stilar beräknas priset efter det utrymme de upptaga. EE NE s ae ordnande af de skatter som tryckajordbruket, samt en tidsenligare inrättning af vårt föråldrade tullväsende. Näst bränvinslagstiftningen äro skatteregleringen och en genomgående reform i vår tullagstifning de mest trängande angelägenheter som komma under de samlade ständernas behandling. I båda dessa frågor har det allmänna omdlömet gjort sig kändt på ett sätt som lemnar det pålitligaste stöd åt statsmakternas åtgöranden, i fall de vilja hvad nationen vill, och ådrager dem ett tungt ansvar om de söka att undandraga sig uppfyllandet af nationens rättmätiga önske ningar. Petitioner hafva förr än nu blifvit ingifna både till regering och ständer, men aldrig med det eftertryck och den omfattning som nu. Man har förut nöjt sig med att kasta alla omsorger på styrelsen och blindt förtrott sig åt dess vilja och förmåga att afhjelpa oristerna. Seden man lärt sig mindre förtrösta på det ena och det andra, har petitionen börjat blifva något mer än ett blott anropande af hjel från samhällets höjder. Korporationer och enskilde hafva hvar och en i sin ort bemödat sig att leda, sammanfatta och gifva ett uttryck åt den allmänna öfvertygelsen på ett sätt, som ej vidare åt likgiltigheten och dolskheten lemnar någon ursägt i bristande kännedom om landets sannskyldiga intressen. En tid af så betydande politiska rörelser som den närvarande fordrar framför hvarje annan också stora politiska dygder. Samhiället nöjer sig ej längre med individens passiva oförvitlighet i hans enskilda förhållanden; dess väl kräfver af honom fast mer ett medborgerligt sinne. Det omedelbara deltagandet i allmänna angelägenheter blir mer och mer en oafvislig pligt och en oförytterlig rättighet, i samma mån som tron på en endas ofelbarhet försvinner. Den enskilda medborgaren kan ej, och behöfver ej, förstå allt af sig sjelf, men han kan och måste låta sig upplysas af andras insigter, måste sjelf söka upplysning och meddela den åt andra. Detta är den sanna, laglydiga och samhällsbevarande folkmaktens väsende, att ej i bekymmerslös försoffning endast kasta skulden på styrelsen för hvad som brister och går illa, förr än alla tillåtna medel blifvit använda att upplysa styrelsen om hvad folket af henne hoppas och önskar; och är styrelsen af rätta arten, skall den i en sådan upplysning om folkets behof och önskningar söka sin förnämsta styrka, sin heligaste rätt till aktning och lydnad. Den tid är oåterkalleligen förbi, då utländska bajonetter och hemliga familjeföredrag Ttryggade besittningen af troner. De mäktigaste dynastier hafva fåfängt sett sig om efter yttre stöd, när de förverkat de styras förtroende; men äfven de häftigaste politiska stormar hafva ej mäktat skaka de stater, hvilkas regenter sökt sin styrka i folkens bifall och sin vishet i kännedomen om den allmänna öfvertygelsen. Det gläder oss att mer än en af svenska folkets nu samlade representanter insett hvad en frisk och upplyst allmän anda är värd samt genom väckta förslag till utvidgande och befistande af kommunalsjelfstyrelse sökt bereda utrymme ej blott för ett fritt och kraftfullt uttalande af öfvertygelser, utan äfven för deras praktiska genomförande. De sanna upprätthållande sambhällsgrundsatserna hafva intet säkrare grundfäste än en stark och sjelfständig kommunalstyrelse. Det är den som åt England och Nordamerikanska statsförbundets samhällen gifvit denna beundransvärda fasthet, hvilken segrande motstitt de olycksbringande skakningar, som bragt så många lidanden öfver de med starkt centraliserad regeringsmakt styrda stater. I vårt fädernesland har denna sanning länge varit insedd, och de fria kommunala föreningarna, bland hvilka vi i första rummet och med lilig aktning nämna länens hushällningssällskaper, hafva lyckligtvis redan i åratal utöfvat en välgörande moralisk makt, utan att vänta på tillerkännandet af politiska rättigheter. Nu är tiden mogen för mera bestämda kommunala institutioner. Måtte de många väl tänkta och förtjenstfullt utarbetade förslag :ill utvidgande af sockennämndernas verksamhet samt grundläggande af en mer vidsträckt och kraftfull kommunalrepresentation, i form af häradsoch länsnämnder. som under de sista veckorna . väckts i riksstånden blifva föremål för ett så moget och allvarligt begrundande, att något verkligt och varaktigt godt deraf kommer till stånd. Och sker endast detta, må man trösta sig om äfven denna riksdag förgår utan några betydligare resultater för den stora frågan om nationalrepresentationen. Det bästa och gagneligaste förarbete till representationsreformens genomförande är införandet af en sjelfständig kommunalstyrelse. Utan tvifve hade denna frågas lösning ej erfordrat ett snart femtioårigt arbete, om ej våra centraliserande ervåldsregeringar så omsorgsfullt undauröjt dc kraftiga kommunala traditionerna från äldre tider, på hvilka en allmän representativ förI fattning hade med lätthet kunnat grundas.