Aftonbladet – 23 december 1853, sida 1

s Numror å 3 sk. banko. Prenumeration och Utdelning Fredriks torg; i A. M.-Brincks, N:o 28 Göthgatan, äfv an; i C. M. A. Törngrens vid Kungsbacken; i W. 4. Ii n å Ladugårdslandet; samt i S. LZ, Axelsons vid Handt 4 STERN ARN EEE iJexpressift benämnes, äfven moraliskt hos den straffade verkar just motsatsen af förbättring och i nittionie fall bland hundrade inviger sIhonom åt en förtviflad förhärdelse. Den sa: Iken är nu mera så klar, och allmänna opinio: nen har deröfver uttalat en så enhällig förkaste!sedom att vi till -och med nyligen sett ett helt domkapitel bestämdt förklara sig för Tupphörandet af denna vidriga profanation al den kristna gudstjensten. ) Deremot tycktes de båda anförda medlemmarne af det höglofliga ständet öfverensstämmande betrakta dem enskilda kyrkoplikten såsom ännu värd att bibehållas, ehuru hr Tham dervid fästade det vilkor att det andliga straffet borde tillämpas först sedan det verldsliga var utståndet, och på en tid som det skulle bero af den kyrkliga auktoriteten att bestäm ma sedan den öfvertygat sig om förbrytarens I moraliska förbättring. Det förundrar oss ej.l. latt en man som vid så många tillfällen uppträdt såsom försvarare för statskyrkan och Idess polismakt i rent verldsliga ting, icke ville alldeles uppoffra den makt, som vår kyrka från påfveväldets dagar förstått att bevara ö-. ver individernas medborgerliga ställning; men. desto mindre klart är det för oss, huru den ltörsta motionären, som i ett föregåendeföredrag till sin motion om religionsfrihetens medgivande, så klart utredde skilvaden mellan det andliga och det verldsliga samhället och de olika sfererna för hvarderas myndighet. kan inrymma någon betydelse åt den enskilda aflösningen och önska dess qvarstående såsom en i lag föreskrifven. handling. Ettaf de två: antingen måste denna afiösningsakt innebära förbrytarens försoning med den gudomliga makt hvars vilja han öfverträdt, och i dett fall blir den en sakramental handling, hvars .begående måste bestämmas af. hans fria viljal, för att ega någon betydelse, eller också må-l; ste den väl innebära en försoning med det synliga samhälle som han tillhör, och som för denna händelse representeras af prestenl, ensam eller i förening med kyrkorådet. Menh läfven i detta fall förutsättes ju att den skall sökas af egen drift och fri vilja, ty annars blir denne lika väl en borgerlig bestraffning, ehuru lt exkutionen sker inför ett mindre antal åskå1 1 dare. De kyrkliga missförhållanden öfver hvilka så ofta och så rättvist klagas, härröra allal. eller till största delen af den förändring som l! under tidernas längd inträdt i församlingens ställning och sammansättning. I den kristna kyrkans första tider var församlingen en frivillig brödraförening af troende, som alla voro personligt förbundna med hvarandra och personligt ansvariga för hvarandras tro och lefverne. Såsom samfund kunde de utesluta från sig ovärdiga medlemmar -och åter efter föregången försoning bland sig upptaga de ångerfulla. Men med sednare tiders territoriala församlingar är ett helt annat förhållande. Deras medlemmar kunna ej längre stå till hvarandra i ett sådant förhållande af solidaritet, emedan de dels ej alls känna hvarandra — hvarföre man också i flera stadsförsamlingar vid förbönen, för sjuka och tacksägelser för barnaföderskors förlossning länge sedan upphört att nämna personers namn, endast angifvande deras ungefärliga boningsort såsom en aktad församlingsbo vid Stortorget, en hederlig mans hustru. vid Drottninggatan, o. s. Vs, hyarigenom dessa förböner och tacksägelser alldeles förlorat sin ursprungliga mening —I els också en församlingsmedlem icke genomj hvilken borgerlig bestraffning som helst kanl! uteslutas ur densamma, så länge han ej kanl! beröfvas sin bostad eller rättigheten att vi-l! stas inom dess gränser. I följd af dessa för-! 1 J ( ändrade förhållanden hafva också de religiösal! förrättningar, som i lag bestämmas för enl) församlings medlemmar, blifvit förvandlade till borgerliga ordningsåtgärder, hvilket till ochl? medj till en del blifvit förhållandet medjS sjelfva sakramenternas begående. : I Att nattvardens begående inom vissa ti-I! der skall utgöra ett vilkor förvissa borgerliga I rättigheters åtnjutande, är ett missförhållandel! så groft och-så skadligt, att vi ej tro detfinnas i andra länders lagstiftning något dermed jemförligt, och det är i sanning underligt att icke förr någon af våra riksdagsmän velat göra borttagandet ur vår allmänna lag af alla de stadganden som derpå hafva afseende till föremål för en särskild behandling. Det behöfs ingen symnerlig skarpsinnighet och ingen ovanlig erfarenhet att se huru mycket skrymteri, liknöjdhet och förakt för det högsta och mest vördnadsvärda måste blifva den be-l dröfliga följden af dessa barbariska och föråldrade stadganden, Det gläder oss isynnerhet att den länge förberedda frågan om kyrkoplikten ånyo kom. mit under en allvarlig behandling, och vi hoppas att våra statsmakter denna gång icke längre skola kunna tillåta qvarståendet af detta ohyggliga bruk, lika förderfligt för den som undergår det, som det är vanhelgande för den offentliga gudstjenstjensten och förargelseväckande för församlingen. smee — H.M. Konungen har i dag hållit konselj. sa — K. M:t har, under den 20 dennes, förordnat, att.till bestridande af kostnaderne för anläggning af elektromagnetiska telegraflinier inom riet, en summa af högst 20,000 rdr skall genom statskontoret, utaf under händer hafvande medel, till generalmaioren Akrell. uppå: i mån af beliof skeende