Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 3

inden RÄTTEGÅNGSoci POLISSAKER. Rådhnsrättens afdelning för tullmål. Det af tullinspektoren Skotte förliden vecka uti paraplyfabrikören Petersåns salubod uti Brunkebergs hotel, efter vid verkställd husvisitation gjorda beslag ä ett större parti sidentyg m. m. som Petersån innehaft till begagnande vid sin fabriksrörelse, förekom i förrgår, då säväl beslagaren som hr Petersen voro tillstädes. Något vidare förekom icke, än att hr Petersn uppgaf att han icke varit närvarande vid beslagstillfället, och utsågos besigtningsmän. Hr Skotte valde fabrikören Boström och kramhandlaren Ahlbom; hr Petersön fabrikören Samson och kramhandlaren Anstrin, och domstolen fabrikören Davidsson och kramhandlaren Medberg. Då äfven åtskilliga varor blif. vit under beslagsanspråk anhällne uti fru Petersens nästintill belägne salubod, så förständigades hr Petersån att till nästa onsdag kl. 10 f. m. till hvilken dag besigtningsmännen skulle kallas, och dertill målet uppsköts, förete fullmakt af sin fru att hennes talan utföra och bevaka. — Derefter förekom målet angående det af ktullinsnektoren Malmros uti hattstoferaren Nilssons salubod gjorda beslag, hvarvid kramhandlaren Ahlbom hvilken i egenskap af besigtningsman blifvit i detta mål tillkallad, blef på Malmros yrkande ytterligare hörd, och förklarade på till honom framställd fräga, att han icke kunde uppgifra huruvida en del i beslag tagne och omtvistade sidenhalsdukar m. m. vore af utländsk eller inländsk tillverkning. Hvad deremot paraplyen beträftade, förklarade Ahlbom att desamma vore af inländsk tillverkning. Hr Malmros begärde nu vittnesförhör, för att styrka att det i beslag tagna men sedermera, såsom icke varande konfiskabelt, till hr Nilsson äterlemnade betydliga parti varor, hvilka dels varit försedda med tullstämpel, dels icke varit stämpling underkastade, och dels varit af inhemsk tillverkning, icke blifvit vid inpackningen i säckarne och sedermera under forslandet till konfiskationskontoret, skadade. Hr Malmros påstod att alltsammans blifvit inpaekadt så försigtigt som möjligt, men hr Nilsson ville styrka motsatsen, nemligen att de anhällne varorne på det mest vårdslösa sätt inkastats i säckar. Malmros genmålde att Nilssons vid beslagstillfället närvarande vänner varit do, hvilka skulle ha förhindrat tullbetjeningen att på ctt omsorgsfullt sätt inpacka de anhållne varorne. Hr Malmros åberopade för ådagaläggande af sitt påstående icke mindre än 9 vittnen, hvaremot hr Nilsson begärde att å hans sida såsom vittnen måtte afhöras nu närvarande grossbandlaren Kihlman, handlanderne Alm, Wibell och Grip, hvilka bland andra vid beslagstillfället närvarit. Mot hr Alm framställ des af br Malmros den jäfsammärkning att Alm skulle uti detta mål icke vara vittnesgild, aerföre att han i en poekande ton uppmanat tullinspektoren Åberg (som vid visitation hes Nilsson biträdt Malm ros) ait laga af sig hatten, Hr Åberg tillfrågad om denna angifvelse, svarade: att Alm visserligen yttrat, ta af dig hatten men hr Åberg förklarade derpå att han icke visste om uppmaningen varit rigtad mot henom eller till hr Grip. Sedan tullfiskalen förklarat att han icke för en slik angifrelse ansåg sig kunna instämma uti den af hr Malmros framställda jäfsanmärkning, afkunnade domstolen det beslut att de af hr Nilsson äberopade vittnen skulle såsom ojäfvige afhöras, men mat svarandens bestridande: endast fyra af de utaf Malmros äberopade vitt) nen på den grund att fem af dessa vittnen erkänt sig hafva deltagit i visitatioen. Mot detta beslut anmäldes missnöje af hr Malmros. Till en hörjan hördes de af hr Malmros åberopade och af domstolen såsom ojäfvige förklarade vittnen, tullvaktmästarne Ljunggren, J. P. Jansson, Wahlström och Holmqvist. Dessa fyra vittnen, hvilka uppgäfvo att de under beslagstillfället dels innevarit uti hr Nilssons större salubod vid Mynttorget och dels i hans salubod vid Stadssmedjegatan, hade hört att hr Malm ros vid sin ankomst in i hr Nilssons salubod uppgifvit ändamälet med sitt besök. Hr Malmros hade ippmanat sina biträden att försigtigt inpacka beslagsgodset. Uppsyningsmannen Johansson påstod att han blifvit knuffad af en i boden innevarande person, då han på Malmros tillsägelse skulle gå ut och köpa .unnsäckar, uti hvilka de i beslag anhällna varorna skulle inpackas. Ingen af vitinena hade observerat stt någon af de i boden innevarande personer, som icke tillhört tullverket, inkastat varor i säckarne. Grosshandlaren Kihlman, -handlanderne Alm, Gripjeg och Wibell, hvar för sig hörde, uppgåfvo sammantämmande att de anhällna varorna blifvit på det nest värdslösa sättaf tullbetjeningen nedpackade i äckarne. Flera vid beslagstilfället förutom vittnena rärvarande personer hade föreställt Malmros hans förarande att läta rent af sagdt huller om buller kasta de ömtäliga och dyrbara varorna uti säckarne. Då Malmres blifvit af vittnena underrättad om att en nängd varor, som han anhällit, dels voro stämplade ch dels icke stämpel underkastade, hade han svarat: Det är detsamma; hvad som rid blifvande besigtning h cke anses för konfiskabelt fås igen. Flera personer lc lade derpå invändt: På så sätt kunde hr Malmros aga allt som finnes i boden. Vittnena, af Malmros illfrägade om de icke sett att flera personer, som nnevarit i boden, utan Malmros vetskap inkastat i äckarne åtskilliga persediar, svarade nej, men hande anden Jean Zanoni, hvilken vid beslagstillfället synd es stå uti ett vänskapligt förhållande till Malmros, rade opåkallad inträdt inom boddisken och anvisat Malmros de persedlar, hvilka skulle tagas i beslag. luruvida Zanoni gjort det med Malmros samtycke ler för att gyckla med honom kunde vittnena icke o OO hm, cn Sn Hd ce vv Hm SA fox