Aftonbladet – 13 januari 1854, sida 1

slutligen gaf efter för Gyllenstens böner och följde med hönom ned till Westergöthland, för att derstädes pre-. senteras för hans slägt. Stobege nedsjönk på en stol, och ehuru harm, afsky, svartsjuka rasade i hans bröst, talade ändock kärleken mäktigt för den arma bedragna qvinnan, som, beröfvad allt stöd, nästan jagad ur sin fars hus, var tvungen att söka sin tillflykt hos tillintetgöraren af deras lycka. — Arma, olyckliga, Christina! suckade han... — Jag anade det ju — fortfor han efter ett kort uppehåll. — Hvad anade ni, herr öfverste? — Att denne niding, hvilken jag behandlade som min bästa, min trognaste vän, endast ville beröfva mig min maka. — Hvilken misstanke! Det inkom ju officiel rapport om er död? — Innan jag ännu tog flykten — återtog öfversten, utan att lyssna till Taubes invändning — misstänkte jag förhållandet. — Men, jag upprepar det, man ansåg er ju för död — inföll öfverståthållaren något otålig. — Jag har ju redan sagt att jag skref flera bref såväl till Gyllensten som till min hustru. Brefvexlingen mellan henne och mig skulle för mera säkerhets skull gå genom hans händer ... Nåväl ... jag skref, men erhöll intet svar, saknade alla underrättelser och fick omsider bekräftelse på att man ansåg mig för död ... OO, jag dåre, som icke långt förut fattade misstankar och ret till er, herr baron, eller någon annan af mina vänucr ... Men jag har alltid fått plikta för min godtrogenhet ... Taube hade blifvit tankfull. — Ni har rätt... saken ser verkligen misstänkt ut — sade han. — Emellertid må vi tacka Himlen att ni ej kommit för sent. Annu kan den sällaste, den ärofullaste framtid le mot er, herr öfverste. Ni är en utmärkt skicklig ingeniör-officer. Kungen har flere gånger beklagat er förlust och skall med glädje erfara att ryktet om er död varit förhastadt. Skynda att infinna er hos honom, sedan ni först ryckt er olyckliga, bedragna maka ur er ovärdige rivals händer. Jag svär att ni skall återfinna henne ren och oskyldig, ty hennes hjerta tillhörde er, och endast hennes beklagliga ekonomiska ställning och omsorgen för edert och hennes barn förmådde henne att lyssna till Gyllenstens anbud.