— vm — Herr öfverste . .. jag förstår icke... Niinrapporterades både som död och begrafven. ST orolig Stobee än var, öfverflög ett leende hans anBigte. — Det var icke jag, herr baron — sade han — Det var en björn... — En björn! Förklara er! — Det skall snart vara gjordt. Ni känner, herr baron, att då Wiborg kapitulerade, uttsågs jag till gisslan. Ni vet äfven hum trolöst czar Peterr bröt kapitulationen. i det han emot tro och lofven förkklarade hela garnisonen för krigsfångar, då äfven jag : med min maka, som åtföljt mig, bortsläpades i fångensskap. Min lilla son lyckades jag deremot att rädda gemom att anförtro honom åt en slägting på långt håll, em fru Langenhjelm . .. — Fru Langenvhjelm! enka efter auditörn? — Är Langenhjelm död? — Redan för ett år sedan. Vet ni ej det? Men fortfar herr öfverste! — Nåväl — återtog Stobee efter någon ansträngning, ty Langenhjelm hade varit en af hans närmaste vänner, — nåväl... ni bortsläpades sålunda i fångenskap. Efter vanligheten underrättade sig czaren 1:oga om alla sina fånar, serdeles hvad som rörde deras kunskaper och jag hade, till följe af mina studier som ingeniör, den olyckan att fästa hans synnerliga uppmärksamhet. Alla medel försöktes nu för att vinna mig. Czaren inser mer är väl att han behöfver officerare med studier och kunska. per om han skall lyckas att i någon mån disciplinera der råa massa öfver hvilken han herrskar. Han erbjöd mig plats som generalmajor i ryska armåen, om jag vill inträda i hans tjenst. Jag afslog anbudet med förakt Från den stunden var för mig ej att tinka på någon ut vexling, någon befrielse. Vi skickades till Archangel För att rädda min hustru från fåmgenskapens lidande: och sedan sjelf lättare kunna bege mig på flykten, an förtrodde jag åt min barndomsvän, kapten Koch von Gyl lensten som, likt mig varit fångena, men nyligen bufv utvexlad, att återföra henne till hennnes far i Stockholn då jag lofvade att med det första försöka att komm efter.