Aftonbladet – 5 januari 1854, sida 2

såöenen vid Nilstranden, med enkolossal sfinx på en holme i fonden (3:dje akten); den berömda portiken i nämnde tempel (slutet af 3:dje akten); slutdekorationer med Osirisbilden samt öfriga idoler, m. fl. Endastkunna vi ej förktara hvarföre vil en af tempeldekoI rationerna en del af pelarne föreställes liggande i ruiner, då likväl den egyptiska kulten vid tiden för handlingen måtte varit i sitt högsta flor. Allmänheten uttryckte genom framropnin vid 2:ne tillfällen sin tacksamhet för den lika intressanta som lärorika åskådning hr Koberg beredt den. Äfven kostymerna äro nya, och sa vidt vi kunna bedöma, lika sanna, som smakfullal. och effektrika. Häribland må nämnas: Taminos, Sarastros, Talarens samt sternas ooh tempeltjenarnes drägter. Papagenos deremot, ett slags fantasikostym, churu arangerad med smak och icke olämplig för hr Uddman, eger ingenting för rolen beteekwande. Utförandet var i många fall ganska vårdadt. Hr Strandberg hade som Tamino en ovanligt gynnande disposition och sjöng sitt herrliga parti med mycken pletet, med varm känsla och uttryck. Afven mll Al ckal, som för första gången val Pamina, sjöng med ett ganska lefvande, ehuru mahända starkare uttryck, än som tillhör denna enkla, knappt annu till sjelfständigt medvetande vaknade natur. — Hr Waln gaf nu som förr Sarastro med sin, såsom förr, sannt musikaliska uppfattning, sin säkra och värdiga hållning. I wngen fann man stundom i de lägsta tonerna ännu spår af någon matthet efter hr Walins ;s ölverståndna sjukdom, hvilka dock roi lora sig. — Er Sandström at Talarens parti rätt lyckadt; hans utförande af det ypperliga recitativet i 2:dra aktens final berdttigar till ganska vackra förhoppningar. Något mera lugn i hans hållning ut! denna scen skulle vi vilja tillstyrka honom. — tr Uddman har i roler inom sitt fack visat sig vara en skådespelare med teaterpraxis och goda ressurser, och fyller alltid med heder sin plats, när han erhåller den. Någongång har han haft det missödet att erhålla partier, som ej cgna sig för honom, men svårligen någonsin en för honom så olämplig rol som Papagenos. Vi vilja nu ej söka närmare utveckla karakteren hos detta naturväsende, hvars hufvuddrag är en älskvärd naivetet, som stundom kommer oss att le, men aldrig att skratta — ett skogens barn, som så länge lefvat bland sina fåglar, tilldess han nästan assimilerat sig med dem, hvilket ock antydes af karakteren i hans sång — men ej en upptägsmakare, hvars farcer knappast kunna unI derhålla en marknadspublik. Vi tro att saken vore hjelpt, om hr Uddman bytte rol med hr Sandström, och anse detta högst nöd,vändigt. — Monostatos är ej illa representerad genom hr Dahlgren, som dock ännu ej rl var rätt säker i sitt parti, det han likaledes TIoaf för första gången. — Nattens drottning i zafs af mll Levin, som visserligen ännu icke .Ji något hänscende är vuxen detta parti, hvars lätertagande af ml Fundin lärer vara en nöd vändighet. MH Kyberg var ej rätt lycklig som -Papagena, hvars parti hon gaf nog matt; vi -l vilja i detta afseende afbida den andra repreI sentationen. — Tärnorna gåfvos rätt väl af fru -larna Strandberg och fGellaar samt mll Torss. yn for; något mera ensemble i den första trior , hoppas vi på. Äfven geniernas partier utför. tldes berömvärdt af mamsellerna Fundin, Sära ström och Rosendahl. — För öfrigt torde sista laktens final framdeles vinna en ensemble -Isom så många nya rollbesättningar första gån gen måst försvåra. Man fann vid detta till Jälle flera tempi förändrade, i de flesta fal lyckligt, såsom geniernas terrett i 3:e akten hvilken nu togs långsammare än förr, afven som Monostatus a, som togs fortare, m.m Deremot kau allegro-satsen i första akten a) nal (gvintetten) vidtåla ett måtiligare tempo läfvensom den derpå följande andante-satse stt något raskare. Representationen gafs för fullt hus samt bi J vistades af D. M. Konungen, båda Drottnin . sarne och hela den öfriga kungliga familjer Yr — 22-222 ! 1 få I NORGE.