Aftonbladet – 9 januari 1854, sida 1

skett större enskilta uppoffringar för det allmännas väl, både af höga och ringa, än under denna tid, sällan har en mera enig oeh broderlig samhällsanda der uppenbarat sig bland alla klasser. Återstår nu för oss att icke stanna vid halfgjordt arbete, utan att fortgå till de förbättringar i helsovården inom staden, hvaraf andra länder, och äfven våra brödraländer Danmark och Norge, gifvit oss föredömet. Ty en lärdom har farsoten gifvit vår stad, i likhet med andra länders stora städer. Under sin vandring genom stadens särskilda delar har den alltid företrädesvis uppsökt dem, der fattigdom, osnygghet och en sammanj trängd och förnedrad folkmassa varit störst. I Ifrån kojorna på Catharinas Hvita Berg och på Marias Skinnarviksberg till Johannes föri samlings sumpiga, fattiga träsktrakter; ifrån adugårdslandets Gref-magni-gränd till stränj derna af Clara sjö, öfverallt der fattigdom ; och osnygghet skalfat si. rädrum, byggt samIben om jag så får säga, dit har koleran begitvit sig, der har hon slagit sig ned, der vuxit stark och mäktig, så att hon derifråa förmått med sin giftiga andedrägt nå, åtminI stone stänkvis, äfven de boningar, der reni lighet och ordning bort trygga invånarne för I dess besök. Ty viliv ej menniskorna vidkännas sitt broderski, i godo, så måste de det i ondo. Vilja dv ci dela arfvet af ljus Toch helsomedel, så måste de dela det af sjuki dom och elände, I Oändligen få ba emellertid sjukdomsfallen varit inom samhällets bättre lottade hem, I jemförda med dem i de fattiga kojorna. Det är derföre icke mera än rätt, att den bättre delen af samhället uppstigit som en man att hjelpa, rädda hvad räddas kunde, och att hela ide samhällssår, som farsoten slagit. Den stora del i detta samhällsarbete, som ; hufvudstadens läkare och sundhetsnämnder tagit, är allom bekant. I Den första företeelse, i hvilken den allmänna I välgörenheten egentligen organiserade sig inom I hutvudstaden och lät allmärhetens rika gåfvor i