0 VASA UCICU di U iken I barbari, hvårunder Sverge ännu ensamt, e igt samt i hela den civiliserade verlden, sucka deni Hvilka åtgärder och beslut har nu vår r vä-j gering vidtagit för att tillgodogöra äfven vå land fördelarne af denna konvention, d. v. nses I för att låta åtminstone så stort mått af civ allt lisation i sanitärt och kommercielt hänseend ind-)som både påfven i Rom och sultanen i Tu till jkiet redan aktat sina undersåtare vuxna, kom amt i ma äfven Sverges innebyggare t-llgodo? tid Sedan den uti Paris i December 1851 upp uni gjorda konventionen omedelbart efter dess af ast slutande blifvit På diplomatisk väg meddelad akt bland andra regeringar, äfven konungen a erSverge och Norge, infordrade regeringen de och I 23 Maj 1852 sundhetskollegii utlåtande öfve sin I nella förhållanden. Sundhetskollegium afga asI sitt, underdåniga utlåtande den 4 Oktober sam. ma år och förordade konventionens antagande. n-) Af det utförliga och försigtiga betänkande. 8) hvarpå sundhetskollegium grundade detta sitt aI tillstyrkasde, må det vara tiliräckligt att här ne J anföra, huru kollegium dels, beträffande föredt I skrifterna rörande bedömandet af skyddsåtsI gärders behöflighet och utsträckning samt tichi den för deras vidtagande och inställande, uttryckligen förklarade, att den tvekan, som kunde uppstå: för deras godkännande, borde anses undanröjd genom de ömsesidiga förbindelser, hvilka de höga kontrahenterna iklädde sig och hvarigenom all våda af lokala intressens inverkan till mehn för andra länders säkerhet i sanitärt hänseende borde förfallan, dels beträffande den permanenta sundhetskontroll å fartyg och sjöfarande, hvars organisation blifvit föreslagen såsom ett medel att fjerma sjukdomsanledningar och mottaglighet för smittor ombord å fartyg, att densamma utgjorde såväl med hänsigt till dess stora fördelar under alla vanliga förhållanden, som ock till den ökade tryggheten och lättnaden för kommunikationerne under gängse pestartade farsoter, en af behofvet högt påkallad och i sina följder ovärderlig förbättring, hvars genomförande alltså vore i högsta måtto önskligtn. För den händelse att Kongl. Maj:t likväl icke skulle finna skäl att ingå uti den allmänna konventionen, begagnade sundhetskollegium samma tillfälle att fästa regeringens uppmärksamhet på vigten deraf om åtminstone mellan de tre skandinaviska rikena enhet i föreskrifter och åtgärder rörande karantänsväsendet, särdeles med hänsyn till kolera, kunde efter samma :j grund tillvägabringas, hvarigenom icke allenast en betydlig minskning i kostnader och förenkling i administrationen, utan ock, hvad väsentligare vore, ökad trygghet emot sjukI domens uppträdande, såvidt detta af smitta Ifrån annat land berodde, skulle vinnas, men hvarförutan ett konseqvent handhafvande af ; karantänsförfattningarne vore förknippadt med it så många svårigheter, att äfven strängare fö-: reskrifter svårligen kunde medföra den med ! karantänssystemet åsyftade säkerhet., ) Det lider nu på andra året sedan sundhets-! kollegium afgaf detta utlåtande, och vårt land ; har under tiden ånyo varit hemsökt af koleli ran. Men att någon vidare åtgärd i ärendet sa blifvit af regeringen vidtagen, har icke försports och har vid efterfrågan i embetsverken icke kunnat erfaras. Man bör väl kunna taga för afgjordt, att ett mål af denna beskaffenhet icke skall afgöras, icke ens kunna läggas till handlingarne, utan att åtminstone äfven kommerskollegium förut blifvit deröfver hördt. Någon remiss till detta embetsverk har likväl icke ännu i denna stund egt rum. Emellertid äro redan tvenne år förflutna af de fem, för hvilka konventionen emellan de öfriga europeiska makterna aftalades, och det är således god förhoppning, att äfven de tre återstående skola hinna förflyta, innan man måhända påminner sig, att saken äfven skulle hafva angått Sverge och kunnat bereda ET icke ovigtiga fördelar, så framt vi icke hade försutit tiden, så att det hade blifvit för sent. Under tiden har ärendet i Norge varit behandladt af den norska regeringens departement för marinen, som derom infordrat yttrande af medicinska fakulteten i Christiania. Enligt hvad vi fått oss benäget meddeladt, går den nämnda fakultetens afgifna betänkande ut derpå, att då den norska karantänslagstiftningen redan förut är mera liberal än pariserkonventionens bestämmelser, fakulteten icke ansåg en så beskaffad förändring i den norska lagstiftningen, som konventionens antagande skulle innebära, för nödvändig. Men deremot gjorde äfven den norska fakulteten sin regering uppmärksam på önskvärdheten deraf, att åtminstone de tre skandinaviska länderna kunde förena sig om en gemensam lagstifting detta ämne och föreslog ånyo ett sammanträde af sakkunnige män ifrån de tre nisena för att diskutera saken. Det bör härvid erinras, att såväl samma faxultet, som äfven den norska kolera-centralkommissionen redan uti förut afgifna utlåtanlen (i December 1849 och i Januari 1830) ramställt enahanda förslag, som fakulteten u åter förnyat, men att förslagets antagande ittills. alltid mött hinder i uteblifvandet af ådigt bifall. Man bör hoppas att sedan yrandet numera blifvit åter upptaget af vederörande myndigheter i båda de förenade riena, detta hinder åtminstone ieke mera skall nöta, om saken blott en gång blir behörigen öredragen på det håll, hvarest den beslutande itten i de angelägenheter, som äro för båda kena gemensamma, ensamt är till finnandes, eh hvarest man derföre bör kunna antaga, it de frågor, som på en gång åsyfta båda de ;irenade rikenas väl och unionens befästande, ven företrädesvis skola med värma omfattas. mm hs OO: DO ND br rn mg Mm h Vi hafva gifvit en öfversigt af det sätt, varpå frågan om spärrningsanstalterna mot oleran under en följd af nära tjugu år varit de svenska statsmakterna behandlad. De sare, som följt oss, hafva varit i tillfälle att irunder anställa åtskilliga jemförelser emeln konung Carl Johans och konung Oscars gering, som torde lemnat ett för mången pg öfverraskande resultat. shuru vidlyftiga vi varit, äro vi likväl ännu ngt ifrån att hafva uttömt det sorgliga ämnet. en vi vilia icke för läsaren förlita ung