Aftonbladet – 9 januari 1854, sida 1

komma de genom farsoten lidande till godo, Allmänna Nödhjelpskommitteen, är likaså allmänt bekant i dess välgörande verksamhet. Det var dock lätt att inse, att om nöden skulle bli verkligen afhjelpt inom hemmen, der fader eller moder eller båda föräldrarne dött ifrån minderåriga barn, om barnen verkligen och varaktigt skulle bli räddade undan eländets eller slumpens farliga makt, så måste en närmare tillsyn och vård tillkomma, som icke blott lemnade. medel, men tillsåg att dessa rätt begagnades, som inträdde i det fattiga hemmet, icke blott för en gång, utan för att återkomma och blifva dess värn som en rådgifvande och vårdande vän, som antog sig det värnlösa barnet, icke för att åter handlöst kasta det på samhällets allmänning, utan för att försätta det i goda omgifningar, der det likt ett ungt träd, försatt i god jord och under vårdande tillsyn, kunde uppvisa, sig och trädgården till fromma. För att tillvägabringa en sådan tillsyn och vård, för att liksom föra samhällets helande lifsflod in i hvar enskilt hemsökt hydda, in i hvart värnlöst barns hjerta, och låta den der blifva en kraft till nytt lif, derföre sammanträdde mödrar, döttrar och systrar inom hufvudstaden, derföre bildade sig Fruntimmersföreningen för Barnavård. Denna skulle omfatta alla församlingar i I hufvudstaden, på det sätt att hvarje församling bildade sin egen församlingsförening med dess kommitte och arbetande ledamöter, hvilken församlingsförening åter stod i filialförhållande till den allmänna föreningens centralkommitt, som utgjordes af tvenne fruntimmer jemte tvenne suppleanter från hvar och en af stadens territoriala församlingar. Så var den organisation, som föreslogs och snart derpå gick i verkställighet. Sällan har väl någon förening blifvit mera lätt och mera harmoniskt organiserad. Likväl tror jag, att denna förening, denna form är helt och hållet egendomlig för vår hufvudstad. Då jag i dag skall redogöra för fruntimmersföreningens uppkomst, syftemål och verk