Komminister Beckman ansäg denna motion medfö ett stort indirekt inflytande på kyrkan, der, efter i gällande ordning, den trötte skolläraren skall finr en ostörd hvila. Talaren önskade att prosten Cna tingii motion om vilkor för skollärare, som vill ing i kyrkans tjenst, sättes i närmaste sammanhang me den om skollärares pensionering. Doktor Säve önskade ej pensionsrätt efter så ko srI tjenstetid, hvarigenom de fleste skollärare ej skull mu Pry sig om nägon kyrklig befordran, hvarpå kyrka 4 komme att lida genom att gå miste om den rekry tering af bildade män den erhäller från skolan, ot hvari nu, när tjenstärsberäkningen är lika, ej ligge någon orättvisa. r Doktor Gumelius ansåg äfven 20 års tjenst fö ån kort, de fleste skulle på sådant sätt blifva pensionä nrer under den kraftfullaste tid; det vore visst ett sät Jatt bli qvitt de mindre duglige skollärarne men der oj igenom finge man ocksä ett påhäng af alla d er Jandra och hvad beträffar det tjenstgörande extr presterskapets klagan på brist af befordran står de fullt väl tillsammans med den nu öfverallt omordad prestbristen, hvarigenom äfven befordringstillfällen borde blifva flere, dessutom är det få skollärare son nu för tiden blifva prester. Motionen remitterade till besvärsutskottet. Borgareståndet. Plenum den 4 Jan., f. m. Sedan protokollen för fera föregående pleni-dagai blifvit justerade framställdes å den nyvalde representanten för Norrköping, hr Arnbergs vägnar en begäran om permission till den 15 dennes, hvilken af ständet beviljades. Ekonomiutskottets utlåtande med återsändande af Ruthbergs orätt till utskottet remitterade motion beträffande landthandlares rätt att försälja sprit m. m. upplästes och lades till handlingarne. Derefter börjades föredragningen af de från föregående plena bordlagda motionerna, af hvilka flera remitterades till vederbörliga utskott utan diskussion, hvaremot ätskilliga andra föranledde längre och ganska lifliga öfverläggningar. Detta var isynnerhet förhållandet med hr Schwans motion om utsträckning af rättigheten för oexaminerad och icke burskapsegande skeppare att föra fartyg. Hrr Koch, Palander, Lindström, Wallenberg och Wijk motsatte sig motionärens förslag, hufvudsakligen på den grund att man genom detta förslags antagande skulle helt och hållet frångå och kullkasta den princip som gjorde sig gällande vid navigationsskolors inrättande i vårt land och hvilka skolor dessa talare ansågo hafva utöfvat ett synnerligen välgöranÅde inflytande på den svenska koterdiflottans anseende, hvaremot samma skolor förmentes blifva nästan alldeles öfverflödiga om motionärens förslag vunne framgång. Hr Berg motsatte sig äfven motionen, ehuru han erkände att i Bohuslänska skärgärden allmän önskan uttalat sig för en utsträckning af oexaminerad skeppares rätt att föra fartyg; likaså hr Falhem, ehuru han önskade att undantag mätte göras då brist på skeppare förefinnes. Hr Schwan genmälde uti ett längre och särdeles sakrikt och intressant anförande, dessa invändningar, hvilka han förklarade ej hafva rubbat hans öfvertygelse om nödvändigheten af den föreslagna åtgärden. Talaren hänvisade på huru vid kustfarten ända från Haparanda till Ishafret oexaminerad skeppare tillåtes föra fartyg, liksom, genom en särskildt gifven tillåtelse, äfven till Elben, ehuru denna seglation är fullt ut lika svär som den för hvilken tal. föreslagit utsträckning af,en sådan tillåtelse, ty äfven denna seglation kan egentligen endast såsom kustfart anses. Ett landshöfdingeembete, det i Göteborg, har såsom skäl mot en sådan utsträckning anfört