Aftonbladet – 2 januari 1854, sida 2

våra läsare, att inhemta följande utdrag ur ett bref, me konungens af Sverge porträtt öfverskickadt till konun gen i Frankrike af dess ambassadör, grefve de Herron och dateradt Warsehau den 10 Maj 1702: Konungen — skrifver ambassadören — lärer i till kommande månad fylla sina 20 år. Han är mycket vä växt, timmelig lång och mycket smal. Hans hår är ka staniebrunt, stackot och rakt. Han har en blå rock mec trånga armar, som en väst; en tröja af skinn, tämmelig smutsig; allt slätt och rätt; ett gehäng af läder och er värja två gånger så lång som våra. Han har alltid stöf. lar. Lägger sig ofta, utan att draga dem af. Han ha en halsduk af svart taft: den tager han intet af sig mel än tvenne gånger om veckan, då han ömsar skjortor. Han brukar hvarken manchetter eller spetsar, när han rider, hvilket sker nästan hvar dag på 7 eller 8 hästar. Han har en sadel af läder, med skälskinn fodrad, sammaledes pistolkapporne och sjelfva pistolerna på gammalt nanr gjorda. Det tyckes otroligt för den det icke sett. Jag har sett honom 2:ne gånger äta aftonmåltid. Man vär för honom 7 rätter på svenskt manår, allt merändels Mk kött, utan villbråd och utän frukt. Han är icke mer in högst en halftimma till bords. Han talar icke mycket rid bordet. Han dricker intet vin, men alltid svagöl. Jag har sett hans säng, som är intet annat än utbredd halm på golfvet, med täcke af indianskt kattun, och så deröfver ett hyende af blått kläde till örnegott. Han lägger sig. derpå med stöflarne, och när de dragas af sättas de bredv d honom, tillika med hans värja. Han lägger sig kl. 11 och stiger upp kl. 5. Man gifver horom till frukost en soppa af öl, som kallas Birbeudt (2). Sedan stiger han till häst. Han försummar aldrig att öra bön tvemme gånger om dagen, ... 0. 8. v. Sådan va och så lefde den hjelte, till hvilken vi nföra läsarer på morgonen af den 18 Juni 1702. Bakom konungens stol stodo tvenne pager, afbidande ans befallningar. För öfrigt fanns ingen i tältet mer n Pompe, Carls trogna hund, som följde honom på alla lans marscher och i alla hans fältslag. Det ädla djuret of vid konungens fötter. Allt var tyst. Pagerna vå. sade knappast draga ändan, för att icke störa hjelten.