STOCKEBOLM, den 28 Dee. Återigen har i förra veckan en petition, försedd med ett talrikt antal underskrifter och lika lydande med de förut ingifna (Se Aftonbladet för den 24 Nov.), inkommit till regeringen ifrån arbetsklasserna i hufvudstaden, angående bränvinsreformen och i sammanhang dermed om afskaffande eller åtminstone högst betydlig nedsättning utaf tullarne å spanmål, viktualier; beklädnads-, värmnings och lyshingsämnen samt öfriga råoch beredningsämnen och arbetsmaterialier. Ännu flera exemplar utaf denna petition äro, såsom vi med säkerhet känna, cirkulerande till underskrift, hvilka efterhand komma att inlemnas. Denna utaf medlemmar af alla sanmhällsklasser genom petitioner enhälligt uttryckta opinion om angelägenheten af en tullreform bör upplysa regeringen om tänkesätten hos nationen, undanrödja allt vidare vacklande och haltande på båda sidor, och försäkra den slutliga framgången för den stora reformen. Ingenting kan dock ifrån denna synpunkt vara mera glädjande, eller i så hög grad ägnadt att befordra det vackra ändamålet; som de motioner vid riksdagen och de petitioner till regeringen, hvarigenom flera stora och vigtiga näringsintressen sjelfva föreslagit och begärt afskaffandet af de direkta och indirekta prohibitioner, af hvilka de hitintills på förbrukarnes och det allmännas bekostnad varit gynnade. Ty med hvilka svepskäl skulle väl regeringen kunna bjuda till att upprätthålla förbud och höga tullafgifter eller med ett ord monopoliisystemet, när producenterne och fabrikanterne sjelfve förk! ra, att de icke vilja veta utaf ett dylikt sky-d., ia belstönska att få genom egen flit, o se och företagsamhet skydda sig sjelfve, i.v: set de återicke förmå, så länge de å sin sida på alla håll bindas och tryckas af den intrasslade härfvan ataf monopolier, gifna åt den ena på den andras bekostnad. Skulle då regeringen; som sannerligen icke tyckes hitintills hafva åda3alagt några särdeles prof på sakkännedom och insigter i detta ämne, verkligen förstå häringsidkarnes sanna fördelar bättre än de sjelfve? Sådant är i detta fall otroligt. Afven denna nya så glädjande reformröelse, hvarigenom fabrikanter och producenter skynda att afsäga sig, och sjelfva begära att blifva qvitt sina andelar af monopoliieller skyddssystemct, hoppas vi icke skola afstada; tvertom äro vi öfvertygade, att ju möra ;roducenter och näringsidkare, hvar och en om sitt yrke, komma att öfverväga sin ställng, desto allmännare skall denna rörelse unfva, desto klarare skola de inse, att den ördel de för sitt yrke hafva utaf detta Sytem, är utaf föga värde, jemfördt med de lägenheter och det tvång som systemet åläg