Aftonbladet – 5 januari 1854, sida 1

ÖFVERSTE STO! HOLSTEIN SKA PARTIET. EN BEARBIETNING CARL von ZEIPELS effterlemnade papper Ar KERMAN BJUURSTEN, Det var vid middagstidem. Polackarne, slagna på högra flygeln, draga sig tillbacka, ehuru ännu i god ord ning. Centern och venstra flygeln gjorde ett hårdnac kadt motstånd, under skydd af ett fruktansvärdt batteri som stod på en höjd. Konungen red i centern på en svart häst. Vid han sida syntes hertigen af Holstein på en mjölkhvit gån. gare. Kulorna hveno kring de båda furstliga vapenbrö. derna, men de märkte det knappast. — Fredrik, — sade Carl hastigt, — vi måste tyst: kanonerna på venstra flygeln. Gyllenstjerna har redar slagit högra flygeln ur fältet och Mörner och Stenbock, som kommit just lagom för att få vara med, lemnar jag i centern. Vill du, så följas vi åt mot fiendens artilleri. — Låt mig gå ensam — utbrast hertigen. — Ers maj:ts närvaro behöfs härnere för att elda soldaternas mod. — Nå väl, så tag drabanterna, och begif dig åstad. Hertigen lät icke säga sig detta tvenne gånger. I spetsen för regementet sprängde han åstad mot höjden. Striden blef liflig, men svenskarne ryggade icke, on: tadt deras leder allt mer glesmade. Stobaus red vid hertigens ssida, lifvad uf samma riod som han, utan öga för de döddar, som gapade emot dem ur -polackarnes kanoner. De uppnådde redan höjden ... redan närmade de sig ) Se A.B. N:o 1 och 3.