Aftonbladet – 3 januari 1854, sida 2

.W5 IOC OO IIIUTIIAÄALLCINSNCITIHNAN Al Bal Val nikulan ännu icke uttagen och markis Turgots ws I tillstånd var ganska bekymrande. el Ännu en tredje duell förestår, nemligen n mellan amerikanska sändebudets sekreterare, ajhr Perry, som öfverbragt sändebudets utma ning och vid detta tillfälle blifvit ohöfligt beii handlad af den i franska ministerhotellet närn I varande franska konsuln i Santander. TURKIET. -) De direkta underrättelserna från Konstantinopel af d. 16 ha ännu ingenting att förmäla om engelska och fransyska flottornas inlöpande i Svarta hafvet. Deremot försäkra de engelska bladen denna insegling såsom ett otvifvelaktigt faktum, hvarom man med första kan vänta oficiella meddelanden från Konstantinopel. Times korrespondent i Paris vill till och med veta, att franska regeringen redan den 22 på aftonen erhållit officiella underrättelser om flottornas insegling. Rörande utbrottet af fendtligheter mellan B (3 3 (4 Fr I 1 hy SS 0 Persien och Turkiet meddelar Journal de En kurir från Petersburg skall ha bringat schachen af Persien ryska regeringens löfte att vara honom behjelplig till en återeröfring af Afghanistan och dessutom äfven jefterskänka honom de 50,000 pungar han är skyldig, om han ville genast förklara Turkiet -pkrig, under det czaren å andra sidan hotade fl med ett anfall från Armenien, om Persien forifarande wille behålla sin neutralitet. :) Tidningar från Bombay meddela följande I skrifvelse från Ispahan: Hela Persien är i ängslig förväntan på följderna af schachens aftågande från Teheran med 30,000 man kavaleri, 100 kanoner och 3000 kameler. ) Times för den 24 har en telegrafdepesch från Wien, enligt hvilken persiska ministern 1 Konstantiopel afbrutit alla diplomatiska förI bindelser med Porten och afrest till Bagdad. ) Efter slaget vid Sinope har Porten hållit trenne stora konseljer, som varat hela nätIterna. Alla rikets stordignitärer uttalade sig jför krigets fortsättande och förlarade sig beiredda till de yttersta personliga uppoffringar. II Konstantinopel var sinnesstämningen serdeles bitter mot engelsmännen; men för öfrigt j rådde lugn i staden och profetens fest den 11 I hade aflupit i stillhet. Patrie beledsagar amiral Nachimoffs rapport öfver slaget vid Sinope med åtskilliga kritiska anmärkningar, till hvilka den erhållit materialier genom de sednaste ångbåtsposterna från Konstantinopel. Det är icke sannt — heter det der bland annat — att turkarne hade med i fäktningen 3 fregatter om 74 kanoner, och att befälhafvaren hissade sin flagga på en af dessa; denna var hissad på en 50kanons-fregatt. Det är icke sannt, att det grekiska qvarteret i staden skonades: alla hus utan undantag skjötos i brand och utan all nödvändighet, då staden icke var befästad och icke tog någon andel i striden på -redden. Det är vidare positivt att de ryska skeppen efter slutad strid borrade i sank de turkiska transportfartygen, som icke hade något artilleri och icke deltagit i striden, utan att förut) ha gifvit dem tecken att stryka flagg. Det är äfvenledes visst, att den turkiska amiralen, som kämpat med beundransvärdt mod och var svårt sårad, blef på ett ovärdigt sätt misshandlad af de ryska matroserna, som bortsläpade honom fången .och blödande. Alla dessa fakta äro autentiska. Verlden skall lärar känna dem och historien döma deröfver. Hvad som redan nu synes klart af sjelfva den ryska amiralens rapport är, attturkarne, som försvarat sig med största mod blifvit angripna af en ofantligt öfverlägsen styrka. Ett engelskt handelsfartyg, som vid tillfället låg i hamnen vid Sinope, fick mottaga åtskilliga ryska kulor, som dödade två man. Sedermera dref en brinnande turkisk fregatt ned på fartyget, så att det råkade i brand och blef förstördt. Den engelska kaptenen och hans återstående manskap räddade sig iland. Enligt hans utsago fäktade det turkiska manskapet med utmärkt tapperhet och höll ut till sista ögonblicket samt antände sjelfva krutdurkarne på de fartyg, som ryssarne ej skjutit i sank. Enligt bref från Donaufurstendömena är OstenSachens kår icke så stark som man antasit. Han har nu varit 7 veckor på vägen och har haft stora hinder och svårigheter att bekämpa och måst lemna efter sig en stor mängd marodörer. Ett handelsbref från Jassy berätjar, att ryssarne erhållit order att den 20 gå öfver Donau. Från lilla Wallachiet berättas, att turkarne, oaktadt den starka kölden, fortsätta sina skansbyggnader vid Kalafat. Times meddelar ett bref från Erzerum af len 17 November till ett ansedt handelshus London, hvilket lemnar cen kort öfversigt öfver de strider som egt rum i Asien, hvaraf man finner, att fördelen vid nämnde tid helt och hållet var på turkarnes sida, och att de genom en följd af smärre segrar, voro satta stånd att med sin hufvudstyrka operera mot Piflis, och att deras framgång skulle kunna ia varit ännu större, om icke öfverbefälhafaren Abdi Pascha vore en trög man, som ruktar vintern och icke vill bli slagen såom Napoleon,, men flera gånger blifvit öferröstad af krigsrådet. Turkarne mottagas ned glädje af Georgiens inbyggare och nänga af dessa sluta sig till osmanniska häen. Turkarnes hela styrka skall belöpa sig ill 75,000 man reguliära och 80,000 irreguära trupper. Af de förra stodo 35,000 man Kars under Abdi Pascha, 10,000 i Batum, 000 i Ardaban, 5000 i Bayazid, och återtoden vid Frzerum och å andra ställen. im chamyl visste man blott, att han sträfvade fter en förening med turkiska styrkan och tt ryssarnes hufvudstyrka bemödade sig att äalla honom i schack. En telegrafdepesch från Konstantinopel af en 15, som öfver Bel rad inträffade i Wien en 24, förmäler, att den stora rådförsamng, i hvilken Wienerkonferensens not skulle ;rekomma, kommer att hållas den 20. Morning Chronicle mnehåller följande ensilda meddelande rörande de punkter, hvarn de fyra makterna kommit öfverens: 1:o oprätthållande af Portens integritet och obeende. 2:o Koncessionerna i Olmiitz och den oditierade Wienernoten. 3:o0 Alla äldre rvsk