Aftonbladet – 28 december 1853, sida 1

SVIN warllotlfratvarloTa. (UU. DB) —— — Af en insänd artikel längre ned i bladet finner läsaren ett exempel på officiel ömhet för den muntliga yttranderätten, fullt värdigt att ställas vid sidan af den omsorg om tryckfrihetens upprätthållande, hvaraf vi nyligen sett en uppenbarelse i hr Printzenskölds motion på riddarhuset om nytt fördubblande af den för ej fulla två år sedan fördubblade tidningsstämpelafgiften. H. H. erkebiskopen har nemligen fått befallning, sannolikt en xmycket hög) befallning, för att den så skall uppfattas af svenska kyrkans primas, att för sig uppkalla och sskrapa en af Stockholms kyrkoherdar och Konsistorii ledamöter, hr Ekdahl, för det hr Ekdahl tagit sig den friheten att hålla ett föredrag i bildningseirkeln, hvarvid i förbigående något yttrades som möjligen kunde tillämpas på den kgl. propositionen i bränvinsfrågan, hvilket på vederbörlig ott ej måtte hafva blifvit befunnet nog sockradt. Vi häde hitintills föreställt oss att hvarje medborgare efter svensk lag, som ännu eger gällände kraft, hade rätt att oantastad yttra sin öfvertygelse i medborgerliga och allmänna ämnen, så länge -hans yttranden ej strida imot lagens och anständighetens föreskrifter: Vi häde ej föreställt oss att enskilda gillen, föreningar och samqväm ännu blifvit, här liksom i Frankrike, öfvervakade af spioner, som hade till syssla att på högre ort inrapportera hvad som der blifvit yttradt. Hr Ekdabls artikel underrättar oss om tillvaron af en sådan bureau de Vesprit publies, hvilken måtte vara belägen temligen högt upp i sanihället, eftersom den skickar befallningar, till Svea rikes Erkebiskop. Hr Ekdahl har nu hös oss anhållit att genom Aftonbladet få det misshagliga föredraget lagdt inför allmänhetens ögon, på det han må dömas i hvad mån han gjört sig skyldig till missbruk af yttranderätten, och vi hafva ansett oss böra uppfylla denna begäran.: Ehvad omdömen kunna fällas om de i föredraget uttalade åsigternas praktiska halt, torde dock svårligen deri kunna upptäckas något anstötligt eller sårande, ens för den högsta ömtålighet. Vi lyckönska vederbörande att vara så väl underrättade och ega så nitiska tjenare som det citerade exemplet utvisar. Hvem hade trott att så ringa och obemärkta kretsar som bildningscirkeln hedrades med en så nära uppmärksamhet? Kejsaren i Ryssland kan knappast bringa sin berömda allvetenhet längre. Men vi önska på det högsta att de personer, som åtaga sig det vigtiga och som man kan förmoda ej otacksamma kallet att nrapportera hvad som säges i sammankorister och sällskapskretsar, måtte hafva -så skarpt öra och så troget minne, att de må kunna tillförlitligt redogöra för hvad som påsserar och derigenom spara sig och andra åtskilligt besvär och obehag.