Aftonbladet – 14 januari 1854, sida 2

Han teg emellertid och kastade en närmare, gran skande bliek på den person, som tilltalat honom. Madam Hofverberg hade en ingalunda behaglig upp syn. Hon såg gemen och elak ut. Hennes sätt att var antydde fräckhet. Redan hunnen öfver fyrtiotalet kund man af hennes rödbrusiga ansigte lätt gissa sig till att sedan Astrilds tid flyktat, Bacchi välde inträdt. Likvi måste man sanningen till ära erkänna, att hon aldrig öf verlastade sig, utan alltid hade reda på hvad som till drog sig omkring henne. Hon åtoch drack systematiskt Stobee hade dragit sig några steg tillbaka, då Gyl lenroth närmade sig: — Här är otrefligt, — sade han till öfversten; — v måste beställe oss ett enskildt rum... Ser du den de vackra nymfen... hon skall vara vår Hebe. stobee såg sig närmare omkring och upptickte tr eller fyra källarnymfer, som passade upp vid borden och af hvilka ett par verkligen sågo ganska retande ut Under det han sysselsatte sig med dessas och mer källarkundernas granskning, hade Gyllenroth emellertic tagit madam Hofverberg afsides. — lNHör på, minvärda matrona — hviskade han — duka upp det bästa ni har i rummet till venster, ocl sätt fram vin och punch, men utaf den der riktiga varar ni vet. Skicka oss sedan edra mest betagande tärno till sällskap... Jag ser icke på hvad det kostar... bara jag kan få den der litet Enäckt... han sneglade på öfversten. — Hvad är det för en fisk? — frågade madamen. nyfiket. — Åh, det är en isbjörn, som nyligen kommit till. baka från hvita hafvet... en äkta man, som jag bra gerna skulle vilja se insnärjd i någon af edra skönheters nät, min kära madam, Men på nykter mage är han pedantisk och tråkig som en Carthusianermunk ... Få se hurudant hans ölsinne kan vara... Spara derför icke på spriten, madam. — Men hvartill skall det der tjena? — muttrade gumman. — Det är en revanche, ser ni — sade Gyllenroth. — Men det der sköter jag sjelf. Hvr mår Cecilia? — Åb, ungen mår uo0g bra — Godt... ni släpper henne icke lös, begriper ni... Den flickan skall göra er lycka. Ni vet att en viss hög person råkat få se henne, och med sin vanliga kännaremin förklarat att hon snart kommer, att blifva en skön