Aftonbladet – 19 januari 1854, sida 1

STACEEOGE, gen 19 Januari. Följande förträffliga artikel är hemtad ur the Economist för den 7 dennes: I folkens angelägenheter låter den vedergällande rättvisans hand ofta länge vänta på sig — sällan glömmer den sig helt och hållet, Raio antecedentem scelestum Deseruit pede pena claudo., Stora brott och stora misstag synas icke sällan lyckas. Deras, närmaste följder äro ofta fördelaktiga, och deras aflägsnare följdler äro ännu osedda. Fören tid kunna de köpa ssig ett bedrägligt välbefinnande och en ihålig fre:d, och illgerningsmannen kan i skenbar framgång fröjda sig af sin orättrådighet. Men räkenskapens dag kommer lika säkert som grafven eller morgondagen. Månader, år eller till och med regeringar kunna passera och förrinna förr än händelsernas fastställda ordning bringar med sig försynens skördetimma, och vid den tid då lidandets skörd är färdig att insamlas, kan brottslingen, som sådde syndens säd, sofva hos sina fäder, ovetande om ödets rättvisa hämdeslag. Men de, som med uppmärksam blick följa historiens gång och äro vittnen till brottets ej blott första alstrimg utan till dess långa rad af efterkommande, vänta aldrig förgäfves på straffen och sorgerna som hämnas det rättas öfverträdda lagar och röja Guds vägar för menniskan. Under tidehvarf såsom det i hvilket vår lott fallit, då händelserna följa hvarandra med förvånande hastighet, och katastrofer liksom trampa hvarandra på hälarne, och den allmänna gäsningen i verldsskicket bringar sakerna längt hastigare till mognad än under vanliga omständigheter, följer också vedergällningen mycket hastigare på brottet, och sällan plågas vår sedliga känsla eller frestas vårt tålamod af en alltför lång väntan. Vi hafva nu för ögonen ett slående exempel på