vit framställd, skulle stå att finna deruti, att räken. skaperna alls icke antyda att den deruti till siffrar rätteligen tillgodoberäknade afskrifnings-procenten i verkligheten lemnat nägot öfverskott, än mindre att något säd:ant öfverskott blifvit in natura disponeradt. Att krigsfiskals-embetet misstagit sig uti denna sin förutsättning synes dock vara påtagligt. Ty om det ock för möjligt kan antagas att den såsom afskrifningsprocent beviljade, staten öfverskridande qvantitet fourage för ett eller annat år vid hästarnes utfodring ätgått så mätt och jemnt att deraf icke uppstått något övferslkott, icke ens af en enda kanna hafra eller af ett endca pund hö eller halm, så lärer det väl dock af herrar revisorer ej rimligtvis kunnat antagas, att förhållandet skolat varit enahanda fortfarande under loppet af mer än ett fjerdedels århundrade, och då nu, i händlelse sqvadronscheferne voro i afseende på det emottagna fouraget att betrakta såsom kronans redogörare, det å afskrifningsprocenten uppstådda öfverskottet bordt uti räkenskaperna uppbalanceras, för att af Kongl. Maj:t och Kronan efter medelupphandlingspriset inlösas; men afskrifnings-procenten deremot uti ifrågavirande fouragerings räkenskaper fortfarande år för är Hifvit till sitt fulla belopp afförd, utan att revisorerne häremot framställt någon anmärkning, så hafva vi saknat all anledning att afvika från ett förfaringssätt som vunnit revisorernes godkännande, och som fullkomligt öfverensstämde med vår egen åsigt om det rätta. Till följd häraf, och då krigsfiskals-embetet, på sätt ofvannämndt är, funnit ej allenast angifvelsen mot oss om försnillning vara fullkomligen vederlagd, utan äfven af vittnen intygadt att fourage utöfver stat blifvit åt hästarne tilldeladt, så vill det, på sätt vi här ofvan yttrat, synas att krigsfiskals-embetet, som medgifvit att vi handlat på god tro, skulle, äfven efter sin uppfattning af vår ställning till kronan såsom sqvadronschefer, hafva saknat skälatt å oss yrka ansvar för den anmärkta förseelsen, hvarå krigsfiskalsembetet sjelf funnit straff för kronans egne redogörare ej vara i lag bestämdt, utan bordt inskränka sin ätgärd till yrkande om rättelse härutinnan för framtiden, i öfrerensstämmelse med den åsigt som krigsfiskals-embetet förmenar vara den rätta. Men vi väga dock på det bestämdaste bestrida, att det, uti 8 momz 1 af kongl. afskrifnings-reglementet den 11 Aug. 1812 stadgade förbud för kronans redogörare at om öfverskotten af sin uppbörd in natura disporera, eger ringaste tillämplighet på sqvadronscheferne vid konungens lifgarde till häst. — För sin motsatta äsigt har krigsfiskalsembetet icke haft annat skäl att anföra än att kongl. afskrifnings reglementet åberopats uti kongl. brefvet af den 3 Februari 1824, hvarigenom regementet först blifvit tillagdt afskrifningsprocent. I anledning häraf, få vi fästa kongl. krigshofrättens uppmärksamhet derpå, dels att kongl. afskrifningsreglementet blifvit uti högstberörde nådiga bref åberopadt endast för att bestämma det belopp, hvartill afskrifningsprocent blifvit regementet tillerkändt, dels ock att samma nådiga reglemente i öfrige delar endast har afseende på uppbördsmän och redogörare vid kronans magasn och sjukhus. Det torde icke undgå kongl. krigshofrättens uppmärksamhet hvilka väsendtliga olikheter förefinnas emellan kronans redogörare och sqvadronscheferne vid konungens lifgarde till häst. De förre måste ställa borgen för sin uppbörd och förvara densamma uti kronans magasiner, hvilka, jemlikt 9 mom. 1 i kongl. afskrifningsreglementet genom kronans försorg böra, försedde med täta och säkra bottnar och i fullgodt ständ, till. begagnande åt kronouppbördsmannen upplåtas. De sednare eller sqvadronscheferne fäter hafva hvarken ställt borgen för det till hästarnes utfodring emotagne fouraget, eller fått ät sig upplåtne några kronans magasiner till detsammas förvarande, utan deremot sjelfve måst bekosta inredningen af de dertill erforderliga förvaringsrum, för hvilkas inredningskostnad hvarje ny tillträdande sqvadronschef måst lemna den aftridande godtgörelse. Emellan kroaans uppbördsmän och sqvadronscheferne vid konwmgens litgarde till häst förefinnes dessatom en högst väsendtlig olikhet deruti, att då de förre äro ovilkorligen pligtige att till kongl. maj:t och kronan återbära allt hvad som icke enligt fastställd stat åtgått, tå är detta deremot icke fallet ned de sednare; enär jemlikt 3 4 uti det emellan K. M:t och kronan å ena sidan samt sqvapronscheerna å den andra afslutade passevolancekontrakt, lesse sednare, såsom krigsfiskals-embetets memorial räxteligen innehåller, icke äro pligtige att till K. M:t och kronan ätebära hvad de uti vutfodringspassevolances för vxante numror uppburit, i annat fall än då aumrorn stått vakanta i mera än 30 dygn. (Fortsättning följer).