Aftonbladet – 14 januari 1854, sida 1

ÖFVERSTE STOBEE) ELLER HOLSTEINSKA PARTIET: EN BEARBETNING AF CARL ven ZEIPELS efterlemnade papper AF HERMAN BJURSTEN. — Kortsynte dåre! — mumlade han mellan tänderna. — Och ni inbillar er — tillade han högt — att detta arma land, på alla sidor omgifvet af segrande och mägtiga fiender, utblottadt på alla resurser, på penningar, folk och vapen, utan bundsförvandter och i financielt hänseende styrt af en usling, sådan som Görtzen, — ni inbillar er att detta land någonsin skall kunna återvinna den gllans, som det vunnit genom vigten af Gustaf Adolfs och heans generalers s!agsvärd... Nåväl... ske er då som mi tror! Ingen skall med mera glädje än jag se uppfyllanddet at edra profetior! Föjr att få en lycklig diversion i detta samtal, ringde han; (en betjent inbar en bål och glas, hvilka genast fylldes. Taube skyndade att fatta sitt glas och bad Gyllenroth förena sig med honom i en skål för Stobees lyckliga uppväckande ifrån de döda och återkomst till fäderneslandet. Gyllenroth hörsammade genast uppmaningen, hans tunga återfick sitt bruk, och han betygade i: svassande ordalag sin vänskap. Baronen och öfverståthållaren Taube talade nu så patriotiskt. att hans tal, om det blifvit tryckt, kunnat läggas inför sjelfva konungens ögon. Han hoppades dymedelst lyckas utplåna det elaka intryck hans föregående ord möjligen kunnat uppväcka. När timman, som kallade öfverståthållaren till prinsessans vanliga aftoncirkel, sent omsider slog, drog Taube ett djupt andetag, liksom hade han bifvit befriad från en tumg börda. Han uppsteg och bad artigt Stobee förlåta sig sin ohöflighet, anförande till sin ursägt: — Öfversten känner ordspråket: Herretjenst går framför Grusdtjenst. Innnan Stobee hann svara, inföll Gyllenroth, vändande sig tilll öfverståthållaren : ) SSe A.B. N:e 1, 3, 4 och 10.