Aftonbladet – 19 januari 1854, sida 3

NS, os Te Hallare bestämma hvarutinnan den äta ttills lade artikelns brottslighet skulle ligga. Detta undandro; nåste I sig likväl hr aktor och yrkade, hänvisande endast, del ve-d till artikeln i dess helhet, dels till några särskilda örsta ) deruti med bläck understrukna ställen, att jag mätt ngar ) straffas med minst två ärs fängelse och två hundr: dit I riksdalers böter. e af I saknad således af alla motiver eller ens andr. stalantydningar frän åklagarens sida, äm nägra bläck edel I streck, angående hvad han sjelf anser brottsligt i ar ensI tikeln, befinner jag mig här i den besynnerliga be och I lägenheten, att till mitt fredande och försvar sjel icke I behöfva uppsöka hvad som möjligen kan anses brotts f de Iligt och sedermera vederlägga hvad jag supponerat åne) Jag kan ej underlåta att vördsamt fästa uppmärksamägshet å detta utan tvifvel för äklagaremakten beqväma, slag I men tillika nya oeh, som jag tror, aldeles oriktiga erna ) sätt att gå tillväga i bevisning, hvilket nog myeket öra I erinrar om en ryktbar fransysk statsmans bekanta räfyttrande: Skrif tre ord på ett papper, oeh jag skall ränI sätta er på Bastiljen. unLyckligtvis, som jag hoppas, är dock härvid den boskillnad för handen, att mellan de tre erden: — de rdr, J af åklagaremakten med bläck understrukna ställena tili tidningsartikeln — och Bastiljen: — det yrkade 6:te ) straffet af minst två års fängelse ä fästning — skall ned finnas en jury af medborgare som på ed och samvete rid pröfvar, såväl huruvida åklagaren uppfyllt sitt ålggande genom det sätt, hvarpå han gätt till väga, som huruvida jag kan dömas saker till ett brott, som till medför sagde hårda ansvar. Det är med vädjande, ola I till denna jurys oväld och urskiljning, sem jag nu ina nödtvungen går att sjelf försöka uppleta hvarest i den um I åtalade artikeln man kunnat finna förevändning till antagande af en sädan brottslighet, för att säsom jag af I hoppas sedan kunna fullkomli ndanrödja alla misetankar derom. eg TÅ RR on, Det första nödvändiga för att kun döma, öfver ma ) ett åtal af nu ifrägavarande beskaffenhet, måste vara. att bestämma hvad som förstås med lasteligt tal Ä Konungen eller smädeligt yttrande om Rikets Ständer, tem I emedan man, utan att hafva ett rigtigt begrepp härmI om, omöjligen kan samvetsgrannt pröfva, huruvida en ett brott, som skall bestå i sådant lasteligt eller sm ch I ligt tal, blifvit begånget. Sd föJag vågar tro att hvarje oväldig skall finna, a kgI sjelfra de åberopade uttrycken i detta hänseende inde ) nehälla den tillförlitllgaste ledningen för omdömet, in nemligen att ett tal — eller här en skrift — för att hemfalla under en lagparagraf som bestraffar sådant brott, för det första måste vara riktadt mot konungen ör I eller. ständerna, och för det andra lasta eller smäda ItI dem, det vill säga antingen lägga dem till last en dr I eller flere sådane handlingar, som, begängna af van00 I liga medborgare, vore juridiskt straffbara eller i moraliskt afseende skulle Ädraga den, som begätt deneller desamma, alla rättänkandes förakt och ovilja, eller eck att om dem fälla sådana mtlåtelser som, an vända mot andra medborgare, skullde bestraffas såsom skändliga eller förklenande för dersas heder. Skillnaden mellan majestätets helgd och: det värn, lagen n gifver åt andra samhällsmedlemmar, ligger tydligt angifven uti skillnaden i straffet för samma slags brott: i ena fallet från fästningsstraff till och med lifrets förlust, i det andra böter (eh ärans förlust. Intetdera af dessa fall igenfinnes — jag vågar derom le I vädja till äfven det enklaste förståd — uti den ifråe I gararande artikeln; ty först och frimst äro Konung ir och ständer der ieke nämnda och för det andra fins i den åtalade artikeln ingenting som hvarken i jurir I diskt eller moraliskt afseende är förnärmande eller s ) förklenligt. Hvad är då grunden för hela detta åtal? Jo att i tidningen Friskytten förekommer em artikel som bär öfverskriften: Ztt Trontal. I denmma robrik är det utan tvifvel som hela förbrytelseen förmenas ligga likasom in nuce, endast derföre attt i den påföljande texten finnas använda några uttryekk, som visserligen icke ens äro kopierade ifrån, men dock genom ämnena, som de vidröra, kunna väckta erinran