Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 3

let för sorgen nu hoppet inträdt. Jag önskar få säga dem, att det näppeligen finnes någon af farsoten hemsökt hydda, som icke under denna jul och nyårsbögtid strålst af f era ljus än någonsin förr; att det är intet fattigt hem, der döden gästat, som icke under det kommande året och framdeles besökes af en huld vårdarinna och vän, intet genom farsoten värnlöst barn, för hvilket ej utsigt är öppnad till en gladare framtid. Derföre: när nu vintern kommer med sitt mörker, sin köld och sina stormar, skall mörkret påminna er, att genom er det kommit ljus i mörka hyddor, i enkors och faderlösas bröst; och när kölden isar era rutor, låt den säga er, att ni för de värnlösa barnen beredt varma hem, varm mat, och en modertig famn; och när nordanvinden ryter vid era fönster, låt den hviska, ljufligen hviska till er, att det är frid i mången hydda, der fordom oro och tröstlöshet bodde, frid och trefnad genom den hjelp ni skänkt; och gladare skolen j gå att njuta de välsignelser, som blifvit er till del. Det finnes menniskor, som påstå, att man icke bör göra så mycket för de nödlidande, att man bör iåta de fattiga vara i fred., och att öfverhufvud det icke är så angeläget att söka göra de olyckliga lyckligare, I kristendomens namn protestera vi häremot. Vi påstå i kraft af den, att Gud vill at: menniskorna skola vara lyckliga, att han vill, att de bördor, som nedtrycka dem, skola afbrytas, ja, att han sjelf ieke är fullt lycksatig, innan han speglar sin bild i en lycksalig och lofsjungande mensklighet. Och derföre