Aftonbladet – 27 december 1853, sida 2

utt göra denna omständighet till ett vilkor ör underhandlingarnes begynnande. I Wien hade man erhållit depescher från Konstantinopel, enligt hvilka divanen skulle ara böjd att gå in. på stormakternas förslag. Konungen af Sardinien har personligen öpp nat konungarikets parlament. DANMARK. Den kommission, som kultusministern förklarat sig vilja nedsätta straxt efter nyåret för att taga i öfvervägande folkkyrkans anselägenheter och göra förslag till ett framiida ordnande af dessa, så framt landsthinget och konungen stadfästa folkethingets bevillning härtill, lärer skola komma att bestå af följande ledamöter: prosten P. W. Becker, konferensrådet Bentley, tobaksfabrikören Bonnesen, biskop Brammer, justitierådet Casse, professor Clausen, biskop Engelstoft, pastor J. F. Fenger, juris professorn Hall, konferensrådet J. O. Hansen, konferensrådet C. E. Holm, konferensrådet Johnsen, professor Mad vig, professor Martensen, linhandlaren C. Miller; biskop Mynster, hofpredikanten Pauli, stiftsprosten Tryde och etatsrådet Weis. Skandinaviska sällskapet i Köpenhamn höll : ett möte den 21 dennes, då prof. Höyen i ett längre föredrag lemnade en förklaring öfver bildhuggaren Freunds fris? Ragnaroka. Köpenhamns prestsällskap har väckt förslag om införande af en liturgisk gudstjenst på julafton, bestående af några från altaret upplästa stycken ur den heliga skrift samt några böner och psalmer, och hvarmed början äfven i år skulle göras i Frue-Kirke, FRANKRIKE. Den 16 Dec. (13:e årsdagen af kejsar Napoleons liks flyttning till Invalidhotellet), firades i kyrkan Saint-Louis-des-Invalides en messa, som bivistades af generalstaben, talrika officerare af alla vapen så inom. armeen som parisernationalgardet, och mer än 200 af kejsarrikets gamla soldater. Tidningarne sysselsätta sig med: kommentarier öfver Palmerstons utträde ur engelska kabinettet. Monitören begagnar tillfället att försäkra det endrägten mellan Frankrike och England i den orientaliska frågan fortfar, men beklagar emellertid lordens afgång, emedan kejsarens regering alltid haft anledning att vara tillfreds med hans tänkesätt. Kursen på franska 3-procents-papperen no terades den 20 dennes 75,10 (44, procentsfinnas i depeschen ej upptagna). ENGLAND. Den vigtigaste nyheten från detta land är att lord Russell afböjt den honom erbjudna inrikesportföljen ; enligt en telegrafdepesch af den. 19: dennes skall den vara uppdragen åt sir George Grey, som redan förut under lord Russell imnehaft denna ministerplats. Times uppgifver orsaken till. lord Palmerstons utträdande ur ministeren vara hans motstånd mot den reformbill som lord Russell kommer att framlägga för nästa parlament, och hvarom kabinettet för öfrigt skall vara ense. Lord Palmerston var en af de 5 kommitterade inom kabinettet, åt hvilka granske ningen af förslaget var uppdraget, och han förkastade detsamma ej på grund af dess bristande liberalitet, utan tvertom emedan han ej anser någon ytterligare : utsträckning af den 1837 medgifna valrätten böra komma: i fråga . Times försäkrar att denna händelse står i intet sammanhang med orientaliska frågan och icke på något sätt kommer att utöfva inflytande på engelska regeringens ställning i denna fråga. I en följande artikel attackeras den ädle lorden såsom en förhärdad torv, hvars liberalism endast varit en mask, och som just till följd af sina stockkonservativa tänkesätt icke kunnat A-gSfrerensmed den narvarande koalitionsministeren.. Syftningon af denna artikel är synbarligen den att afskära lord Palmerston all möjlighet att bilda ett parti och beredaministåren någon för lägen het i nästa parlament. Ett alldeles motsatt språk för Morning Herald,, som påstår att parlamentsreformen härmed icke har det minsta att göra. Vi an föra följande ord ur en artikel, som tros vara fluten ur Palmerstons egen penna: Från det ögonblick turkiska frågan antog en allvarsam gestalt befunno sig Aberdeen och Palmerston i en rak opposition. Den förre var genomrysk, den sednare genomengelsk. Louis Napoleöns och lord Palmerstons bemödanden att i tid förmå regeringen till manlig hållning och kraftig handling strandade mot Aberdeen, Peeliterna och sir W. Molesworth, sekunderade af lord Granville, som här handlade i egenskap afagent för -ett annat anti-engelskt inflytande. Dessa män hafva vi att tacka för den vanäran att vära flottor overksamma måste se på huru man förstörde vår allierades skepp, till hvars försvar de voro skickade och hvilken vi förhindrade att försvära sig sjelf. Är detta möjligt? Lord Palmerston visste att så var. Han visste att vi icke blott moraliskt , utan äfven juridiskt äro ansvariga för hvad som hände vid Sinope; han visste att vi gjort oss skyldige ej blott till en försummelse, utan tll ett brott. Han. visste att vårt sändebud hade hindrat turkiska hufvudflottan från att inlöpa i Svarta hafvet och skydda konvojen; och att han hotat den turkiske amiralen (Slade) att bortsända enhelska flottan, så snart turkarne närmade sig. Hvem helst, som har en droppa engelskt blod i sina ådror skall begripa att det var hög tid för lord Palmerston, som är en engelsman och en gentleman, att rädda sig ur denna afgrund af vanära (thismess of infamy). Torypressen menar. att lord Palmerston ej stått ensam i sin opposition mot majoriteten inom kabinettet, utan att lord Lansdowne delat den, och äfven kommer att afgå från sin ministerplats. Lord Lansdowne har som bekant ingen portfölj. I flera blad klagas öfver att engelska regeringen i orientaliska frågan handlat efter dynastiska intressen. Morning Advertiser, förekastar drottningen rent ut att hon af sina enskilda rådgifvare låtit förleda sig till uppoffrande af Englands intressen för den Coburgska familjepolitiken. ij Morning Chronicles, pariser-korrespondent vill veta att engelska regeringen förelagt franska kejsaren en gemensam operationsplan till förmån för Turkiet, men att Napoleon ännu