om det kungliga trontal som nyss förut blifvit hållet till de nu församlade ständerna; och i denna sökta analogi är det som man vill uppspåra ett brott, hvilket jag skulle umgälla med förlusten af min timliga välfärd genom att, för två är innesluten ä en fästning, beröfvas min borgerliga verksamhet och se min exist tillintetgjord. å ; ; Innan jag gär vidare att förklara mig öfver de särskilda, af hr aktor understrukna ställena i artikeln, ber jag att få fästa mina blifvande domares uppmärk : samhet derpå, att Friskytten icke är en tidning som åtagit sig att redogöra för dagens händelser eler någonsin uppställt det anspråket, att dess innehåll skulle betraktas såsom en del af dagens historia. — Säväl sJelfra titeln som hela tidningens föregående hållning och beskaffenheten af dessa artikklar visa deremot, ait den roll, hvari densamma uppbträdt inom tidningspressen — den må vara lyckad ellller misslyckad iutiörandet — är närmast att förliknna vid sådana bekanta typiska personligheter, som vid teatraliska representationer, bredvid de mera allvarliga och hufvudsakliga framställningarne, framistå såsom komiska figurer och hvilka anses hafva ett visst utrywume att genom sina infall eller ätbörder framlocka en oskadlig munterhet, samt på hvilkas uttryck derföre icke heller lägges vidare vigt än för ögonblicket. Det är ej min mening att pästå, att uppträdandet i en sådan skepnad kan eller bör medföra ansvars löshet för någenting som är verkligen brottsligt eller af egenskap att ovilkorligen genom annan persons skymfande eller skadande väcka allmän förargelse. Men der detta icke eger rum — och att så icke är med den åtalade artikeln hoppas jag längre fram kunna adagalägga — måste väl dock, had en tidning beträffar, något afseende fästas derfpå, om man på förhaud vet och hela tidningens. kaarakter angifyer att avtiklarne äro hemtade ur och ståå på fiktionens omrade, eller em de äro angifna såssom någonting hemtadt ur verkligheten. Att detta sistnämnde icke här : är fallet, lärer väl af hvar och en inses; Den åtahlade artikeln kallas Ett Trontal och är hvarken mer . eller mindre än ett förestäldt trontal af Friskytten sjjelf till dess läsare, liksom den: flera gånger i föregåående årgångar meddglat uppsatser, imiterande stilenn i officiella handlindr. Hade jag nu blott kommitt att i stället för rubriken: Ett Trontal nyttja öfveerskriften: Friskyttens trontal till sina trogna representamter, — ett trontal, hvars skämtsamma sSyftning vidare finnes angifvren dels i benämningen hedersknyfflar åt dem till hvilka talet var stäldt, dels oekså deruti att Friskytten talar om detta löjliga möte säsom Ööppnadt, hvilket uttryck omöjligen kan antagas äsyfta den nu pågående rikts dagen, den der tvertom är af mycket allvarsam art, och slutligen deruti att hederskn yfflarnes besyvär att komma lit förklaras vara gansika onödigt, hvilket icke heller är lämpligt på Rikets Ständer, hvilkas sammanträdande både är ganska nödvändigt och igrundlagen påbudet -— så hoppas jag att man deruti skall finna full anledning till den sluttsatsen, att hela det 5. k. trontalet icke på något sättt har utseendet af att vara ett försök att inbilla läsare:n, att detta vore H. Maj:t Konungens trontal, utan Iblott är en uppsats, hvari utan elakt uppsät några fåå strofer, vidrörande vartade ämnen, men ingalunda derföre ordagrannt ikalydande med meningarne i Konungens trontal förekomma. Jag tror således att miina domare här, just det utaf åklagaren åberopade :stadgandet i tryckfriretsförordningen,. vatt uppmärksamheten bör mera ästas på ämnets och tankens, än på utiryckets lagtridighet, på skriftens äsyftning än på framställnings ättet, skola finna full anlednin; att frikänna mig. Jag vill au genomgå de särskilda, af aklor såsom rottsliga utpekade delarne af artikeln för söka isa att, äfven om man ville lägga under orden en nnan mening än författarens, de likväl icke innefatta et ringaste lasteliga yttrande cm konun-ens person ler gerningar, ej heller smädlga uttryck mot rikets änder. I första stycket har åklagare understrukit uttrycet: oaktadt jag för mina symder varit nåra deran tt dör. Att Friskytten talar an sina synder kan väl ke vara brottsligt mot H. M Konu Hvad ir et då åklagaren här ye så t uspeka: lat Allas dar han y