straxt derefter äfven utkommit, dervid i närvaro af för afsiöt att utvidga sitt industriföretag, syntes deraf att han förhyrt en salubod i Nedra Bangränden, hvarest Eriesson3 haft för afsigt att just i dag öppna klädmäklerihandel. Mälet uppsjöts och skulle Eriksson insättas i eell. Utförligare om detta mål i morgon. . — Då i dag målet mot magister Munck af Rosenschöld åter påropades uti poliskammaren, uppgaf poliskommissarien Thomasson att hr Rosenschöld, oaktadt eftersökt, icke blivit med kallelse anträffad, hvarföre mälet skulle bero på anmälan. — Förre extra vindragaren Nils Andersson blef i dag uti poliskammaren genom flere vittnen öfvertygad om att sistl. lördagsaften å Göthgatan hafva öfverfallit grosshandlaren N. Granlund, hvarföre han dömdes att böta 14 rdr 8 sk. bko och med 2 rdr bko ersätta vittnena. : Ransakninga om mordförsöket emot länsmannen Mellin. — Å urtina ting med Svartlösa härad, vid Fittja gästgifvaregård den 29 December 1853, förevar ånyo ransakning med för mordförsök å kronolänsmannen Mellin, häktade slöjdaren Eric Gustaf Kjellström och arbetskarlen Anders Larsson, hvarvid ordinarie domhafvanden, häradshöfdingen Claesson, handlade ärendet och i kraftiga samt väl valda ordalag uppmanade de brottslige att afgifva en sanningsenlig bekännelse, men dessa fortfora ändock att enständigt neka. Kronolänsmannen Mellin var nu tillstädes, och afgaf enahanda berättelse om förloppet vid mordanläggningen, som blifvit till t. f, domhafyanden vice häradshöfdingen Heurlin, under Mellins vistelse å Serafimer lasarettet, afgifven, hvarjemte Mellin till. kännagaf, att ett af Larsson vid ett föregående ran-. sakningstillfälle åberopadt vittne timmermannen Carl August Ljungberg vore samme person, som blifvit en natt i Augusti mänad 1852 af Mellin häktad vid Långpanna kiog, för inom Upsala län föröfvad-stöld af:en mängd klädespersedlar. Vid samma tillfälle hade ock nu tilltalade Larsson blifvit af Mellin arresterad för innehafvande af falska prestbetyg, derföre Larsson sedermera har blifvit inför Svartlösa häradsrätt sakfälld. Derförutan upplyste Mellin, att Kjellström redan fjrlidet är, då han af Mellin häktades för en inom Nyköpings län föröfvad stöld, innehaft bössa, som vid häktningstillfället varit skarpladdad, hvilket förhållande Kjellström ej kunde förneka. Säsom vittnen hördes nu: 1:o Båtsmannen vid 1:sta Södermanlands båtsmanskompani n:o 90 Carl Johan Elg, hvilken berättade: att han söndagen den 12 Juni förlidne år sammanträffat med Kjellström å ett dansnöje hos skomakaren Carl Blomberg vid lägenheten Johanneslund, bslägen en fjerdedels mil från Kjellströms bostad, hvarvid Kjellström anmodat vittnet följa sig hem, hvilket Elg ock efterkommit. Vid Kjellströms hemkomst, hade han från den af honom begagnade kojan utropat Larsson, hvilken Larsson och Elg, Kjellström förklarat sig hysa agg mot Mellin och att hämd borde ske. Ett ögonblick derefter, och sedan Elg blifvit tralterad med bränvin, hade Larsson jemte Kjellström begärt att Elg måtte blifva dem behjelplig att mörda Mellin, och att samtlige, sedan Mellin vore död, sedermera skulle föröfra stöld vid hemmanet Wika i Sorunda socken hos en der boende bonde, hvilken skulle innehafva ett betydligare penningebelopp. På fråga af vittnet, på hvilket sätt Mellin skulle dödas, hade Kjellström och Larsson sammanstäm. mande förklarat, att sådant borde ske med bössa och att skomakaren Johan Eriksson vid Hörningsnäs -(beläget der vägarne till Grödinge kyrka, Södertelje och Westerhanninge sant Sorunda sammanstöta) skulle för dem uppgifvs tiden då Mellin komme att resa till Grödinge; och hade öfverläggning emellan Kjellström och Larson derpäå följt, om hvem som skulle aflossa skottet, dervid: Kjellström sagt, det vore bäst att jag ej sköt, ty mig misstänka de genast, hvarpå Larsson invändt, detta åtar jag mig blott vi göra sällskap. Elg hade derefter till Kjellström och Larsson invändt, beträffande den efter Mellins död tillärnade stölden i Wika, att om fölket skulle uppvakna, så blefve de upptäckte och möjligen gripne, hvarpå Larsson svarat, vatt sädant ej vore att befara, emedan om ägaren till skatten uppraknade, och gjorde motstånd, skulle han Zinglas, hvarmed, enligt Elgs uppfattning, menales att han skulle dödas med knif. Elg hade deefter skiljt sig från Kjellström och Larsson, och frfogat sig hem utan att gifva något löfte om delakighet i brotten, och ej heller vidare tänkt på saken, förrän han påföljde thorsdags afton sport att mordförsöket mot Mellin blifvit föröfvadt. 2:0 Skogvaktaren Johannes Hultgren vid Hörningsnäs och bätsmannen Nordh vid Norga hade ej något att berätta, som kunde inverka på målets utgång. 3:0 Torparen Erie Söderberg i Kassmyra berättade hufvudsakligen om Mellins sanslösa tillstånd vid hans ankomst till båtsman Slaghöks torp, samt om den mängd blod som fläckat vägen från skogen ned till båtsmanstorpet, hvaraf vittnet kunde sluta till en betydlig blodförlust, och hade vittnet med Mellins häst och åkdon färdats efter läkaren hr doktor Greve. Larsson och Kjellström hörde öfver vittesmälen, bestridde Elgs till alla delar, under uppgift af Larsson såsom orden fölo: han lägger sina ord till mina, men såväl Kjelström som som Larsson medgåfvo att de med Elg frågavarande söndagsaftonp sammanträffat och Kpllström dervid ledsagat honom hem till sig. fs Skomakaren Johan Eriksson, hvilken numera är boende vid Skanstull, medgaf att han thorsdagen den 16 Juni eller samma. dag mordförsöket mot Mellin egde rum, helsat på Mellin vid dennes förbiresa till Grödinge prestgård och kort derpå förfogat sig till Kjellströms 3,:dels mil derifräån belägna bostad, iänlamål att anmoda Kjellström att ät sig förfärdiga venne grindar, men att något samtal rörande Mellin, skulle då ej hafva egt rum. Uppå Mellins yrkande förordnade häradsrätten att såväl Kjellström som Larsson skulle insättas i mörk cell, och målet uppsköts till den 19 instundande Januari, för vidare bevisnings anskaffande. d— —3 HE ÄA BP CA På Et ÖV BT RT Er tR Fe OR