Aftonbladet – 18 januari 1854, sida 1

källarsalen. Hon släppte sitt tag med ett: Våt dit igen, så slår jag ihjel dig, och sprang sin Gretas ord bekräftade, b 5 Iact OCh Sui cilia, som nu ansåg 1,24 als att tillbringa natten i företngan, för att kvsna möta öfversten, då han lemnade stället. Oaktadt sitt rusiga tillstånd hade öfversten förnummit Cecilias qväfda rop. Han uppreste sig för att skynda till hennes hjelp. Gyllenroth sökte under skratt och skri att hindra honom... Hans fötter vacklade... sig sjelf ej mera mäktig nedsjönk han utan medvetande i länstolen. NIONDE KAPITLET. 1 ett lusthus, beläget vid en vacker insjö och tillhörande en landtegendom i Westergöthland, sutto några dagar efter Stobes ankomst till hufvudstaden tvenne fruntimmer gripna I ett förtroligt samtal. Den cna af dessa damer var omkring 30 år gammal, men såg knappast ut att Vaasa iDUuNvara trettio. Hennes ansigte var vackert och r det, hennes hy fin och hvit, hennes vext något YPPig, men af fulländad form. Tiden, den eljest obevekiige härjaren, tycktes knappast hafva vidrört den vackra fru I genhjelm, enka efter öfverauditören Langenhjelm, efter hvad vi förut sett, varit en nära vän och an2 fill öfverste Stobec. en andra damen var ett ungt tjugufyraårigt frunr af utmärkt skönhet. En svart sorgdrägt upphöjde. ännu mera hennes liljehvita hy och förlänade henne ett! obeskrifligt och rörande behag. Ilennes ansigte at oval form syntes danadt efter skönhetsgudinnans mönster och den lätta, fina kammarduks-schalen, som betickte hennes bländande axlar, dolde och förrådde på samma gång former, värdiga en Canovas mejsel. Öfverstinnan Stobee, vilseledd af ryktet om hennes mans död, trodde sig enka. Deraf hennes sorgdrägt . ..j Emellan de båda damerna hade en kort stunds tysti nad inträdt. som bröts af fru Langenhjelms fråga : — Men min bästa Christina! är det då verkligen ditt fulla allvar, att gifva Gyllensten din hand, när sOrgret är förbi? Lin