bristande spräkkunskap hos de oexaminerade skepparne. Man borde dock ihägkomma att man ej heller talade svenska i Slesvig och Holstein, dit de likväl få gå, och att det ej är i navigationsskolorna föreskrifvet att prof skola i språkkunskap afläggas. Talaren hade för öfrigt i sin motion ej begärt a:t befälet egentligen skulle anförtros åt oexaminerade, utan hade han föreslagit att de skola inför lärare vid navigationsskola, sjöoffieer eller sjökapten af första klassen dokumentera sig skickliga att föra fartyg. Kustfarare, som äro jnst de sjömän som företrädesvis njuta förtroende och stå väl hos assuradörerna. Man borde öfverväga huruvida navigationsskolorna äro ändamål eller medel, och om det är klokt att från befäl på fartyg utestänga den som genom praktisk erfarenhet dertill förvärfvat sig skicklighet. Man bör ej göra navigationsskolorna till en tvängströja utan låta den verka på öfvertygelsens väg. Talaren var ej vand att sticka under stolen med sin öfvertygelse, och ville han derföre nu öppet uttala sin åsigt, att orsaken till vär sjöfarts dåliga tillstånd är bristen på dugliga skeppare ; denna brist är stor i Sverige. Anställer man en jemförelse med Norge sä utfaller den högst sorgligt a vär sida. Hos de svenska skepparne märkes ingen hushällning, hvarken med tid eller penningar. Det törde derföre för vär sjöfarts framtid vara af största vigt att man bortager ett importförbud, nemligen på skepparne, och len tid torde ej vara aflägsen då vär enda räddning lir att hos K. M. anhälla att åtminstone norska keppare må få tillstånd att föra svenska fartyg. Norrmännen fordra af sina skeppare ej så stora teoetiska kunskaper, och doek gar deras. flotta framåt nedan vär ej kommer ur fläcken. Den lilla tillöking som förmärkts i vär handelsflotta på de sista ären ff SA ärrör ej från de stora fartyg som föras af examineade skeppare, utan just från kustfarten, i det landtan nannafartygen ökats från 1840 till 1850 med 50 Ve Ifö varemot den stora flottan blott stigit med !.. — jet ligger nägot onaturligt i hela värt sjöfartssystem. sk nda från redaren ned till matrosen vill hvar och en he ara herre öfver sin närmaste man; i Norge är det Im: elt annat: der äro alla, ända ned till skeppspojken, He elaktiga i företaget och intresserade uti iakttagande I m; F sparsamhet på tid och i alla andra afseenden. ati öljden har äfven blifvit att en stor del af vär exsal ort öfvergätt till norska skepp. Vid resor till transsla lantiska och andra aflägsna farvatten erkände talada n de teoretiska kunskapernas nödvändighet, men ke d kustfarten går man mest efter landkänninde ir och lodet. Talaren ville gerna bevilja meske 1 till navigations-skolor , men ej tvinga till idervisningens begagnande. I afseende på ett ir talares antydan att underslef skulle kunna beifvas med de i motionen föreslagna betygen, händde talaren derpä att det i detta afseende mahända 2! är så alldeles helt med n och annan af våra nu-Å rande navigationsskolor, utfästande han sig att om så yt rdrades framdraga ätskilliga bevis i detta afseende. ; Äfven hr Rinmans motion om delning af flottanma gen gaf anledning till en längre diskussion och vid i eni afslutande hade om hr Schwans motion i tull-Å5t3 san börjat en debatt som fortsättes i afton. Förl ena och det andra skola vi i morgon redogöra. 2 . tun å melioner om metriska systemets hense3s qventa och vetenskapliga tillämpning påjl ; Sveriges målt, mål, vigt och mynt. i FVördsamt Memorial! 4 Till det enkla sanna kommer man sällan förr än 1i i n försökt många klancstlada readal malta dt Jag Alen