Aftonbladet – 18 januari 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBEE-) HOLSTEINSKA PARTIET. EN BEARBETNING AF CARL von ZEIPELS eterlemnade papper AF HEDMAN BJURSTEN. Emellerttid hade Cecilia, utom sig af glädje öfver sin stundande lbefriclse, dragit sig undan till sitt kyffe, hvarest hon sysselsatte sig med att inpacka de få kläder hon hade. — Åh, gör sig cj så bråttom hon, min jungfru lilla — sade Greta, som tittade in genom dörren, — hon får nog stanna qvar der hon är. — Greh, hur i Herrans namn kan fu säga så? — Hva sa? talar jag ej tydligt, månn tro?... Jag såg nog nir madam lagade till punschen och nu slår di honom full och så kommer han ocj i håg hvad han har lofvat... tt är säkert, som en i Greta frstod i hög grad k ven af Ceclhas förhoppningar. Den arna, unga fickan blef dödsblek af smärta. Greta sökte dölja sin glädje deröfver. Nu hördes ett muntert skratt från bordet. Greta 1usade bort, för att göra sina iakttagelser. Cecilia lyssnade med ångest. — Jag måste gå dit — tänkte den stackars flickan. O de hafva säkert blandat någonting i vinet... Om öfversten får se mig skall han kanske påminna sig, hvar han är ochi hvad han lofvat oss stackars barn... : Hon smög sig ut. Just då hon kom i dörren hörde hon öfverstten yttra till Gyllenroth: — Bror: Gyllenroth... si ska dricka ännu en skål för kung... Carl... icke sannt?... Tänk om vi finge sten tt sönderritva väf) Se A.B. N:o 1, 3, 4, 10, 11 och 13. l