Aftonbladet – 3 januari 1854, sida 4

enärers som Gäldenärers gemensamma bästa. Hurn detta å kulle arrangeras var efter min mening så: som jag ansig et Hr Lindbergs kreditorer af mig lätt skulle taga en för ortning på sin fordran, i synnerbet då Linderg, i fall af ckord, eller dess massa i fall af cession, derigenom blefve ;efriade från den betydliga borgen, som annars skulle ytersigare, till ännu betydligare grad, förminska dess fordran 7 08 mig: hvad mina egna Herrar Borgenärer beträffade, som P gde Lindbergs borgen på sina fordringar hos mig, ansåg ag mig kunna förnöja. med erbjudande af några procents vögre ackord, då lätt kunde visas, och som, ty värr; äfven och ir kommer att visa sig, det Lindbergs massa, i fall al cession för mig, skulle gifva den ringa, obetydiig fördel. Detta örslsag billigades af de närvarande. Sedermera uppstod, af hvem vet jag ej, det förslag, att Lindbergs fordran hos mig skulle transporteras på Hrr J. J. Tesdorpf och ÅA. G. Sandberg, samt framkoms med den begäran till mig, att jag skulle acceptera anvisningar af Lindberz utgifna, samt förespogiades mig, det jag ej kunde hafva något obehag häraf; då erbjöd jag mig skrifva reverser till Lindbergs ordres, på less fordran hos mig, som antogs under löfte, det jag lät— are kande vinna en uppgöring med Brr Tesdorpf och A. ( G. Sandberg, än med alla Hr Lindbergs öfriga Borsenörer, samt allt under löfte, det dessa herrar skulle garanken lera såväl mitt som vännen Lindbergs ackord. Enligt deras alle begäran utskrefs reverser för 30,005 Rdr rgs, -om jag ejf mä minnes om jag återfålt eller ej, dock förmodar jag så är. Andra dagen, den 26 kars, om aftonen, då tr Lindbers var bos mig, kom Hrr J. J. Tesdorpf, G. Sandberg och P. Blidberg, samt selnare äfven Hr C. Heinemann, till mig: iå begäres af mig att omskrilva dessa reverser till Lindbergs ordres, med inteckningsrätt såväl uti min gård som hela lager åe. åc., och ingick jag härpå, di dessa inteckningsreverser endast skulle gälla för ett ackord, men ej i fall af cession, enligt lHrr Tesdorpfs och G. Sandbergs bestimdt gifna löfte, som jag ej kunde anse mig af dem be höfva skriftligen erkännas. Att jag ingick här; å. samt vänoen Lindberg att öfverlemna dem uti Hrr Tesdorpfs ochi6G. Sandbergs bänder hoppas jag mina Herrar Borgenärer ursägtar, då uti dn olyckliga ställning vi voro, samt jag i synnerhet. de första dagarna var tröstlös öfver den mig så oförmodadt och oväntadt drabbade olycka, derigenoma ej lätt kunde vara mäktig en redig tanke, och äfvenså med Lindberg. Om natten kom min eftertanke. och låg oredigt för mig möjligheten, det ilrr Tesdorpf och G. Sandberg kunde bibehålla inteckningsreverna, utan vilja att bereda mig och Lindberg ackord, hvarföre jag om morgonen derpå efte:skickade Hr P. Blidberg och yttrade mitt misstroende hä:sfver, samt omtalade min förs :mmeise ait e för mina sJskon, som förlorar oskyldigtvis betydliga summor, ej bereit någon fördel uti dessa inteckningsreverser, i fall af ackord, samt bad jag honom tala vid Hr G. Sandberg härom. Haa föreslog Hr C. Heinemann såsom bäst att framställa min beräran härom till Hrr Tesdorpf och Sandberg, och blef då af lem, genom Heinemann, lofvadt, det mina syskon sklle erhålla E0:3 Rdr rgs af dessa inteckningar, samt yttrades sedermera af Hr G. Sandberg, det de (mina syskon ejs i fal! af cession eller ackord det minsta eftergifvra på dessa 540 Rdr rgs inteckning.; dagarna derpåstyrktes min tro genom samtal med dem, det Hrr Tesdorpf och Sandberg ej voro rilliga, i fall af cession, att eftergifra inteckningarne, hvarföre jag påskyndade min stats uppgörande, för alt se hvad-ackord jag kunde gifva, och med samma få höra hvad Hrr Sandberg och Tesdorpf skulle, i fall af ackord, eftergifva å dessa inteckningar. 