Aftonbladet – 5 januari 1854, sida 3

d militärafdelningen af Östgötha lifgrenadierregewentet. — Vid rådhusrättens 3 e afdelning förevar i dag r tryckfrihetsmålet emellan stadsfiskalen Mellbin boktryckaren Rudolf Wall, dervid, efter föregånen protokollsjustering, boktryckaren Wall förklarade ct han, förrän stadsfiskalen Mellbin närmare än som ett bestämde de ställen som i åtalade artikeln förcnades vara förklenliga, ej ansäge sig kunna ingå något vidare svaromål, helst något yttrande hvarken n konung Oscar eller Rikets Ständer deri föreommer. Härå genmälde aktor att, på sätt han förut an rt, han ansåge artikeln i sin helhet innefatta förirmande yttranden om H. M. Konungen och Rikets tinder, samt att de ställen, som voro af synnerligt nädande beskaffienhet, dessutom blifvit i det åtalade duingsnumret umderstrukna, hvadan aktor undanvoge sig vidare utveckling af åtalet; och fann rådhusitten sig ej heller kunna ålägga aktor att vidare än ym skett käromålet utveckla. Boktryckaren W. anmälde missnöje såväl emot beörde beslut, som ock emot rättens vid förra rätte-angstillfället meddelade beslut, hvarigenom W. bitit alagd att vid hemtningsäfventyr iakttaga instälelse i dag. I. anledning häraf förklarade. aktor, att med afsende derå, att urbota ansvar följde å det åtalade rottet, han ansäge det hafva varit domstolens bäde ätt och pligt at gifva etv sådant föreläggande. W. anhöll nu om 8 dagars ytterligare uppskof för fgifvande af svaromål; och efter det aktor bestridt arandens berörde anhållan, beslöt domstolen uppskjuta målet till nästkommande torsdag; och älades W. att då afgifva svaromal i saken, vid äfventyr att j vidare varda deri hörd. 4 — Vid samma afdelning dömdes inhysesmannen Åners Olsson, som frän ett äkdon tillhörigt torparen snders Pettersson, inne ä gärden till huset n:o 31 d Stora Badstugugatan, tillgripit en Pettersson tilljrig tulubb med inneliggande 16 rdr rgs, att för rsta resan stöld till belopp af 16 rdr 32 sk. -bko, vöta 50 rår 3 sk. eller undergå 14 dagars fängelse id vatten och brid samt dessutom stå uppenbar kyrsoplikt i Adolf Fredriks kyrka. — Sistlidne måndag handlades vid rädhusrättens 4:de ifdelning, det af stadsfiskalen vice häradshöfdingen ÅA. de Berg mot stadsuppbörds-kommissarien C. ). Öberg, i dennes egenskap af disponentredare för ingslupen Tessin, anställda åtal för det Öberg skall öndagen den :6 sistlidne Oktober lätit fartyget hela lagen, i anseende till ordinarie skepparen Nicodemis astiga insjuknandle, föras af styrmannen på ängfaryget Upland Wahlgren, hvilken såsom oexaminead skulle dertill warit obehörig. a Dervid upplystes att kommissarien Öberg längt ifrån att, såsom dee Berg velat antyda, hafva genom wman person lätiit för sagde ändamål vidtala styrnannen Wahlgren,, ej ens förr än på söndagsaftonen ifvetat förhällandest med Nicodemis insjuknande eller stt annan person blifvit vidtalad att biträda vid ängdupens resor emellan Stockholm och Drottningholm vimnde dag, samt att Öberg vid underrättelsen härmm genast gätt i författning om anskaffandet af beörigen qvalificerad person, att under Nicodemis sjuklom föra ängslupen. De Berg ville dock ej deruti se någon ursäkt för berg, hvilken det, enligt stadsfiskalens förmenande, läge att säsom disponentredare vara ansvarig för alla iylika oordningar, som ä fartyget kunde passera, och j fick under en hel dag vara i okunnighet om ordivarie skepparens insjuknande och engagerandet af anan person att biträda vid fartygets förande; hvilka tränga ansprak på en disponentredares allvetenhet eller supphörliga närvaro vid fartyget kommissarien Öberg ,esvarade med frågan: huruvida stadsfiskalen sjelf unsäge sig ansvarig för alla de oordningar som passerade ä de ställen i staden, der stadsfiskalen ej kunle vara närvarande,. Dessutom uppgaf Öberg att Vvahlgren ej blifvit vidtalad att föra Tessin, utan -ndast medföljt såsom biträde vid landsättning, biljettörsäljning och dylikt ät machinisten Berggren, hvilsen varit den som berörde dag egentligen fört faryget, och hvilken, enär han innan 1849 ärs förording utkom fört ångfartyg, varit dertill, jemlikt kongl. refvet den 26 April 1850 behörig; hvilken uppgift ;fven styrktes säväl af Wablgrens egen, inför rätten m afgifna, utsago, som af handlanden Ponsbaäcks, vilken varit den, som ombedd af Nicodemi, vidtalat Vahlgren att i nyssberörde egenskan biträda Bergsren, i målet a7agda vittnesberättelse. Då stadsfiskalen de Berg, som dock ej ville läta sig nöja med de u, plysningar som erhällits, för fere personers hörande, anhöll att målet mätte bero på nmälan, och Öberg, under förklarande det han, iangt ifrån att vilja förbindra, tvertom önskade hvarje ipplysning, som om förhållandet kunde erbällas, ej hade nögot att deremot erinra, förklarades. mälet comma att bero på aunälö — Samma dag to sakningen med sko samt dennes hushållerska och tilltalade för att genom vanvård bofya varit vc! ande till en hos dem boende mll Linderholms döc, och att sedermera, under fördöljande af hennes död, vafva tillegnat sig en stor del af hennes qvarlätenskap i kontånter och räntebärande obligationer; dervid hufvudsakligen upplystes: att aflidne Linderholm, buda wwvilken den 1 sistl. Oktober flyttat till Engmans, ler hon hyrt ett särskildt rum, sista tiden af sin lefad för sin omgifning, under yttrande det Engman sore en bof, ofta uttalat sin rädsla för Engman och lennes hushällerska, samt låtit med en stor hake illstänga den dörr, som från hennes rum ledde in vill det af fngman bebodda; att Engman och dennes wshällerska för personer, som fredagen efter Lindersolms död velat besöka denna, under förtigande att 100 vore död, sagt att ingen fick sli pa in till henne, itan bedt dem komma äter päföljinde morgon; att Sngman för en person, hvilken söndagen derpå besökt honom visat en sedel på 100 rdr bko, den han agt sig hafva fätt på dokumenter tillhöriga en hos onom boende mamsell, hvilken aftidit till följd af pmättligt förtärande af starka drycker, hvarvid Engnans hushällerska kommit in och yttrat kors jag vill ej höra sädant förtal om mil Linderholm, kon jar dött i kolera,, att Engman sagt sig skola arinda dessa penningar att bekosia den afiidnas besrafning, och att han skulle derför noga redovisa, samt att Engman omtalat att den afiidna hade 2:ne väder; hvilken sista uppgift ej heller af Engman örnekades, ehuru Engman och bans hushällerska förs it just föreburit den omständigheten, att de ansågo on aflidna vara utan slägtingar, säsom ursäkt för sitt arande att så egenmäktigt taga värd om och aninda den atidnas qvarlåtenskap. För förskaffande f ytterligar upplysningar uppsköts ransakningen på 3 dagar. 00 — PAA OADE ÄMEEN