Aftonbladet – 30 december 1853, sida 2

agon diSkusswon uppstod. RÄTTEGÅNGSOCH POLISSAKER. Myteriet å Långholmen. (Forts. från gärdagsbl.) Enligt hvad i går omnämndes, företogs dä örhör med alla fångar, hvilka den dag myteiet skedde voro förvarade ä Långholmen. Fånarne ha alla lika beklädnad, men äro ätskilda i klaser, hvilka utmärkas genom insydda blä bokstäfver å yggen på den grå föngjackan. Sä betyda der anragte bokstäfverna F. PF. fästningsfånge, B. L. V. begagnat lifsfarligt vapens, K. 4. K. kronoarbetsarb, I. V. ,itererad vanarts (fångar på viss tid). ängarne äro icke genom graden af sina brott är kilde uti logementer, utan sammanbo Mördare, råare och tjufvar uti samma rum. Det skulle blifva ör vidlyftigt att Upplaga ålla fångarnes namn och ittnesberättelser, isynnerhet då kommondantens uppift, att någon sanningsenlig berättelse icke var ätt örvänta vid förhöret, blifvit besannad. EmeNlertid emnas här en kort redogörelse af gårdagens förhör. Förmannen i logementet N:o 1 Nilsson hördes först ch uppgaf att han vore straffad för 3:e resan stöld ch dömd att i 5 år arbeta å Holmen, (fångarne ;enämna Långholmen alltid för Holmen). Nilsson ade den 13 dennes på e. m. varit inne ä verkstaden, nen såväl han som kamraterna blifvit utmotades af ählsson Hellgren och Fogelberg. Jesse hade kommit inrusande, försedde med yxor och padar, och med våld utdrifvit Nilsson och kamraerne. Han hade icke föröfvat något våld, utan nödsats, vara äskådare af uppträdet. Emellertid är det edermera genom flere fångars utsago styrkt, att Nilson, ehuru han är ordningsman inom logementet, uppnanat korrektionisterna att deltaga i upproret. Anlers Bromander (f. d. gästgifvare i Wermlands län, lömd till 10 års arbete å Långholmen för dräp), berättade att Nilsson yttrat till militären: skjut ni, edra bondbassar,. För 3:dje resan stöld straffade Prestfält, hvilken är vice ordningsman inom logementet n:o 1 afgaf enabanda berättelse som Nilsson. Prestfält ville dessutom görr troligt att orsaken till att han sprungit ned på gärden, är den att han varit rädd för att bli inbränd,. De flesta af fångarne påstodo sig icke ens hafva varit ute ur logementet under hela den tider som uppträdet varade, samt uppgäfvo att de varit så rädda att de sökt gömma sig. Ala uppgåfvo likväl sammanstämmande, att Fogelberg, Hellgren och Påhlsson kommit upp i logementet och med hatelser sökt förmå dem att deltaga i oväsendet. Fästningsfången Tibelius, mot hvilken starka anledningar förekomma att under oväsendet hafva från sergeant: Bergqvist tillgripit dennes civila kläder, blef i cell insatt. En af de förhörde fångarne omtalade, att han hört berät tas det en bränvinsapparat skulle bland fångarne finnas och att densamma en tid varit dold inne i sjelfva balkugnen uti bageriet. Åtskilliga fångar hade äfven under sjelfva upploppet varit synliga i civila kläder, ehuru de sedermera åter varit omklädde i vanlig fångdrägt. De från sergeanten Bergqvist tagna kläder hafva ännu icke kunnat återfinnas. Fästningsfängen Lund: berättade, att Påhlsson inkommit på 2:dra logementet samt derstädes inslagit fönstren, hvarjemte han sökt förmå de derstädes innevarande att begifva sig ned på fängelsegärdarne, under utrop ,att hvarje man skulle strida för Sveriges välling. Fästningsfängen Utterstedt berättade att fången Blanck burit upp stenar i 2:dra logementet, med uppmaning till de innevarande derstädes, att nedkasta dem på militären, Dessutom såg han, att vid uppträdets början sten kastades på nu afskedade fångknekten Nylin. Fästningsfången Malmgren, dömd till 10 är för delaktighet i mord, medolstbegagnande af gift, berättade, att då orostiftarne uppkommit på 2:dra logementet för att få ner de der varande, hade ordningsmannen svarat: De voro endast gubbar, de duga icke,. F. fången Lundberg; f. d. slagtarelärling, född här i Stockholm, 21 är gammal, dömd till 10 är för det han år 1849 skurit ihjel en liffländare, hade äfven sett att. sten af de 3 hufvudanförarne kastats på Nylin, hvarförutan han hört ett gräl varit om bränvin, dervid de kallat Nylin för tjufstryker och sagt att han ville göra skoj med dem. Vidare berättade han att fången Frisk jemväl varit i logementet för att få ut de innevarande, samt att då Påhlsson för tredje gången derstädes infunnit sig, hade han blifvit utkörd. Fången Ericsson, vanligen kallad bokbindar-Eriesson, dömd till 10 är för mordbrandsanläggning i Stora Gråmunkegränd, hade uppmanat Påhlsson, hvilken varit beväpnad med yxa, att läta dem som ej ville vara med få vara i fred, och hade Eriesson, som derpå gått ut med Påhlsson, efter en kort stund äter inkommit samt sagt att Påhlsson slagit honom i. hufvudet med yxan. Påhlsson och Frisk hade velat rifva ner kakelugnen för att kasta på soldaterna. Krokström från Wermland, dömd till 10 är för dråp, berättade att Eriksson, Blank och Johansson äfvensom ordningsmannen i 1:a logementet Nilsson, jemväl äfven kallad Bagarnisse,; varit i logementet N:o2 för att förmå de innevarande att deltaga i upploppet. ; Fästningsfången. Björk omtalade att fångknekten Bergström, uppmanad af: de :uppröriske att lemna nycklarna ifrån sig, svarat: Förr ska ni få ta lifvet af mign. Fästningsfången Berggren i:3:e logementet berättade att Eriksson, Lindelöf och Holmström varit inne i logementet och hotat hugga per hvar och en som ej ville gå ut. Han hade äfven sett fångarne Frisk, Brink, Blank och Sundberg klädda i civila kläder, Blank hade burit sten upp i logementet. En kula hade: under skjutningen gått in genom fönstret, utan att dock skada någon. Fästningsfången Gustaf EriksÅson bade blifvit nedkörd, men åter genast begifvit sig upp; han hade sett den s. k. bokbindare-Eriksson I med en slägga slå sönder fönsterposten uti en af förstugorna, äfvensom att en fånge frän 5:e logementet purit böcker, Fästningsfången Ersson från Grangär.