1 anledning häraf bad jag Hrr Tesdorpf och G. Sandberg att sammanträda om aftenen Tisdagen den 30 Mars, äfvensom Hrr P. Blidberg och W. M. Ekelund. Då föres!ogs af lirr Tesdorpf och G. Sandberg att erbjuda till mina öfriga lirr Borgenärer de 22 å 25 96, som min stat visade, då, enligt deras vilja, hela Lindbergs fordran, Rdr 27,169 rgs, samt den borgen som Br J. J.Åk Tesdorpf för mig bäftade, Rdr 9500 res, skulle utgå såsom j m prioritet, eller fullt. Min önskan billigades äfven, alt mina syskons fordran, samt borgensförbindelser af dem ej förr I in vid min olycka kända. emedan min aflidne fader sis dem iklält, äfven skulle utgå som prioritet. Mina Herrar Borgenärer hoppas jag ej misstycker detta, då mina syskon voro de enda af hvilka jag straxt kunde vänta rig hjelp Frr Nathanson och Soldin hafva redan under ackordsförsöket ej misstyckt deta, och tackar ag dem härföre. Detta låga I ackordsanbad förk!srada jag då såsom både obilligt och å s ogörligt, samt förklar: ie att om de ej ville med Lindberz hela fordran, Rdr 77169 res, ingå ackord med mig, lika i, med öfriga mina I-rrar Borecrärer, som hade Lindberes borgen, jag såg raig :odsakad dagen derpå inlemna maj cessionsansökan, för : 5u::stone derigenom hevara alla mina borgenärers rätt till min egendom, genom TE i ett Bå det af inteckningarne. Öfver detta boslut förklarade Hrr Tesdorpf och Sandberg sig emot, under ordalag, som stäntigt blifva uti mitt minne. Na stod min misstanka för mig klar och tydlig; jag bar na att af mina lirr Borccnärer afbedja det fel jag ytterligare begick, att ej låta saken bero och göra cession; men är det att undra på, att jag hoppades och försökte i det aldra längsta, då jaz boppades på en bättre f.amtid genom ett ackord? hvarföre jag till slut, ehuru Ur Tesdorpf förklaradt sig bestämdt ej någonsin af mig taga j: ackord, erbjö!, det Hrr Tesdorpf och Sandberg skulle er-11 bjuda mina öfriga Hrr Borgenärer det ackord, som dem kunde tillkomma, om de skulle på Lindbergs fordran rabattera 25 9,, med vilkor af deras garanti härföre. Er Tesdorpfs borgen, Rdr 93500 rgs, skulle ändå vara som prioI! ritet samt att inteckningsreverserna i alla afseende ei skulle gälla i fall af cession; detta afgjordes, samt förklarade jag mig i sådant fall kunna lemna mina öfriga oprioriterade lirr Borgenärer 88!7 9, men om de, Hrr Tesdorpf och Sandberg, kunde arrangera ackordet till E3!7 9, stode dem fritt att öfver de öfriga 5 9 disponera; att jag äfven nu ej tog öfverenskommelsen skriftlig af dem, torde ej anses behöfligt, åtminstone trodd2 jag det ej, då Hr P. Blidberg och W. MW. Ekelund utan att tala om min broder Jobn de Bruyn, kunna intyga sanninzen af hvad jag här om förhållandet omtalat. Huru ackordet sedermera bjudts och bedrifvits af Hrr Tesdorpf och Sandberg, tror jag ej är mina öfriga Hrr Borgenärer obekant. Att jag alltid troende på Mrr Tesdorpfö ock Sandbergs redbarhet, ech derigenom min förmodan att de skulle inse rättvisan och billigheten af att bjuda mina Arr Borgenärer, åtminstone dem som hade Lindbergs borgen, ett högre ackord, torde ej förundra någon, och i synnerhet då man tager i betraktande den stora fördel som jag ansåg tirr Tesdorpf och Sandberg redan erhållit, derizenom att erhålla sin fordram hos Lindberg, Rdr 37,169 rgs, genom aekord med mig, i stället för hos Liadberg, som annars blifvit fallet. Hvad berättigade mig att skrifva reverser? och hvad berättigade Lindberg att samma öfverlåta ? och hade jag och Lindberg, hvad jag förmodar, ej gjort detta, om vi ens kunnat ana det förhållande som inträdt, ty kan jag på ueder och samvete, och hvad jag tror Lindberg äfven, försäkra, av hvad vi gjorde var e) för att kringskära de andra våra Borgenärers rätt, utan i den bästa mening, för at på bästa sätt skydda alla våra Borgenärer för den största förlusten. Om utgången på motsatt vis korsar våra beräkningar, hoppas jag, hoppas Lindberg på ett skonsamt bee af våra Herrar Borgenärer. (jdmjukeligen. Norrköping den 49 Maj 418352. Ad. Th. de Bruyn. Pr VE På Rådstufvu-Rättens vägnar. L. J. LÖFVANDER. Magistrats-Sekreterare.