Aftonbladet – 19 januari 1854, sida 3

ämpas, som hittills varit stadgade för enahanda bidrag och häraf måste följa, att desamma böra af riksgäldskontoret till vederbörande utbetalas, så synes det leda till största reda och minsta omgång, om alla dylika utbetalmingar Jå verkställas af dei riksgäldskontoret befintliga, dit ingående allmänna medel. d) För lån till inrättande af rior eller andra ändamålsenliga sädestorkningsanstalter, tillsammans 120,000 rdr. Äfven dessa medel synas böra från riksgäldskontoret utgå i öfverensstämmelse med den under sednare tider antagna och tillämpade grundsats, att riksgäldskontoret, men icke statskontoret, bör befatta sig med utgifvandet af de för byggnadsoch andra arbetsföretag beviljade låneunderstöd. e) Till undersökningskostnader för jernvägsanläggningar, tillsammans 60;000 rdr. Detta anslag torde jemväl, i likhet med undersökningskostnaderna för eljest förekommande allmänna arbeten, böra anvisas att utgå från riksgäldskontoret. Beträffande de i öfrigt i den kongl. propositionen å bränvinsbrännerimedlen anordnade tillökte anslag till undervisningsanstalter för jordbruket samt hästoch boskapsafvelns förbättrande, tillsammans 298,000 rår, synas dessa, derest de befinnas nödrändiga, böra tilläggas de för samma ändamål, under riksstatens 6:te hufrudtitel uppförde anslag oeh i sammanhang med dem disponeras oeh redovisas. Hvad slutligen vidkommer det ansenliga belopp af rdr 1,230,000, som, enligt den kongl. propositionen, skulle af bränvinsskatten för åren 1856 och 1857 utgå och användas till fullföljande af Jernvägsanläygningen mellan Stockholm och Götheborg, så torde man med skäl häremot kanna invända, att om någonsin skuldsättningsbanan bör under fredstillståndet af en stat beträdas eller fortsättas, måste det just vara vid sådana fall, då fördelarna af de företag, som genom skuldsättningar åstadkemmas, nästan uteslutande tillfalla den kommande generation, som får vidkännas betalningsskyldigheten för de ådragnra eller ökade statsskulderna. AW för dylika företags tillvågabringande, i alltför känbar grad, öka samtidens förut nog tryckande skattebördor, synes åter hvarken riktigt eller ändamålsenligt, helst de då vanligen framkalla ett så allmänt motstånd, att desamma antingen öfvergifras eller endast fortsättas med en orilja och obenägenhet, som verkar lika menligt på deras utförande, som på det allmänna omdömet orm deras gagnelighet. Den nu ifrågavarande anslagssumman torde derföre böra minskas till hvad som erferdras för ränteliqviderna under de första arbetsåren för jernvägsanläggningens fortsättande. Med tillämpning af dessa åsigter synes utaf den för kommunikationsaustalter, odlingsföretag och landtmannanäringars befrämjande afsedda summa rdr 2,148,000 af bränvinsskatten, åtminstene 1,950,000 11 rår eller 650,000 rdr årligen, kunna och böra användas till de egentliga statsbehofvens fyllande samt nedC sättning eller minskning i de härtill förut utgående skattebidrag. v Ehuru restantierna för åren 1847 med 1851 i me.lsl deltal uppgått till rår 204,353 årligen, har beräkningen af denna inkomsttite! i den kengl. propositionen g blifvit nedsatt till rår 130,000 från dess förut upptagna belopp af 180,000 rdr. Men som de härvid afdragna resiantierna af tullmedlea äfven framgent synas böra beräknas och i riksstaten upptagas på samma sätt, som de å andra skatteafgifter uppkommande I v reslantier, så torde denna inkomattitels belopp för de jg stundande ären kunna antagas icke understiga rdr o 170,000. i Vid sammanfattning af nu föreslagna förändringar eller förhöjninogar i den inkomstberäkning, som finnes få sapgjorå i kongh. propositienen om statsverkets tillstånd oeh behof, uppkommer följande resultat : Genom tillökning i värdet ä kronans behållna spapmäl . . . . so . . rår 68,00 0. genom förhöjd beräkning af tullmedlen 300,000. ood:o af ebartze sigillate-medlen . 40,000. d:o af brämvinsbränneri-medlen . 550,000. d:o af restantierna . . . . . 