Aftonbladet – 4 januari 1854, sida 1

ERNST — om hvilka vi förut talat, och sist inträdde kongl. rådet, grefve Piper i konungens tält. Grefve Piper, den allsmäktige gunstlingen, som lemnat allt ... fidernesland, maka, vänner, anhöriga, --för att följa envåldsmonarken, hvars högra hand han gjort till sitt lifs uppgift att vara och förblifva, — grefve Piper var redan en man, som stod vid gränsen af sin mannaålder och som redan lutade mot ålderdomen. Likväl kunde ingen bära sina år med mera ledighet, än han. Vakor, mödor och ett rastlöst arbete, serdeles under de sednaste krigiska åren, hade väl förbleknat hans kind och plöjt djupa fåror i hans panna, — men hans gestalt var rak och imponerande, hans små ögon spelade med sällsam liflighet och vittnade om den kraft och energie, som innebodde i hans verksamma, men oroligt ärelystna själ. Vid kardinalens, den polska erkebiskopens inträde, uppsteg konungen och förblef sedermera under hela samltiot stående. Detta generade högeligen prelaten, som unler sådana omständigheter icke heller kunde göra ansprak på att få sitta, — och det i trots af sin höga ålder och den trötthet, som besvärade honom. Samtalet mellan konungen och polackarne fördes uteslutande på latin, i hvilket språk våra fordna Pfa zweibriichiska konungar, lika så väl som Wasarne, vy: grundligt hemmastadde. i Underhandlingen ledde dock lika litet nu, som fö till något bestämdt resultat. Kardisalen var visse ingen vän af kom August, men han fruktade do ett inbördes krig i Foten i händelse man gick allt föl brådstörtadt tillväga med hens afsättande. Man borde vänta och afbida tiden. Poiska konungens parti försvagades mer och mer, . .. riksdagen i Warschau nekade ho: Inom både folk och penningar, och snart nog kunde har i se sig tvungen, att frivilligt nedläzga sin krona, utan at Si volackarne behöfde skrida till do stränga åtgärden at ; afrätta en konung, som så nyss bufvit vald. Prelate; . c yrkade derföre att Carl borde upphöra med alls fiendt iligheter mot republiken, som i alla fall vore helt oci hållet oskyldig i sin konungs fredsbrott och som dess utom snart nog mangrannt skulle biträda den Svensk