Aftonbladet – 30 december 1853, sida 1

med till. prenumeration för år 1854. Dess. frisinnade innehåll anföras här såsom den enda poff tidningen ämnar begagna si; 1 af instinkt veta att finna sin organ och, som man hoppas iska, litterära och legala notiser, och skall I emöda sig om at sor, som under den nu varande kotteri-styrelsen inom de fruktade. v ksd:r 24 sk. banko för qvartal samt för halft och helt å ngens byrå, 2 5 Köpmangatan, 2 tr. upp, eller ock å des 3. C. G. UGGLA. anfalla det turkiska riket, utan blott gå de: fensivt tillväga; och huru väl öfverensstämmel icke härmed anfallet på den turkiska flottiljen på Sinopes redd och sjelfva stadens antändning. Men om man för öfrigt vill hafva något närmare besked om hvad ryska politiken gjort för samhällsordfingens bästa i andra länder, bör man ej blott se på de närvarande och förflutna händelserna inom Turkiet. Fråga Polens historia; fråga vår egen, hvilka lysande vitsord de hafva att gifva om den moskovitiska politikens förträfflighet att beskydda rättssystemet och vårda samhällsordningen hos grannstaterna! Svaren torde icke blifva tvetydiga. . Och det är en sådan makt som nu skall beskydda sambhällsordningen i den civiliserade verlden. Det är ju att göra barbariet till civilisationens försvarare; det är att vända upp och ned på all politisk sanning. Också är det ett bedröfligt faktum i denna upplysningens tid, att lögnen i den högre politiken numera spelar en roll som den: förr aldrig innehaft. Alla begrepp förvridas: Barbariet kallas civilisation, det våldsammäste förtryck benämnes för laglig samhällsordning, kriget erhåller namn af fred. Och ingen använder denna förvexling af benämningar och fakta med större frihet än just den ryska politiken, hvilken derefter äfven i denna riktning synes draga de maktegande i andra länder efter sig. Skall också detta lända till den herrskande samhällsordningens och det nuvarande europeisks rättssystemets heder? Vi tro;att historien kommer att härom fälla ett helt annat domslut, likasom vi äro öfvertygade, att den på samhällsordningens skala ställer det vestra Europas civilisation, sådan den befinnes vid Rhen, Seinen, och Themsen, högt öfver samhällsordningen vid Neva, Don och Wolga.