Aftonbladet – 24 december 1853, sida 3

SEE SATSER EE TA 5 PAT TE TREA OK PENTA SEN nästan hela ståndet. Detta föranledde åter Petter Jönsson till ett lingt anförande om predikosjukans yttringar i Westra härad af Jönköpings län, samt dylika ytterligheters skilnad från en aktningsvärd fromhet, som yttrar sig i häg för andaktsöfningar. Medin och Sändstedt yttrade sig i samma syfte som vice talmannen; likaså Lagergren från Gottland;som beräte tade från sin hemort om en läseriförman, hvilken sedan befanns vara en tjuf, och en läsare, som i kyrkan under gudstjensten förgick sig mot presten. : ÅRA Se — Anders Janssons från Westerås län motionangående förbudets borttagande för utförsel af tackjern är af följande lydelse: Vördsamt Memorial! Ändtligen efter mer än ett ärhundrades förvillelser och efter häftiga strider emellan intressen och meningar under hvar och en af de sista trettio ärens riksdagar, tyckes tidpunkten ändtligen vara kommen, då prohibitifsystemets sista timma slagit i värt land, som olyckligtvis blott alltför länge tryckts och tillbakahållits af dess qväfvande bojor. Ingen näring har dock härdare kännt dessa bojor än tackjernstillverkaren eller bergsmansståndet. Mätte mina och mina hemmavarande kommittenters förhoppningar ej också denna gäng blifva svikna, att bojorna skola vid nu ingängna riksdag för alltid varda lossade, och ge-l nom en rättvis och billig fred emellan alla intressen, tullagarne upphöra att vara ett ständigt frö till kif och söndringar. : Att till bruksintressets förmän icke nägon vid denna riksdag skall djerfvas uppstå och yrka fortfarande af det direkta förbudet emot utförsel af tackjern; derom vägar jag dock göra mig förvissad. Men frågan om upphäfvandet af det direkta utförselsförbudet, väckt vid flera af de sista riksdagarne, har då hvarje gång varit beledsagadaf förslag till sådana utgående tull-lafgifter på tackjern, att utförselstillätelsen, i fall den kommit till ständ, endast skulle varit ett gäckeri, att icke rakt fram säga bedrägeri. De som väckte frägan medgåfvo visserligen det direkta utförselsförbu. dets upphäfvande, men föreslogo i dess ställe så ytterligt, så orimligt höga tullafgifter vid utförseln, att förbudet lika fullt skulle hafva qvarstätt, fastän ut-l. tryckt i siffror. Man begynte med att till bruks.lintressets eller stängjernstillverkningens -förfnän påyrka 6 rdr bko utförselstull ä ett sk tackjern; men .Inedprutade efterhand denna utförselstull till 4 rdr bko och derefter till 3 rdr bko; men derundetr har man ej velat gå, ehuru, i det skick jernhandteringen hu befinner sig i Europa, äfven en utförselstull af 2 rdr bko pr sk8 skulle vara alldeles detsamma som ett formligt utförselsförbud. 0 Sedan skottska, engelska och belgiska jernhandteringen blifvit under de: sista tiotalet af är uppdrifven till den utomordentliga, rent af sagolika höjd, att tackjern i Skottland och Wales kan produceras äfven med behållning under ett pris af 3 rdr bko pr svenskt sk tackjernsvigt och i Belgien nära nog för samma pris; — och ctt jern, mycket tjenligt till gjutBvday vc sva TT rafseningeller omsmältning låter med högst obetydlig kostnad förvantua mig til så kallad fin metal , hvilken också låter ganska väl färska sig och ger ett för de flesta behof ganska användbart stängjern; samt dertill med masugharne i Skottland, Wales och Belgien producera minst 20 gånger så mycket tackjern som alla bergslagerna i Sverige tillsammantagne, samt dermed i ordets egentliga bemärkelse öfversvämma alla länder som hafval: ymniga stenkolstillgångar och äro i tillfälle att tillgodogöra dessa genom begagnande af skottskt, engelskt och belgiskt tackjern, dels till gjutjern, dels till smidesjern, — sedan, upprepar jag, det kommit derhän att tackjernstillverkningen med stenkol blifvit uti de tre omnämnda länderna uppdrifven till en så undransvärd så skulle för Sveriges stångjernstillverkare eller för bruksintresset alldeles ingen väda kunna uppstä, äfven om svenska tackjernet