Aftonbladet – 7 januari 1854, sida 3

ro a a 2 OY HHEFREL här Nylin haft komme I metall i med bränvin. Vaktknektarne skola visiteras vid i I gången, men att denna visitation icke skett orden . skrotligt, ådagalades deraf att sjelfva myteridagen icl jallenast Hellgren haft 2 buteljer bränvin, utan äfve bränvin i buteljer varit att tillgå i flere logemente Merendels lotsades bränvinet in genom begagnande. — så kallade oxblåsor. Då fångarne äro ute på arbe H bergen, så lägges bränvin på öfverenskommet stä sember, ble och på så sätt föres äfven bränvin in utaf får angä j Sarne sjelfva. Har man blott pengar, yttrade Hell kassan isrenu, så ha vi korrektionister icke brist på bränvinx ån den I Gellgren hade haft penningar med sig från Rindön iterstaI Nvilka varit insydda i tröjan. Han hade först tvi al ena! dagar efter sin ankomst till Längholmen ombytt .d . hälf. kläder han haft på sig från Rindön och derunder haf H han i tid att taga fram pengarne, hvilka han derefter haf å efi förvarade i botten på snusdosan. ij : ta ati :ellgren förnekade helt och hället att han vari savde I 2aförare för myteriet, och ville göra troligt, att har len då Pt uppmaning af löjtnant Uggla tvärtom sökt förmå Uppj fästaingsfångarne att begifva sig in uti sina logementor. Han hade icke knuffat fanjunkaren Märtensson utan endast yttrat till honom: ni bär kappan på båda axlarne. Att hafva inrevarit å expeditionsrummet erkände Hellgren, men icke i afsigt att säsom Gerlach omtalat, förstöra några böcker, utan hade Hellgren endast bedt Gerlach om att få en bok med titel Slafven, hvartill bokbindare-Eriesson vore egare. Hellgren hade kort derefter gätt upp på logementet n:o 7, der han fått bränvin ur en butelj som fångarne haft stäende i dricksmuggen. Hellgren hade sedermera legifvit sig till logementet n:o 8 och ropat ii dörren finns här bränvin? jo, vasserra tre, hade: det svarats, och Hellgren hade fått köpa ytterligare 3 supar. Bränvinsbuteljen hade varit förvarad i ett skåp. Han hade derefter blifvit alldeles öfverlastad och begifvit sig upp uti logementet n:o 1, lagt sig på en lår och der insomnat. Någon skjutning hade han icke hört. Hellgren. förklarade på framställd fråga att han icke hade det ringaste att anmärka mot kapten Telander, och kunde icke klaga på maten, Bränvin hade icke saknats både före och efter Telanders tid. På framställd fråga hvarifrån fångarne erhålla söus, tobak m. m., upplyste kommendanten Telander, att trå tredjedelar utaf den inbesparade arbetsförtjensten få hes kamereraren uttagas i matvaror och en tredjedel inskrifves i fångarnes bok. . Hellgren uppgaf vidare att kamereraren Edman tager för snus 16 sk. TB, för V, kardus tobak 8 sk., för I kanna svagdricka 2 sk. 8 rst., för potates 8 sk. kappen och för ost 9 sk. I allt bko; och hade kamereraren på svagdricka, som har stark afgång inom korrektionsinrättningen, nyligen uppsatt priset, derföre att korrektionisterna stulit en half gris från honom. Kamrern hade dervid yttrat : stjäl ni, jag ska nog ta igen grisen. Hellgren kunde icke förmås uppgifva att den s. k. kontors-Pelle f. d. lifgardisten Pettersson deltagit i myteriet. Sedan Hellgren var utförd från förhöret, förklarade kommendanten Telander, att han ansåg Pettersson icke hafva varit bland anförarne, ty i så fall skulle han såsom varande en af de vildsintaste och mest förslagne bland korrektionisterna, säkeriizen ha fva handlat mera djerft än som nu skett. Pettersson hade för kommendanten yttrat jag skulle skämmas att ha varit med, ty så dumt buro de sig åt. (Det bör nemligen ihågkommas att fångarne ganska lätt kunnat, innan Bergsundsarbetarne anlände, storma dena stora fängelseporten, som var bevakad endas: af några man grenadierer, hvilka väl hade gevär men ingen ammunition ; men till all lycka voro de egentliga anförarne för myteriet mycket öfverlastade.) Frans Gustaf Julius Fogelberg, den andre af de angifne anstiftarne hördes härefter. Han är född år 1523 i Memel, men uppfostrad i Götheborg. Fogelberg som har ett fördelaktigt yttre, har, såsom det vid förhöret upplystes, utmärkt sig inom korrektionsinrättningena för ordningssinne och snygghet; hans e-j cell är omsorgsfullt städad, och på