pör jag dock hoppas, att regeringen icke ska förbise, och vågar förmoda, att detta hopp ska besannas, då den utlofvade kongl. propos tionc rörande tullagst ftmngen kommer stinderne ti hand... I aivaktan på denna och de vidar förslag, regeringen med hänsigt till näringar nes ställning, kan komma att framställa, vi jag således afhbålla mig från vidare yttrande derom. Då jag v drört nödvändigheten af en skatte nedsättning, bör jag icke alldeles förbigå d invändningar, som afse, alt st:tens behof.ck medgifver skatternes minskning och att bräa vinsskatteu, såsom osäker och tillfällig, ick kan ersät!a andra skatter. fivad sistnämnd anmärkning beträffar, fruktar jag nog, at bränvinsskatten, så vidt den beror af kon sumtion:n, alltid blir säker, och då stats regleringen här sker hvart tredje år. wor jag så mycket roindre afseende böra fästas Pp denna armärkning. som regeringen aldrig hat svårt avt af ständer .e erhålla hvad som verk. ligen behöfts. Vidkormmasrde behotven, tro jag regeringens utgiftsförslag ådagalägga, at besparingar i flere hänseenden kunna ecga rum Jag vill scke serdeles fästa mig vid de rmindre betydliga anslagen, afscende ökade löner åt de civile embetsmännen. Lotternc synas mg dock något ojemnt delade. då de mest betungade, såsom kammarkollegii embetsoch tjenstemän blifvit alldeles förbigångne. — Uppropet till nationen, i afseende å försvarsverkets behof, hade möjligen bort åtföljas af en uppmaning till tjenstemännen att nöjas med hvad de hafva, intill dess faran är öfverstånden. fivad deremot beträffar anslagen till försvarsverket, så förekomma först, såsom ordinarie anslag att för ett sappörskompani och ett för instruktionskompanier vid de indelde regementerne. Då indelda armåen ostridigt lemnar ämnen för sappörer, användbara då ingeniörkårens officerare lemna anvisning för arbetenas utförande, har ett särskildt kompani sappörer förut ansetts öfverflödigt och torde ock finnas så nu. Tvänne gånger har förslag skett om inrättandet af instruktionskompanier vid de indelda regementerne, men bägge gångerna blifvit af ständerna förkastade. Förnyandet af detta förslag 3:dje gången kan icke undgå att väcka erinran om behofvet af ett förändradt representationssätt. I afseende på de extra anslagen, hvilka, om jag minnes rätt, uppgå till omkring tre och en half millioner, vill jag icke nu ingå i granskning af hvarje särskildt förslag, utan endast erinra, att nästah alla dessa anslag äro afsedda att utgå på tre eller fyra år. Om faran nu vore så öfverhängande, att landet måste rusta till strid, skulle icke då våra intressen sättas allt för mycket på spel, om försvaret komme att bero af arbeten, som komma att utföras om tre eller fyra år? Jag nekar icke nödvändigheten att samla vapenförråd och jag vill icke nu inlåta mig i bedömande af behofvet utaf de ifrågavarande befästningarne, men jag är öfvertygad, att vi, med hänsigt äfven till vårt försvar, böra rigta j uppmärksi:mheten hufvudsakligen åt våra inre kommunikationsanstalter samt till befordrande af allmän välmåga, som lifvar nationalkänslan och sätter oss i tillfälle att göra de uppoffringar, dem nöden en gång må fordra. Då komma nog regeringen och representationen öfverens om hvad som bör och måste göras. Under tiden må vi uppehålla de vapenfabriker som finnas, och underhålla den arbetsskicklighe:, som utbildat sig, men att sträcka företagen denna rigtning derutöfver, dertill kan jag icke medgifva, att någon anledning förefinnes. I afseende på användandet af den ingående bränvinsskatten, så vidt den icke erfordras med afseende å skeende motsvarande nedsättningar i andra skattetitlar, har jag antydt min åsigt, att de öfverskjutande medlen uteslutande böra användas för tillvägabringande of kommunikationsanstalter, ordnade efter en omfattande plan. Dylika anstalter medföra omedelbara fördelar för jordbruket och anläggninsarne gifva dessutom sysselsättning åt arbetare samt verka såmedelst til: lättnad i kommunernes kostnader för fattigvården; och man har rätt att vänta, att le af regeringen afsedda arbetshusen jemväl derigenom skola blifva öfverflölige. Reg:ringens förslag att genom spridda pidrag till kommunerna fördela de användpara medlen har den olägenheten, att användningen blir utan kontroll och nyttan tveydig, men deremot tvisterna om fördelningen åväl inom representationen som emellan komnunerna, säkra och ständiga. Dessutom har ag, som 2:ne gånger deltagit i revisionen af tatsverkets räkenskaper, trott mig finna, att nslag, som icke grundas på fullständigt utrbetade och pröfvade förslag, sällan medöra den nytta som dermed varit afsedd. fedlen blifva vanligen länge nog innestående ch måste :lutligen användas, måhända unler de mist lämpliga omständigheter. Jagi terkommer således dertill, att vi böra allal örena oss (erom, att genom ändamålsenliga i mö ommunikationsanstalter sätta nationen i tilla ille att täfla med verldens öfriga civiliserade I ara Ik, och att vi på detta sätt säkrast bidraga I gif I landets sjelfbestånd och kraftiga försvar! ul i sådant påkallas. tite Ännu ett ord ber jag att få tillägga i afDa ende på den kongl. propositionen rörande fall ränvinsbeskattningen. Deri nämnes icke ett ran d om de särskilda afgifterna för försäljninförs n, som i flera städer blifvit tillvägabragte I för h fortfarande för fattigvården påräknas. I skri enna omstindighet skulle väl icke hafva nåbevi nn synnerlig betydelse, om icke förslaget ög nefattade n uträkning rörande priset förl vite mfrumåttet och då i detta pris synes ingål53 ir dast skaten till kronan för tillverkning, förr en ej afgifen för försäljningen, torde nå-att n anledning förefinnas till den farhåga, att fort! iset icke finge ökas oenom sistherörda af oo ril KR. näl mi