finge utföras: alldeles tullfritt, och jag skulle. derföre med myegket fog kumna yrka en sådan ulförselsfrihet utan all tullafgift; ty, det säger sig sjelft, att då i alla sveriges bergslager tackjernet stär tillverkaren här redan på hyttbacken, utom alla transportkostnader, Jfullt ut dubbelt dyrare än tackjernet stär tillverkarne i England, Skottland och: Belgien, så kan synnerlig export af tackjern ifrån Sverigo, i konkurrens med istnämnde ler, omöjligen komma i fråga, helst r dertill ytterligare kommer, att transportkostnaderna härstädes, fö att få tackjernet på stapelstadsväg och sedan öfver vidsträckta haf, jemväl äro ojemförligt större för vära tackjernstillverkare, än för de nysshämnde ländernas tackjernsproducenter. Jag förnyar derföre mitt yttrande, att jag med allt I fog skulle kunna yrka fullkomlig tullfrihet vid utförsel af tackjern ifrån Sverige, utan ringaste äfventyr Jaf skada och lidande för braksintresset; och jag förmodar ocksä, att den tiden snart skall vara inne, då Sveriges bruksegare, sedan de genom erfarenheten fätt öppna ögon, sjelfve skola inse så liten väda dermed vara förknippad, att de icke vidare skola yrka någon utförselstull, hvarken på tackjern och hällar, eller ä kasserade kanoner -ete. och ä skrotjern. Men för att icke gifva nägon näring ät onödiga farhägor vill jag gerna; intilldess bruksegarne sjelfve kommit till denna insigt, medgifva en successift minskad utförselsafgift ända till den efter nästa riksdag utfär dade tulltaxan, så att om, på sätt jag nu föreslår, med 41855 ärs början utförselsafgiften bestämmes till I rdr 16 sk, pr skt, densamma sedermera minskas måd 8 sk. årligen, eller 1856. till 1 rdr 8sk. och 1857 till 1 rdr pr sk, utan skilnad för hällar, kasserade kanoner och skrot, samt för malm likaledes med 4 sk successif minskning, 1855 eller första äret till 24 sk. pr ski, 1855 till 20 sk. och 1857 till 16 sk. — beroende det sedermera på Rikets Stifider att efter under tiden inhemtad erfarenhet vid nästa riksdag bestämma, . huruvida framgent någon tulläfgift må ega rum och om ej fullkomlig tullfrihet bör stadgas. Jag bör dock kanske ännu tillägga nägra ord för att skingra möjliga farhågor hos Sveriges stängjernstillverkare, i rall sådana, sannerligen oväntadt, skulle kunna hysas utaf en korporation, hos hvilken så mycken upplysning bör förutsättas. Ifrån Norge kan täckjern utföras tullfritt och likaså malm... Norges gruäfvoör och likaså dess masugnar äro de allraflesta belägna ej längt ifrån häfskusten; transportkostnader och frakter vid utförsel från Norge äro således -ojemförligt ringare än i och från Sverige. Norges malmer och jern äro fullt ut så goda som Sveriges, och dess stängjern betalas till och med högre än värt vanliga. Men ändock är tackjernsutförseln nästan ingen ifrän Norge. Den har uppgätt till omkring 1600 sk ärligen; af malm utföres, så vidt jag kunnåt forska, icke set aldra rivgaste. Detta exempel ådagalägger solklart, att på intet vis nägon betydande tackjerpsexport ifrån Syerige skulle kunna komma i fråga. r Och hvarthän skulle väl värt tackjern kunna föras P Till Tyskland och Frankrike ?. Men begge dessa län der hafva öfverflöd på träkolstackjern och i båda har priset på träkolstackjernet bifvit ytterligt nedtryckt och nedtryckes altjemnt genom könrkurrensen med stenkolseller cokes-tackjernet! I Tyskland är prisskilnaden mellan träkolsoch stenkolseller cokestackjern öfverhufvud ej mer än 10 procent, och tyska träkolstackjernets pris är ungeför detsamma som i Sverige. Hurt vore det då tänk-n 1 Sverige skulle i nägon be-!t tydlig män kunna exporteras till Tyskland när först!g för detsammd skulle erläggas en betydlig frakt öfvero hafvet och sedan dryga transportkostnader från ham-s! narne till garne längt in i landet. Exportentill t Frankrike vore nuderkastad än större fraktoch trans-d portkostnader, Nyartill dessutom måste tilläggas dejfi i båda länderna ganska ansenliga iuförselstullarne ålf tackiern. . et re c m ct ee