Aftonbladet – 18 januari 1854, sida 3

klaringens afgifvande följa samma ordning, hvaruti krigsfiskalsembetets anmärkningar emot oss blifvit framställda. : 1:o För det första har blifvit anmärkt att undertecknad Skjöldebrand låtit afstraffa 3:ne och undertecknad Manderstöm 2:ne gardister med prygel utan föregängen . anmälan hos tjenstgörande majoren och dertill erhällen vederbörlig befallning; och har krigsfiskalsembetet, under antagande deraf, att sistbemälde 2:ne gardister blifvit på förenämnde sätt strafs fade för olofligt tillgrepp, och således för brott, hvilket varit jaf svärare art än att det med extra judiciel näpst lagligen kunnat försonas, framställt det påstående att undertecknade Skjöldebrand och Manderström för de emot oss sälunda såsom olaglige anmärkte bestraffningsätgärderne, måtte jemlikt 30 i 2 kap. af kongl. krigsartiklarne samt 1 uti kongl. cirkuläret af den 26 Nov. 1812, dömas att hvardera undergå 2:ne mänaders arrest å högvakt.. Det torde icke undgå kongl. krigshoffråttens uppmärksamhet, att kongl. krigsfiskalsemhbetet saknat skäl att säsom bevist antaga att den iffrägavarande extra judiciella bestraffningen blifvit sisttbemälte 2:ne gardister älagd för olofligt tillgrepp, helstt, enligt hvad protokollerna i mälet utvisa, ingen uppgiifvit sig hafva blifvit bestulen och ännu mindre angifvit bemälte gardister att hafva stöld föröfvat. Undertecknade Skjöldebrand och Manderström, som medgifvit att vi lätit, på sätt anmärkt blifvit, med prygel extra judicialiter afstråffa förutnämnde 5 gardister, få vi i anledning af krigsfiskalsembetets ofvanberörde mot oss framställda påstående, till kongl. krigshofrättens upplysta bedömande hemställa, huruvida för den händelse något ansvar härföre numera skulle lagligen kunna oss ädömas, detta ansvar jemlikt de af krigsfiskalsembetet åberopade lagrum borde blifva svärare än den der bestämda lindrigaste grad, ellev en månads arrest, enär, på sätt ransakningen utvisar och krigsfiskalsembetets memoriial jemväl innehäller. bestraffningarne hvarken blifvitt ålagde utan skäl, eller varit utmärkte af någon öfverdlrifven stränghet eller andra försvårande omständigheter, och enär härtill kommer att de straffade sjelfva iccke ansett sig ega skäl till klagan, utan tvärtom varit nöjde med det sätt, hvarpä de fått försona simna förseelser, nogsamt inseende att vi med det begagnade bestraffningsättet afsett icke vår, utan just deras egen fördel. — Men vi anse oss derjemte böra på det bestämdaste bestrida något ansvar för de emot oss anmärkte bestraffningsätgärderne nu mera kan lagligen oss ädömas, och få vi till stöd för detta värt bestridande vördsammeligen äberopa 26 i 2 kap. af kongl. krigsartikjarne. Till förekommande deraf att icke förman mätte kunna jutan skäl eller annorlunda än tillåtet är, afstraffa underhafvande, hvarigenom den skulle kunna blottställas för hvarjehanda misshandling, har lagstiftaren välbetänkt uti nyss äberopade t berättigat den extra judicialiter afstraffade att få rmälet af honom pröfvadt; men lagstiftaren har derjermte lika välbestänkt begränsat denna rätt till klagans framställande innom en viss tidrymd, som uti 26 2 kapkongl. krigsartiklarlarne finnes bestämd till en månad efter det bestraffningen verkställdes; hvarinom den straffade, derest han önskar få mälet af domaren pröfvadt bör, derom framställa begäran. 3,Då nu, enligt hvad genom undersökningen utredt är de ifrågavarande bestraffningarne blifvit verkställde för flere år tillbaka, samt de straffade; hvilka icke vid derefter förrättade generalmönstringar gjort anmälar om dessa bestraffningar, redan för läng tid sedan försutit sin rätt att derom emot oss vid domstol föra talan, så torde, enär den för saken främmande f. d. sergeanten Almroth ej lärer i berörde: afseende kunna ega vidsträcktare rätt än de straffade eller målseganderne sjelfva, kongl. krigshofrätten upplyst finna ett Almroths rörande ifrågavarande bestraffningätgärder framställde angifvelse ej kan till nägon laga påföljd för oss föranleda emär den ej blifvit anmäld innom den uti nyssäberopacdde lagparagraf bestämda tid. Godkännandet af den