afsigt at i förening med Ryssland vilja utestänga England från Östersjönn. Derefier visas att, ehuru det är någon rimlighet att ryska skepp skulle kunna till någon grad beskydda Sverige mot en engelsk flotta, så skola dock i verkligheten engelsmännen hafva längt lättare att beskydda Sveriges kuster mot ryska krigsskepp, än Ryssland som Sveriges och-Norges allierad skulle hafva att beskydda Norges kuster mot engelsmännen. Norge skulle i detta fall blifva alldeles prisgifvet. Allt detta —-så slutar Morgenbladets artikel — vinser man nu väl i Sverige lika så väl som här. Och sympatierna för Ryssland äro hos det svenska fo ket svärligen större än här, om man måhända undantar det unga junkerparti, som nu så dristigt reser upp hufvudet, och i ige, liksom annorstädes på fasta landet, blott känner en enda fiende, det är folket, och en enda vän och hjelparce i nöden, det är Ryssland, absolutismens upprätthållare i Europa. Vi vilja dock boppas att det ej skall lyckas ett enstaka, ga talrikt parti att genomdrifva sitt spel tvertemot två natiorers Önskningar, tvertemot deras hela välfärd. Mm först och främst må vi önska, att de förhållander under hvilka detta spel kunde drifvas, nemligen ett europeiskt krig, ej måtte uppstå, eller om det uppstår, att det måtte så tidigt biläggas, att dess böljor ej måtte hinna så längt som till oss. Vi hafva sett huru II. M. Konungens tillkännagifvande till hemliga utskottet rörande len stränga neutraliteten blifvit uppfattadt i grannländer som med oss stå på samma potiska linie och hafva samma politiska inressen. Vi för vår del äro fullkomligt förvissade att denna uppfattning icke är eller san vara den rätta, och att svenska regeringen uldrig åsyftat att vi skulle i förening med Danmark stänga våra farvatten och våra hamvar för engelska flottor, hvilket vore detsamma som att tillintetgöra vår handel och lermed hela vår materiella välfärd, och kanske ännu något mer. Men i det ögonblick lå regeringen af våra ständer begär utomorlentliga anslag till tryggande af vårt sjelfveständ och bevarande af vår ära, vore det utan tvivel nyttigt om de beslutande stänlerna blefve om betydelsen af dessa talesätt ipplysta med en klarhet, öppenhet och betämdhet, som icke lemnade rum för någon arlig ovisshet om deras verkliga betydelse.