom nyss nämndes, blifvit lemnade frin ryttmästarens fria disposition. (Forts.)