Aftonbladet – 12 januari 1854, sida 2

VESA ym än för dem osynlig och onämnd skyddsnoder. Detta, tro vi, skall verka välgörande ör omsorgen om barnet hos dess fosterförälrar, samt stärka barnets tro på en god och vårdandeFader i himmelen. Är det icke sm en sådan tro och förtröstan hos alla, som vi bedja i bönen till allas vår Fader: helgadt varde ditt namno. Ty Guds i kristendomen nya namn är Fader. På detta sätt har fruntimmersföreningen handlat med de genom farsoten värnlösa barn, som -genom nödhjelpskommittens välgörande omtanka blifvit inlösta på barnhuset. Dessa barn, som blifvit efter öfverenskommelse med nödhjelpskommitteen af föreningen utvalda, hafva nästan alla åter genast blifvit uttagna af deras efterlefvande anhöriga, eller af de fosterföräldrar hos hvilka de redan förut voro inackorderade. Så skall ock den bemöda sig att handla i afseende på andra barn, som härefter från stadens församlingar bli inlemnade å allmänna barnhuset. Föreningen skall härigenom, så hoppas jag, komma att utöfva ett vidsträckt och högst gagneligt inflytande. Stora barnhuset är (synnerligen i dess närvatande tillstånd) en oändligt välgörande anstalt för hufvudstaden, så långt som dess goda välde sträcker sig. Men detta kan ej sträcka sig utom barnhusets område, annorlunda än genom de pennimgeunderstöd det lemnar. Det når icke barnen, när dessa komma ut i aflägsna delar af staden eller på landsbygden. De hemfalla då alltför ofta åt slumpen; och dena ställer ibland väl till för dem, men ibland illa, mycket illa, som flera ibland oss, och sirskilt äfven jag, kan af erfarenhet in. 1yga. Fruntimmersföreningens ledamöter kun: ade på det sätt, som blifvit sagdt, rädda barnen undan detta slumpens välde och sättc Aem under försynens. De ha dertill tid, jmeaeb förmåga, och jag hoppas innerligen, at