Aftonbladet – 29 december 1853, sida 1

— Nej — sade värden — ty den är min och jag har redan betalt den till en del. Emellertid, om herrn skulle vara hågad för att lägga sig till den, så är det med mig, som handeln skall uppgöras. — Alldeles icke, alldeles icke! — ropade den flandriska skyltmålaren — taflan tillhör mig. Min medbroder i konsten hjelpte mig litet, för vänskaps skull; men målningen är i alla fall min lagliga egendom och jag rår att sälja den till hvem jag behagar. — Hvad tusan! — utbrast värdshusvärden. — Min uppgående sol måtte väl vara min egendom, då den är fästad vid väggen af mitt eget hus. Hur skulle den kunna tillhöra någon annan än mig? År den icke målad på min beställning? Ingen annan än jag kan ega ringaste rätt till den. — Jag skall stämma er inför magistraten — ropade han, som icke hade målat skylten. — Och jag skall stämma er för brutet kontrakt — återtog värden, som till hälften hade betalt arbetet. i — Ett ögonblick! — skrek nu en annan kraftig stämma. — Jag tycker att äfven jag borde här få ha ett ord i laget. — Ganska rätt, broder — genmälde den flandriska-målaren. Men, i stället för att stå bär och, disputera, på öppna landsvägen, tycker jag vi kunde gå in till mäster Kartzen och i all vänlighet afgöra saken, vid ett par muggar öl. : Härtill samtyckte alla. parterna; dock är jag ledsen öfver att nödgas säga, det de eljest kommo öfverens om ingenting. -Ty inom slutna dörrar upptogs tvisten med ännu större ifver och hetta. Skyltmålaren förfäktade sin rätt till taflan och engelsmannen upprepade sitt anbud att vilja uppväga den med guld. — Men antag att icke jag önskar att den skall säljas? — yttrade den verklige konstnärn.! — Ack, min kära herre — sade värdshusvärden, — Jag är säker att ni icke vill taga hn ärlig vinst från en arbetsam och redlig nan, som har rätt svårt att slå sig ut. Den) ler summan skulle jnst vara välkommen för nig, att nedlägga i ett förlag af vin och öl. — Tro honom icke, broder — sade skyltnålaren — ty han är bara en gammal gnilare. Jag, deremot, är verkligt behöfvande; ag är familjetader och ni måtte väl vilja jelpa en medbroder, cen artist, liksom ni. Jessutom är jag redobogen att dela minal:; enningar med er. t E — Han! ... dender... — utropade master fartzen. — Så vet då, herre, att han är bara