Aftonbladet – 28 december 1853, sida 2

Hassenpfing och Hessarne. Det uppträde, som nyligen föreföll i Kassel, har riktat hela Europas uppmärksamhet på det olyckliga Kurhessen, af hvars tröstlösa belägenhet vår Berlinerkorrespondent för icke längesedan lemnade en talande skildring. Ännu alltjemt finner man inom den tyska pressen åtskilliga betraktelser och meddelanden i afseende på den Ysenburg-Hassenpflugska affären, till hvilken uppmärksamheten litet emellan åter riktas genom de officiella meddelanden man finner rörande grefvens af Ysenburg vansinne, i afseende hvarpå berättelserna emellertid låta ganska besynnerliga, liksom någon fullständig upplysning derom under närvarande omständigheter ej torde stå att vinna. Eget och lärorikt är emellertid att se det olika sätt, hvarpå denna sak blifvit uppfattad i Tyskland. Lättsinnigt folk har skrattat åt denna besynnerliga scen: den regerande furstens måg, som af all makt pryglar konseljpresidenten och säger åt de nyfikna, som ditströmma: godt folk, det är grefve Ysenberg, som håller på att ge hr Hassenpflug en bastonnad. Men mera tänkande personer ha ytterligare beklagat ett land, der sådana skandaler kunna ega rum, och de ivkv vn arm höjt sig, för att hindra, att en gammal gubbe misshandlades af en ung, stark och af vrede hänförd man. Det är en ganska egen företeelse, att det egentligen är de liberala bladen i Tyskland, som klagat deröfver, att på detta sätt den starkares rätt gjorts gällande mot den mest energiska och hätska representanten för reaktionen i Tyskland. De ha nästan enstämmigt yttrat, att det icke tillhörde grefven af Ysenburg, hvars parti just hade vunnit på Hassenpflugs styrelseåtgärder, att på honom utöfva en helt och hället personlig hämnd. Man har förvånats öfver den moraliska anarki, som visat sig vid detta tillfälle och öfver det allmänna, outsläckliga, homeriska löje, som Hassenpflugs prygling framkallat i Kassel och öfver hela Hessen, och man har sett deri en af de bedröfliga följderna af den hessiska despotismen och man har äfven uttalat sitt förakt för en person, som på detta sätt gjort sig sill ett verktyg åt den allmänna förtrytelsen. Denna ädla ställning, som den moderata demokratien i denna sak intagit, har säkert kännts mera tung och förödmjukande för herr Hassenpflug än sjelfva pryggeln. Vi meddela såsom ett exempel på den liberala tyska pressens goda hållning i afsede på denna sak, följande yttranden ur Kölnische Zeitung : Vi kunna blott upprepa hvad vi sade vid första underrättelsen om denna händelse. Hr Hassenpflug må förtjena huru mänga slag som helst, så borde aldrig grefven af Ysenbnrg tilldelat honom dem. Han står tronen nära och säsom ständsherre är han sjelf öfverhetsperson. Han borde alltså icke, huru myc: ket han än tror sig vara förnärmad, sjelf ha gifvit exemplet på ett så rätt sätt att förskaffa sig rätt. Var han i ett tillräkneligt tillstånd, så hvilar det tungt öfver honom och vi hoppas då att rättvisan får ha sin gäng utan anseende till personen. Men nu påstår man ju, att grefven var sinnessvag och vi afhålla oss derföre frän vidare anmärkningar i afseende på honom. Äfven borgarne i Kassel hade orätt i att icke sätta sig emot näfrättens utöfvande på deras gator. De skulle icke ha stått overksamma, liksom hade de varit ense med hr Hassenpflug, som nyligen ifrat för återinförande af prygelsystemet, såsom det enda medlet för förstockade syndare. De skulle skyddat den lagliga rätten till och med i afseende på en man, som icke aktar densamma. Detta är alltsammans saunt. Men denna händelse ger dock äfven anledning till andra betraktelser än till det jemmerskri, som hr Hassenpflugs själsförvandter uppstämma deröfver, att icke de ogudaktiga Kasselboarne med sina egna kroppar betäckt sin fromma minister. Det må ste dock vara långt gånget i ett land, der den man, i hvars hand regeringen hvilar, är så allmänt hatad, att det icke finnes en enda person på hufvudstadens gator, som vill taga honom i beskydd för den gröfsta misshandling; ja ännu mera; att underrättelsen om hvad som händt den hatade mannen, i stället för ati väcka förbittring, bringar det stackars landet att glömma sina lidanden och försätter det i ett riktigt glädjerus. Så lyda åtminstone de underrättelser vi läst i de offentliga bladen och så mycket man än bör beklaga och tadla en sådan verkan af ett passio neradt hat, så måste vi dock tillstå, att detta ha har sina goda grunder. Denna händelse har nu äter belyst Kurhessens bedröfliga tillstånd, som är en olycka ej blott för kurfurstendömet, utan för hela Tyskland Vi vilja ej beröra hr Hassenpflugs förflutna histo ria, vi vilja endast erinra om den sista scenen a sorgespelet i Kurhessen. Den 23 Febr. 1850 blef hi Hassenpflug åter utnämnd till minister i Kurhessen och hvad landet i början endast betraktade såsom et fastlagsskämt, förvandlades snart till bittert allvar Om man nu läser de yttranden, med hvilka hr Has senpflug inträdde i sitt embete, så måste man till stå, att han är eit ideal af en statsman: cui fron: ahenceus esto! Han kom till Kassel med den försä kran, att han icke ville regera med statskupper, utar med iakttagande af författningen och betrygga rätten Ännu tydligare uttalade sig hr Hassenpflug i sit program till ständerna den 26 Februari: sVi gifv: beredvilligt den förklaring, att ingen annan grund mm Lan fAanac för ministörens verksamhet än det son