Aftonbladet – 28 december 1853, sida 2

et af en särskild embetsmannakaår, samt att förmyns arekamrar icke så väl kunna bevaka myndlingarnes ntresse som nuvarande förmyndare, hvilka vanligen o i de omyndigas grannskap, äro deras fränder eller kyldemän och närmare känna deras omständigheter. ill vederläggning häraf anförde motionens anhängare tt kostnaderna borde blifva betydligt mindre då alla myndigas medel förvaltades af en förmyndarekam nare, att betydligt större säkerhet vunnes och att kyldemän, som sättas till förmyndare, i många förällanden kunna blifva motparter i rättsfrågor till sine nyndlingar. Anders Pehrsson från Småland hade väckt motion fråga om rusttjensten i provinsen, innefattande till in första del detsamma som i en annan motion varit nonefattadt och blifvit understödt af flere af provinens representanter, men till sin sednare del sådan tt desse motionärens länskamrater, synnerligen Melin, sedan de förgäfves flere gänger uppmanat Anlers Pehrsson att återtaga sin motion, på det ifrigate bestridde remiss. Då remiss till statsutskottet afslagits och fråga upptod om vägran af remiss vore grundlagsenlig, hittade Petter Jönsson på att förorda remiss till ståndets enkilda utskott, hvilket förslag mottogs med mycken nunterhet, men afböjdes genom begäran att frågan kulle få hvila på bordet. För öfrigt upptogs tiden med remiss af en stor nängd motioner. a — Till Anders Janssons från Westerås läa lördagsbladet meddelade motion om borttazande af utförselförbudet på tackjern hvari ifven J. Bergström från Kopparbergs läng Nils Nilsson från Örebro län och Nils Nilsson från Wermland instämde, hade Hultman från Örebro län fogat följande anförande: Vördsamt anförande till protokollet ! Då jag förenat mig uti medbradren Anders Janssons motion om upphäfvandet af utach införselsförbuden å tackjern och tackjernseffekter; swmt stadsandet utaf måttliga inoch utförselsafgifter i förbudens ställe, så anser jag mig ock skyldig, att nu vid remissen tillägga några ord, åt hvilka jag önskar och anhåller att det höglofl. utskottet mätte ägna benägen uppmärksamhet. Första vilkoret för att få rätt, är att göra rätt, ty det heter: Hvad J viljen att andra skola göra Eder, thet görer J ock andra igen. Och då vi med fog nu yrka, att vid denna riksdag ändtligen prohibitifsystemet skall få sin ändalykt, genom hvilket äfven allmogen såsom förbrukare blott alltför länge tryckts och betungats af skatter och taxor till andra näringsklasser, så är det ock billigt, att vi sjelfve afsäga oss dylika prohibitioner, och frambära dem säsom ett offer åt det allmänna. Med såflana tänkesätt inom alla klasser kan vid nu ingångna riksmöte tillvägabringas en försoning, ett fredsslut emellan alla intressen, och tulltaxan upphöra att vara trätofrö, hvarom striderna, genom återremisser och voteringar i förstärkt statsutskott, onödigt förlänga riksdagarne veckor och månader till dryg kostnad för oss sjelfve och våra kommittenter, utan annat resultat för landet, än att, såsom det hitintills i nära 30 år tillgått, samma tidsödande och förbittrande strider vid påföljande riksdag ånyo begynna. Svenska gjuterioch machinfabrikerna äro i behof af mjukt tackjern för tillverkningar af en mängd pjeser och det skottska tackjernet ägnar sig för dessa behof bättre än värt eget, hvilket dertill kan sägas vara för godt, emedan det i flera andra hänseenden har ojemförligt bättre egenskaper. Hvarföre då genom införselsförbud förvägra våra gjuterioch machinfabriker att förskaffa sig och använda ett råämne, hvarutaf de äro i behof; sådant är ej blott orättvist utan ock oklokt, ty