40,000. eller en ärlig förhöjning af. . . . rdr 1,098,000. hvilken endast med . . ss om. 74,000. usderstiger den statsfyllnadssumma, som skulle erfordras I den mindre samnolika händelse, att alla i kongl. prepositionen under riksstatens titlar föreslagna anslag eknile blifra af Rikets Ständer beviljade. Om man oek, emot det nu anförda skulle anmärka, att den af bränvinsbränningsmedlen beräknade sursma af rdr 650,000 ärligen vore esäker innan sig visat huru en förändrad lagstiftning för bränvinstillverkring och försäljning kan komma att verka, så inses dock lätt, att, om oek hela detta belopp afföres ur beräkningen, statsfyllnadssumman dock ej blifrer högre än rdr 724,000, till hvars fyllande, i motienärens tanka, en rö til be mindre del än hittills afskatter böra upptagas. sje Motionären fertfar. och Ingen kan högre än jag önska att, genom hög f CP bränvinsskatt både fördyra denna vara och minska ic! pre blott dess omåttliga, utan åfven dess alldagliga bruk ka samti derjemte bereda staten en betydligen ökad inar trad, men jag kan likväl icke förbise, att brinvins ad bränningen hittills varit fästad vid jorden oeh att, jYNe på sarama gång man rill pålågga en särdeles hög !8t skatt för tillverkningen af bränvin, man åtminstone sen L hägon, om ej motsvarande mån bör söka lindra ) 18 Migra ganska besvärinde serviluter, som verka tryckanhell de på jorden. Jag tillåter mig härvid fåsta uppmåärk. I saraheten på t. ex. fourageringsafgiften af indelta ka)i er rålleriet samt rustoch rötehällares jemte båtsmanslösh hålleis efgifter till beklädmad, Kvilka skulle kunna lyf. Jat as fråm jorden, såsom det redan skett med åtskilliga sky ikarlade efgifter, och hvilket skulle vara en ester lätt. Mel ad för rust ech rotekållare, utan ett mera än med me ti; temligen obetydligt belepp öka anslagen till arJada peens matsriel, helst em de nuvarande ej så ringa jtäf ekiädnadskassernar behällningar med detsamma kom I han ue ait ingå till statsverket. art Jag föreställer mig äfven, att dersst ej några bögat ) räde undsärgliga, ntomergentliga extra behof skulle tvinga tadt 11 ec undantag, den regel borde kunna följas, au A Sminstome till em viss del mieska de sl fer, som upp I af h ? ge: genom allmän bevilning, ech att sälc änseende jordbrukaren skulle kunna erhålla välbeköf: 32 lättnader, t. ex. genem boritagande af dem, utöfver ;antalspenningarne, ännu qvarstående personliga skyddsfyiften. eler medelst eganderältsbevillningena, inskäng, rarigenoms man äfren kunde vinna det ändemäl, föres likso går. brike eringsvärdena, hvilka nu i vissa lån äro så reI iron! 2, att de stundom ej ens motsvara fjerdedelen I hvar det verkliga värdet, kunde blifva någorlunda jemnt l;aa1s förhållande till hvarandra bestämda. Afven inneI talet ir det tvifrelsutan ett högst billigt anspråk å näringsom karems samt embetsoch tjenstemannens sida att få omöj yi bevillningsförordningen sladgade minimiafgifter dage inskade samt bevillningen å rörelse och si och : tt från dess höga belopp af 3 ech 5 koma ssutom har det demoraliserande inflytande att in-)icke Imsten, der den ieke, såsom för embetsoeh tjensteI man åns ordinarie löner, kan på siffran bestämmas, trolage sen sällan uppgifves i enlighet med sanna förhälfinns adet. s. k. Ehuru detaljerna ef hvad nu sednast blifvit anvara rdt tillhöra bevillningsutskottet, tror jag likväl det Maj: ke kunna vara utan allt infytande på statsutskottetahvari bete vid beräkningen af statsverkets inkomster, attjj;sar ken fäster sig på icke blott nödvändigheten utan likaly fen på den temligen lätta möjligheten att, på samI kom bo gång man vill pålägga en ny serdeles hög skatt, ); det dra de öfriga både tyngre och mindre lämpliga) hetsfi iUtteafgifterna. fästa: Jag vågar derföre lägga statsutskottet på hjertat, I stridi icke lemaa detta ändamäl ur sigte, utan att Jag I sättet er behböfligt att, vidare än nu skett, motivera Jag vigtiga ämnet eller närmare bestämma sättet, I brotts lket allt höglo8. utskottet lärer bäst vara i tillfälle I visa a göra. Mitt vördsamma förslag är således: i annan Att med afseende på de högst betydliga öfrerskott det ri killiga inkomsttitlar under de sednare ären lemnat i eller ; i betraktande af den betydliga tillgång statsver) stände för den kommande tiden torde hafva att päräkna j I fö bränvinsbevillningen, statsregleringen vid innevaket: de riksdag måtte uppgöras sålunda, att en niindre J att dö än hittills af allmänna bevillningen tages i anI icke vy åk för de ordinarie statsbehofyens fyllande. i det då I Det