Aftonbladet – 7 januari 1854, sida 2

skatt (af hr von Koch); om en jemnare för delning af skjutsningsbesväret (af hr Sand strömer) m. fl. för att ej tala om hr von Hart mansdorffs vidunderliga projekt angående sä terioch frälsejordens förvandling till krono skatte, kan det icke annat än väcka förvå ning, att, rörande dessa frågor, ingen af mi. nisterens ledamöter yttrade ett enda ord til upplysning eller ledning, för dessa högvigtige ärendens behandling i statsutskottet. Unde förra tider hade något sådant varit knapp tänkbart. Man hade då ännu qvar ätmin. stone en skyrat af aktning för det parlamen: tariska regeringssättets fordringar och representationens anspråk på dem, som, i konunSens namn, men under sin ansvarighet, styra riket; man erinrar sig fördenskull knappt något enda t.ilfälle under konung Carl Johans regering, då ledamöterne af hans konselj icke befunno sig på sin bänk när någon fråga skulle förekomma som kunde anses väsendtligt inverka på de propositioner, hvilka blifvit af dem framlagda. Nu deremot synes snart sagdt en öfverenskommelse vara träffad att ministrarne skola vara tysta som Egyptens prester, inom den afdelning af representationen, der de hafva säte och stämma och låtsa en neutralitet som minst af allt anstår inisteren, i afseende på landets vigtigaste anägenheter. Hvad kan väl vara planen med denna metod? Vill man dermed håna den sonstitutionella principen som i främsta rumret förutsätter ett ömsesidigt utbyte af mehingar mellan representationen och styrelsen? Vill man göra det än mer genomskinligt att let icke är konungens ministrar som gifva ktning åt styrelsen? Att de endast äro beskedliga skrifvare, som uppsätta sin herres ankar, men föröfrigt blinda redskap för hof-ets och allenastyrandets vilja? Eller sakna :e kanske all förmåga att framträda på den parlamentariska banan — och tycka således, tt det är bättre tiga än illa tala? I hvil. .etdera af dessa fall som helst är det i sanung bedröfligt, ådagaläggande, jemte så mycket nnat, att den nuvarande konseljen icke är vuxen in plats och icke fattar de pligter, hvilka len ålägger. PES