Aftonbladet – 19 januari 1854, sida 1

ÖFTERSTE STOBEE) HOLiISTEINSKA PARTIET. EN BEARBETNING AF CARL von ZEIPELS efterlemnade papper AF HERMAN BJURSTEN, — Ack min Gud, hvilken förskräcklig ångest du måste ha lidit! suckade fru Langenhjelm. — Men jag anar något — fortfor hon för sig sjelf. — Men fortsätt... hur gick det sem? i — Jag blef bönhörd — återtog öfverstinnan. — Bofvarne satte siig att dricka, och efter loflig sedvana i Ryssland slutade: de ej, förrän bränvinet beröfvat dem all sans. I detta ögonblick hörde jag Gyllensten sakta ropa mitt namn. Jag vände mig till honom. — Sök — hviskade han — om möjligt är, att lossa det tåg, som fängslar er vid väggen. — Jag lydde, och efter någotZbemödande var jag fri. — Tagknifven, som ligger der på bordet, — fortfor han. Jag ryste. För att räcka den nödgades jag luta mig öfver en af de druckne röfvarne... Föga fattades ati jag i min förskräckelse släppte knifven. Andtligen var den i min hand... Darrande afskar jag Gyllenstens band. Inom några ögonblick var äfven han fri. Hans första göromål var att fatta en yxa och höja den öfver anförarens hufvud... Jag återhöll hans arm och bad honom för Guds skuld ej utgjuta blod... O min vin, tillräkna mig ej såsom behagsjuka att jag upprepar hans ord ... Jag har ju lofvat att vara upprigtig. — Nå väl... hvad sade han då? — frågade fru Langenhjelm nyffiken. — Jag lyder:. När skönhet och godhet befaller... hvem måste då ej lyda! — Hm! — ssade fru Langenhjelm, — det der låter besynnerligt... En artighet midt i en röfvarkula... Den der Gyllenssten måste vara oräddare än sjelfva kung Carl, så framt iccke... ) Se A.B. N:o 1, 3, 4, 10, 11 13, och 14.