motsatta äsigten skulle hafve till päföljd den orimligheten att hvarje officer, fastän ingen anmärkning mot honom blifvit framställd vid! de generalmönstringar han öfvervarit, skulle, äfven i det fall fatt hän redan för läng tid sedan lemnat. krigstjensten, nu härefter kunde tilltalas och ädömas straff för någon af honom 10, 20 eller 30 ärj tillbaka älagd extra judiciel bestraffning, oaktadt den straffade uraktlåtit att om mälete pröfring! af domaren göra anmälan innom den ii krigsnurtiklarne derföre bestämda tid. — I sammanhang med denna anmärkningspunkt har krigsfiskalsemibetet ansett sig ej kunna underlåta att mot underteckvad v. Stedingk i egenskap af regementets secundehet anmärka hurusom de flera olagliga bestraffningar, till hvilka ryttmästaren grefve Skjöldebrand och f. d. ryttmästaren friherre Manderström samtidigg gjet sig skyldige, med hvad mera vid undersökringen angäende förevarande anklagelsepunkt förekonmit, nogsamt skulle gifva vid handen, att vid Konungens lifgarde till häst den endast regemmtsbefälhafvaren lagligen tillkesmmande extra judiciell: bestraffningsrätten blifvit af sqvadrons-cheferne ike blott undantagsvis bikräktad och att detta unde en följd af år opätalta förhällar.de icke kan hafva förblifvit secundchefen obekant med mindre han äsidosatt tillbörlig, i kongl.tjensty öringsreglementet uttryyckligen anbefalld vårdnad om: ordning och laglydnad inom regementet, hvadar. krigsfiskalsembetet fummit sig föranlåtit att ett sär ant förment äsidosättandee af embetspligt mot mig, i egenskap af regementetss secundcehef, till päföljd jemlikt 13 och 30 i 2 kap. kongl. krigsartiklrne beifra. I avledning häraf får undertecknad von Stedingk vördsamnreligen fästa kongl. krigshofrättens uppmärksamhet derpå, att genom den hållna undersökningen ej blifvit agligen utredt att andra olagliga bestraffningar utclelats än de, hvarför ansvar å grefve Skjöldehbrand och friherre Manderström blifvit yrkadt; och då dessa bestraffningar, enligt hvad krigsfiskalsembetets memorial utvisar, egt rum samtidigt, samt icke ens uppgifvet är, att någon anmälan om dessa olagliga bestraffningar blifvit hos mig gjord, och ännu mindre att sådan anmälan blifvit af mig utan afseende lemnad, så får jag, under förutsättning att en regementschef, lika litet som hvarje annam samhällsmedlem, må dömas till ansvar för någon föörseelse innan lagligen bevisadt är att han samma :förseelse-verkligen begätt, till kongl. krigshofrättens upplysta bedömande öfverlemna, huruvida de förutsättningar och gissningar som krigsfiskalsembetet ansett sig idenna del af målet böra byggas på mer eller mindre tillförlitlig grund, må kunna tillerkännas egenskapen af laga bevis om någon af mig äsidosatt embetspligt. 2:0 För det andra har emot undertecknade von Stedingk, Oxehufvud, Manderström och Björnstjerna , som hvar efter annan innehaft den sqvadron, för hvil ken undertecknad Björnstjerna nu är chef, blifvit af krigsfiskalsembetet anmärkt att vi in natura uttagit den å fonraget, jemlikt kongl. brefvet d. 3 Februari 1824, oss tillkommande afskrifniingsprocent; och då jemlikt 8 mom. 1 i kongl. afskkrifningsreglementet af den 11 Augusti 1812 det är kronans uppbördsmän utiryckligen förbjudet att in natwura disponera öfverskottet ar sin förrådsuppbörd, har kkrigsfiskals-embetet, enär särskildt straff för öfverträdelelse häraf ej finnes i lag bestämdt, ansett sig böra åå oss yrka extra judiciel bestraffning, jemlikt 13 44 i 2 kap. af kongl. krigsartiklarne. Vi veta ganska väl att krigsfiiskals-embetets pligt Sr att tillse, det hvar och en i kriggsmakten utan missbruk och försummelse förrättar deen honom anförtrodda tjenst, och att den, som i en eller annan måtto deremot sig förbryter, eller sina embetsskyldigheter eftersätter, till laga ansvar och sttraff befordras. Att krigsfiskalsembetet med allvar och kraft söker att denna sin pligt fullgöra, deremot kan visserligen ej vara nägot att anmärka; men vi tro oss dock utan fara för misstag kunna antaga att krigsfiskalsembetet uti denna, liksom uti den nästföljande anmärkningspunkten, låtit tjenstenitet drifva sig utom befogenhetens gräns.