der det berattas, att man den 18 Dec, i Petersburg vexlat ratifikationerna å en mellan Ryssland och Persien afslutad offoch defensiv-allians. FRISSAN — Följande utdrag af ett bref från Konstantinopel, från en der vistande svensk, har blifvit oss benäget meddeladt, och torde icke sakna intresse för våra läsare: För en svensk, som kommer till Konstantinopel, är det öfverraskande, men särdeles angenämt, att der finna en svensk besittning. Jag menar den plats som utgör residens för svenska ministern, churu denne numera blott är charge daffaires. Endast de aldra största makterna hafva här ministerhoteller, ty inköp af grund är de kristna förbjudet i koran. Saledes är detta minne af Sveriges fordna betydenhet här någonting oskattbart, som icke med penningar kunde anskaffas, om det saknades. Det erinrar om förflutna tiders intima politiska förhållanden. Dertill kommer att läget af denna plats är det bästa i hela Pera, såväl mot gatan, som för den sköna utsigtens skull. Förr fanns här ett palats, likväl af trä, såsom förhållandet är med nästan alla byggnader här, om några få nyare undantagas. Det delade ock samma öde, som öfvergått så många andra af denna hufvudstads prydnader, och blef vid en eldsvåda ett rof för lågorna. Sedermera har det icke blifvit ånyo uppbygdt. Nu begagnas ett litet vackert hus vid Peragatan till boning ochbyrå för den svenska legationens styresman. Det innehåller likväl många rum, jag tror omkring trettio, väl icke stora, men trefliga och på statens bekostnad nätt möblerade, samt är väl vårdadt. Utmed detta hus ligger en utmärkt vacker trädgård, som numera sträcker sig äfven öfver den plats, der det fordna ministerhotellet stod. En otalig mängd vexter finnas der med smak ordnade, dels på kalljord, dels i krukor planterade. Så är bruket äfven i turkiska embetsmäns trädgårdar, och. skälet dertill troligen, att köld och skarpa vindar, som herrska under årets första månader, ej kunna fördragas af de söderns alster, som man älskar att se omkring sig. Klimatet är hårdare än man af det sydliga läget skulle förmoda. Som ett bevis derpå kan jag nämna, at: jag väl sett hundradetals orangeoch citronträd belastade med frugt, men att den endast utgjort en ögonfägnad, ty apelsinerna t. ex. blifva aldrig söta och behagliga att äta. Men blommor har man till öfverflöd inpå sednaste hösten, och ännu i November ser man törnrosen i sin fulla fägring, jemte många andra för en svensk blomsterodlare okända praktväxter. Mellan de täcka omgifningarne i den kgl. svenska legationsträdgården öppnar sig en utsigt, som kommer ställets prydnader att fördunklas. Öfver nedom liggande hus och gårdar ser man hamnen och den motsatta stranden såsom på cen karta, eller snarate så som Stockholm visar sig från Mosebacke; ty så vackert kan dock ej on karta framställa hufvudstaden der, som hufvudstaden här. Midt framför har man den ryktbara Seraljens udde, der Bosporens ström kastar sig mot den af. prydliga palatser täckta klippstranden, åtskiljande hamnen Gyllene hornet, från M: rmorahafvet. Ofvanför gamla seraljen synes Stambul med sina par hundrade moskeer, hvar och en utmärkt af en glänsande döm och några ståtliga torn, kallade minareter, men alldeles olika vara kyrktorn. Mellan byggnaderna skymta träd, och bortom dem synas grönklädda berg celler hafvets sköna blå spegel. Asiatiska kusten är blott en fjerdingsväg aflägsen, med ännu högre berg, och gladt målade hus såsom en kedja utmed stranden. Mängden af fartyg, som ligga i hamnen eller der röra sig, förhöjer ännu mer den herrliga taflan, hvaraf man njuter i medvetande att vara på svensk grund, och i förhoppning att Sverige ännu en gang skall återtaga sitt fordna anseende och det beskyddarekall öfver härvarande evangeliska bekännare, som det förr utöfvat. Svenska legationen förestås nu af kommendör Ant. Testa, en utmärkt kunnig, belefvad och förmögen inföding i Pera, som förstår svensk skrift väl, tal något, och har mycken vana vid här förekommande göromål. Jemte honom står såsom sekreterare vid det äfven af samme man förvaltade generalkonsulatet en svensk officer, kapten S. Lidman, som af en olyckshändelse blef invalid, och således måst egna sig åt den civila banan i stället för len militära. En dragoman eller tolk åtföljer ifven hvarje beskickning på denna plats, äfrensom kavascher eller polistjenare. Em— 5