Aftonbladet – 28 december 1853, sida 3

Ftt Olifblad för folket. Af Elihu Burrit, Krigets nödvändighet. — Men ifrar ni änn för krigets nödvändighet? Hvartill är det nödvändigt? För tillfredsställandet af låga passioner? Men dessa passioner böra tyglas, eller böra de lära sig att söka sitt tillfredsställande annorledes än uti krigets storslagteri. Nödvändigt till försvar af våra rättigheter, för hämmandet af den orätt oss tillfogas, föl skyddandet af våra intressen? Det är fullkomligt klart att bättre utvägar för vinnandet af dessa ändamål äro möjliga, och deras antagande är äfven i annalkande. Nödvändigt för en nations heder? Detta är duellantens ursäkt; och då allmänna medvetandet blir fullt kristligt, kommer det att blifva lika vanhedrande för en nation att föra krig som det nu i Nya England är vanhedrande att duellera. Nödvändigt för nationernas trygghet? Alla de faror för hvilka de äro utsatte hafva sin upprinnelse i sjelfva krigssystemet; och om detta system vore allmänt afskaffadt, skulle det icke finnas några angrepp att afvärja. Är krig nödvändigt emedan nationerna så länge varit vana dervid? Detta argument skulle ådagalägga omöjligheten af hvarje reform, hvarje förbättring, eller förändring. Om krig icke kan afskaffas derföre att det fortfarit så länge, då skulle hvarje slags afguderi, alla våra förfäders barbariska bruk, alla förflutna tidehvarfs villor och synder också måst fortfara intill denna stund. Är krig nödvändigt derföre, att nationerna icke erkänna någon annan skiljedomare i sina tvister? Detta påstående är icke alldeles sannt i våra dagar, då de slätligen börja använda andra skiljomän; men, äfven om det vore sannt, skulle let ingenting bevisa mot möjligheten af detta oruks afskaffande. En tid har funnits då inlividerna icke hade någon annan utväg än det åa våldet för att förskaffa sig upprättelse för illfogade oförrätter eller för ordnandet af sina stridigheter; men om bruket af enskilda krig ör längesedan gifvit rum för lagaroch domstolar, så är det äfven för nationerna, om de rilja, lika möjligt att tillvägabringa enahanda netoder för biliggandet af deras tvister utan lodsutgjutelse. : Icke heller uppreser samhälle eller regering ilägot oöfverstigligt hitder efnot fredens välde. Aden om krigets anda och grundsatser äro i lela verlden inmängda i bådas sammansätting? Så har förhållandet varit med en mängd ndra bruk som redan blifvit förvisade från ristna och äfven från hedniska länder. Samälle och regering, båda menniskors verk, ära ovilkorligen prägeln af deras vilja, och lessa institutioner icke blott kunna utan de bsolut måste mottaga just sådana modifikaioner som menniskorna bebaga. Låten dem lott enhälligt fordra den förändring som är ödig för en ständig fred i verlden; och enna förändring skulle snart, såsom något I et der f-lle af sig sjelft, genomtränga hvarje amhälle och regering. på jorden. Böra vi derföre förtvifla, då vi betrakta del,