Aftonbladet – 7 januari 1854, sida 2

s Herr Berger har lemnat ett sjöstycke, parti i Kanalen vid franska kusten. Det utmärker sig genom den lätthet i föredraget, som utgör ett hufvudsakligt vilkor för lyckade framställningar af detta element och tillika genom ejen fulländning, som vittnar om den verklige mästaren. Vattnets speglingskraft är troget bibehållen äfven der vågorna bryta sig mot sanden, och med lika pletet som sjelfva maelterien äro äfven de perspektiviska modifikaTJ tonerna behandlade, och de hvarandra betingande vågliniernasammanhållna till en så sann enhet, att man tycker sig kunna beräkna Yjden grad af hastighet, hvarmed vattenmassan tlrör sig framåt. Den svenska allmänheten har jpå den sednaste tiden vant sitt öga vid en ofantlig mängd af sjöstycken uteshtande hållna i det Melbyska manret, der enytlg effekt står lätt till köps, att det är faxa värdt att mängen saknar blick och förstånd för marinmälningar, som i de holländska mästarnes fotspår behandla detta ämne själfullt och med sann konstnärlig stil; den verklige konstvän. nen vänder sig dock gerna från de stycken, som förvåna genom några hopade skummas sor och djerfva brytningar och för hvilka en illusorisk färgimitation är hufvudsiken, till de lugnt hållna, som med anspråkslöa yttre medel utveckla en hög grad af båle skönhet och energi. Molnpartierna å dema hr Bergers tafia stå ej i sann harmoni med vattendpartiet och de äro, såsom ofta på sednare tiden varit fallet med molnformationerna å hr Bergers taflor, mera konstiga än konstfulla. En konstnär med hr Bergers förmåga och smak bör i intet hänseende förfalla till ytlig bravour. Herr Cedergrens marinstycken vittna om goda framsteg; framställningen af linieskeppet Carl XIII vittnar om grundlig kännedom om skeppsstrukturen och är smakfullt utförd. Hr Iallmans Nilla genrestycke en flicka, som iskänker vin åt en krigare,, utmärker sig genom en korrekt teckning och ett flitigt utförande, som påminner om der skicklige ritaren, men gestalterna sakna individuelt Tif och uttryck. Scholander har här flera nya aquareller, architekturstycken i hans välbekanta, allmänt värderade genre. De äro såsom vanligt på ett ypperligt sätt historierade. Så finner man på vyen af Kostnitz en lång procession af munkar, knektar m. f., som föra en kättare, iförd den för sådana tillfällen vanliga drägten, ut: till avtodafeen. Det gamla Wachtmeisterska huset vid Munkbron gör ett tragiskt högtidligt intryck med den praktfulla likståt man ser vid dess port, M:ll Kyhlbergs stillebensstycken vittna om goda anlag; dock har hon änm icke den techniska färdighet, som erfordras att kunna åstadkomma något gedieget i dema genre, der allt beror på skön gruppering, fin och på ett naturligt satt fördold teckning och illusorisk natursanning i modellering och kolorit. Herr Winges pennritning Thor, som bekämpar troilen utmärker sig för orginalitet i komposition samt finhet och elegans i utförande. Den mindre framställning si sanma ämne som konstnären hade exponerat på atademiens sista stora utställning, öreföll oss ock i flera hänseenden bättre. Af hr Dahlström fi.ner man fyra blycrisritnirgsr, frsmställande scener utur Erik den fjortondes historia. De äro med r-sk hand utkastade, men vittna vj om en djupare upputtning af de historiska situationerna. Bäst r framställningen af Erik, som i månskensvä len vid Gripsholm leder Katharina Monsloiter ned till stranden, der rodåäsluparna vänta ör att föra dem ut på en lusttärd på den pegelblanka sjön.