väggen hänger a. I Liljas porträtt till hvars egande Fogelberg på enn)trägen begäran erhållit kommendantens tillåtelse. :) Vid 14 års ålder hade Fogelberg, sedan han någon gåtid varit i bleckslagerilära uti Götheborg, varit till g I sjöss, och derefter anställd vid Götha artilleriregei mente. För stöld hade han blifvit utstruken från a I regementet och redan vid 21 års älder undergätt be i straffning för 3:dje resan stöld och derefter blifvit aj afsänd till Rindön. För fylleri hade han blifvit skickad till Långholmen. Äfven Fogelberg förnekade ; Jatt hafva. deltagit i myteriet. Vaktknekten Nylin , I hade lotsat in bränvin ät Hellgren och af detta brint vin hade Fogelberg supit sig full. Fogelberg uppgaf je han många gänger varit full, ty vaktknektarne komue 3 utan Th. härriasm sitt ga ch de mm elifg lotsade in mycket bränvin. Bland dessa inlotsare kunde han dock icke uppgifva namnet på någon anjnan än Nylin, ty vaktknektarne hade blifvit bortkörde vecka efter vecka, ja till och med efter ett dygns tjenstgöring. Han hade emellertid otaliga gånger fått köpa bränvin. Fogelberg hade gått till sjukhuset för at: få sig en sbäsk, och derefter sprungit upp i logementerna och köpt sig bränvin. Mot kapten Telander hade han icke något skäl till klagomål, och skulle Fogelherg hafva haft nägra förnärmande yttranden, så hade sådant skett i fyllan. Yxan hade Fogelberg haft i handen för att värja sig med. Fogelberg förnekade att hafva varit anförare för de upproriske. På framställd fråga om bränvin ännu funnes att tillgå inom inrättningen, svarade Fogelberg båh jo, nog finns det, men inte få vi in så stor uppsjö som förut. Säsom tillägg till föregående dagars ransaknirg bör emellertid omnämnas, att förre kommendanten Ekenstjerna, då han hördes vid det första polisförhöret, för sin del förklarade, att han ansåg orsaken til alla de på sednare tider skedda oordningar inom korrektiöomsinrättningen härleda sig, åtminssone till en sior del, deraf att sedan den 1 Mars civile fångknektar blifrit anställde, vid den inre bevakningen i stället för några få vaktmästare, och fångknektar, uttacne bland sjelfva fångarne; säsom bevis derpå nämndes, att då antalet af fångknektar för nävarande blott är 18, så hade likväl sedan den i år. dermed skedde förändring icke mindre än 60 för opålitlighet blifvit afskedade, och deribland de flesta för smuggleri med bränvin. Påhlsson, född 1822 i Ekeby socken uti Östergöthland, har vistats hos sina föräldrar, ett torparefolk, intill dess han vid 18 års älder ankom hit till staden, och erhöll tjenst hos grosshandlaren Monten, hvarefer han varit i tjenst hos flere hyrkuskar. Påhlsson ippgaf att han vore straffad för andra resan stöld, Xen nästan. för ingenting., ty, yttrade Påhlsson båda gängerne var det endast smäsaker som jag lgrep, många ha stulit mer och gå frias. År 1850 ade han vistats hos bergsprängaren Wicksell, men lifvit häktad (han hade då i häktet sökt hänga sig). r 1S51 kom han till Rindön och rymde derifrån, en blef af polisen gripen och återfördes 1852 till indön, hvarpå han för andra gången rymde under rden mellan Långholmen och Waxholm; häktades ter af polisen och afsändes till Rindön, derifrån han r fylleri blifvit skickad till Längholmen. Angåde vaktkoekten Nylins åtgörande med lotsande af änvin, afgaf Påhlsson enahande berättelse som Hellen och Fogelberg, och påstod att han icke heller ltagit i myteriet. Han hade, sedan oväsendet bört, gått upp till horrektionisterna och fått sig ännu er bränvin som de haft förvaradt i en butelj, gömd der hufvudgärden till sängplatserna. Påhlson förnekade att hafva deltagit i upploppet; n hade väl sett en kärra vara upprest mot muren, n hvarken Pählson eller någon annan hade försökt mma. ÅA Rindön är för fängarne priset på brän1 2 rdr kannan eller blott hälften mot hvad det är Långholmen. Pehr Johan Hansson, f. d. kanonier hördes ytterare och uppgaf att han under uppträdet sett Foberg i celigången och hört honom der beklaga sig er att han blifvit skadad i foten. Fogelberg hade rat svore jag bra i foten, så skulle jag gå med, jag får lika straff ändå,. Hansson hade hört fånne yttra missnöje öfver för härd bestraffning äfsom Öfvar da hän Ke