z0, I rande eger circa 1200 skeppund silfver, för hvilkets tilI utmyntning skulle tarfvas 400 skeppund koppar! Z59 AS, Men äfven ur den synpunkt att man egentligen bede J gagnar de ädla metallerna till mynt, emedan de, i a, j anseende till vigt och volume, ega ett jemförelsevis högre värde, blir det alltid en oegentlighet att, genom öfverflödig tillsättning af koppar, onödigtvis öka myntets tyngd utan att öka dess värde. Af alla dessa skäl vägar jag uti svenska myntfotens silfverhalt föreu-slå en tillökning af 5 prec., på sätt nedanstående eförslag upptager. Förslag till nytt Myntsystem i Sverige. t 1. Det svenska silfrermynt, som hädanefter präglas, skall innehälla 8 delar fint silfver emot 2 delar 5 j koppar. Denna blandning kallas myntsilfver. 30 3 2. 1st. prägladt myntsilfver, vägande 10 gramm, 22 I skall vara myntenheten och kallas daler — 10. mark åll— 100 öre. n-1 6 3. Af silfvermynt präglas dalerstycken, femmark5, I stycken, tvä-markstycken och markstycken. t, S 4. Allt silfvermynt blir af enahanda korn samt tI vigt i förhällande till myntenhetens, på det sätt, att p-1 2 femmarkstycken, lika så väl som 5 tvämarkstycken, laf eller 10 markstycken, böra väga lilka med 1 dalereI stycke. 5. Remedium i finhet får utgöra, såsom hittills, 3 på tusendet öfver eller under den bestämda halten. Remedium i vigt får utgöra på lalerstyeken och femmarkstycken 7 på tusendet och på tvämarkstycken och markstycken 10 på tusendet öfver eller under.58 6. Af koppar utmyntas skiljemnt sålunda, att 30 femörestycken eller 100 tvåörestecken eller 200 örestycken väga 1000 gramm. 6 7. Enär kopparmyntet icke innevär motsvarande 2 valuta, utan mäste anses såsom skiljemynt, vare inli gen pligtig att i liqvid emottaga mera, än 100 öre i kopparmynt. 1 SS. Det i rörelsen befintliga silfreroch koppart) mynt emottages fortfarande i all kronans uppbörd så1 Speeieriksdaler för 32 mark. VA D 16 VA Md 8 WA D 4 2 Vr 2 ga 1 Kopparmyntet å 2 skillingar fför 5 öre, 1 p vp 3 3, 2 nn I a 4 9. Enär den nya myntenheten, daler, metsvarar 40 skillingar banko efter hittills brukliga räknesätt, I kommer Rikets Ständers Bank att fortfarande i liqvid emottaga dess sedlar, utställde i Riksdaler Banko, efter en bestämd kurs af 40 skillingar — 1 daler. 10. Det redan slagna, i Banken befintliga silfvermynt kommer att fortfarande utlemnas intill dess det blifvit förslitet. Under vördsam anhållan om remiss till vederbörligt utskott, ber jag endast slutligen få fästa uppmärksamheten derå, att, om denna myntenhet blir antagen, stor lättnad uti sjelfva öfvergången beredes genom den omständighet, att myntenhetens närmaste underafdelning, mark, går jemt upp uti alla nu brukliga silfvermynt och barkosedlar. 4. 0. Wallenberg. —— Benrdeståndet. Plenum den 4 Januari, f. m. Detta plenum upptogs af remittering af förut väckta eller i lördagens aftonplenum anmälda motioner. En lifligare debatt föranleddes af. en utaf Ola Månsson från Skåne afgifven motion om jemnare fördelning af skatterna å jorden på det sätt, att inom hvarje län bildades en kommitte hvilken uppskattade hemmanen til ett belopp motsvarande deras verkliga värde, och att andra artikelns bevillning beräknades i proportion derefter, så att en rättvis mättstock erhölles för de afgifter till kommunen, som efter denna artikel beräknas, samt att fr egendomarne borde bestämmas ett maximivärde i stället för det nuvarande minimivärdet. Ola Svensson från Skåne var isynnerhet ogynsamt stämd emot motionen, emedan han fruktade att förslaget skulle föranleda jordens högre taxering och i allmänhet öka dess utskylder, och i samma anda som han yttrade sig Nils Nilsson från Wermland, Lars Larsson från Elfsborgs län och Anders Andersson i Walla. Johannes Nilsson från Skäne, som förenat sig med motionären, omförmälde ett exempel på en socken, der efter nuvarande beskattningsgrrund den största orättvisa råder, och förordade saken såsom ledande till jemnlikhet i skattebördorna. ) Petter Jönsson ialade äfven för saken. Ola Månsson anförde att under nuvarande förhållanden finnes ingen gräns för taxeringskommitten att belägga hemmanen med beskattning; men om förslaget antogs skulle man åtminstone bli säker att bevillningen icke kunde ökas utöfver en viss gräns. Motionen remitterades. Anders Pehrsson från Örebro län kade väckt motion utt Ständerna måtte anhålla hos Konungen om åtsärd att få gällande föreskrifter för domare attinnan efresa från tingsstället utarbeta och afiemna tingsrandlingarne, vederbörligen efterlefda. Sekreteraren uppläste med anledning häraf de gälande föreskrifterna och vice talmanmen Svartling önkade att då sädane funnos, motionenn måtte ätertagas, hviket yttrande Petter Martenssonn instämde. Ola fänssorn menade att dä förslaget kblott äsyftade att ; gällande författningar efterlefda, så hade man att alla sig tll just tiekansleren och justitieombudsmanen, hvarföre han ansäg motionen öjfverSodig. Anders Pehrsson genmälde, sedan han förklarat att ke nägot förhällande i hans hemort föranledt moonen, att det skulle vara ett vida mindre obehag jr domarena att emottaga en påminnelse om författingarnes efterlefnad ifrån öfverheten, än att blifva alude af invånare inom domsagan, och att det för esse sednare skulle vara ytterst obehagligt och möjgen på något ställe förenadt med fara att blifva följd, att sålunda uppträda emot domaren i orten. å han från flere håll fått uppmaning att väcka en dan motion, och den ej härledde sig från hans åsigr ensamt, så kunde han icke efterkomma önskninwne att ätertaga motionen, utan yrkade att den julle till vederbörlig behandling rermitteras, i: :5Z4 Sedan motionären sålunda förklaraat sig ickeivillig t återtaga sin motion, yttrade talmannen några ord m ref. icke uppfattade, samt framställde fråga om indet ville besluta att denna motion om ätgärd af inderna finge till ståndets enskilda utskott remittes? Härtill svarade nägra nej och flera ja; de fleyttrade sig icke och motionen var remitterad såm talmannen rille. Förteokning på väckta moticner, hos heders irda Bondeståndet vid lagtima riksdagen i ockholm åren 1853—1834. . 1:o J. . Wasmuth från Stockholms län, om tilltning af ett särskildt utskott för behandling af inviosfrägan. 2:0 Per Sahlström från Stockzholms län, om ifvelse till Kongl. Maj:t rörandde de indelta rännas och kronotiondens lösande efiter 10 års medel8. 3:0 Peter Mårtensson från Jönköjpings län, angåle förhöjning i reservskjutslegan. -— r I