ju mera machinfabrikerna förkofra sig och stiga itillverkningsbelopp, desto mera svenskt jern, i stångjern och plätar m. m , använda de jemväl dessutom, hvilket kommer tackjernstillverkaren till godo. Machinfabrikerna hafva också genom undantag ifrån införselsförbudet i de sista åren då och då erhållit tillständ att införa engelskt tackjern för sina behof, och hvarföre icke så gerna göra införselstillåtelsen generell; undantagstillåtelser, såsom beroende på godtycke, äro alltid förhatliga; och hela beloppet, som till följd af ett allmänneligt medgifvande kunde blifva infördt, skulle sannolikt ej öfverstiga tre eller aldraHögst 4000 skeppund årligen. Medbrodern A. Jansson har troligen ej för högt beräknat exporten af tackjern, då han antagit att den under vanliga förhållanden ej skulle uppgå till mer än 10 högst 12,000 skeppund. Jag befarar af flera skäl, att icke ens en så stor årlig export kan ständigt päräknas; men vid sådana tidpunkter. då å följd af en något större tillverkning, tavkJernsyågarne äro öfverfyllda och belastade med ett stort inventarium, vore det icke ovistiot om do kunde derifrån i uagvu al betrias, vore det ock blott genom en utförsel af 8 å 10,000 skeppund. Txporten af vttjomförelsevis så ringa belopp förmår blott hafva den verkan, att hålla tackjernspriserna jemnare, men är ingalunda i stånd att tillvägabringa någon häftig prisstegring, hvarigenom de -bruksegare, som äro privilegierade på köpetackjern, skulle kunna blifva lidande. För att undanrödja alla sädana farhågor ä bruksegarnes sida, anhåller jag ock, att höglofl. utskottet ville bifoga dess utlåtande med en så vidt möjligt till siffran noggrann kaikulation öfver fraktkostnaderna härifrån för tackjern och malm till Tyskland, Frankrike och England, samt vidare öfver kostnaderna för transporter ifrån hamnarne in uti landet till hammarverken, ätföljd också af en beräkning öfver de speTI ditionsoch handelsomkostnader som alltid äro förI knippade med en dylik exportaffir. En sådan sifferutredning skulle, jag är fullkomiigt öfvertygad derom, I helt och hållet förskingra den spökräddsla, hvilken orIden fri tackjernsoch malmexport möjligtvis ännu TS väcka hos en och annan bruksegare. Medbrodern A. Jansson har i slutet utaf sin motion yttrat, att han icke vill utsträcka den utaf honom väckta frågan jemväl till upphäfvandet af förbuden mot stängjerns och åtskilliga smideseffekters införsel, utan att han anser sig böra lemna åt bruksinintressets representanter sjelfve att derom väcka motion. Jag gillar fullkomligt denna grannlagenhet, men anser mig dock böra förklara, att derest en sådan motion icke skulle af bruksintressets ombud sjelfve göras, så anser jag mig pligtig att före motionstidens slut derom väcka fråga uppä de i begynnelsen af detta mitt yttrande anförde grunder. Jag anhäller vördsamt att hvad jag nuwanfört måtte till det höglofl. utskottet få åtfölja medbrödern A. Janssons motion. Stocholm den 9 December 1853. G. Hultman, från Örebro län. Till Redaktionen af Aftonbladet. Uti gärdagens Aftonblad har rubriken på den motion som jag på riddarhuset väckt den 22 i denna månad, blifvit, både orätt och alltför knapphändigt upptagen bland andra motioner samma dag. Här stär nemligen : Reutersvärd 1) om förpliktelse för dem som lefva af kapitaler eller så kallade undantag att med 3 proc. af sina inkomster skatta till kommunens fattigvärd.n Ordet eller är här förvillande, som icke bör finnas. Rubriken bör vara följande: Reutersvärd, P. A. motion, angående kapitalisters och de som lefva nå nannincar och undanta af sina hemman 1lägganf a SM Fr fs