Aftonbladet – 22 december 1853, sida 1

Morgenbladet egnar en kort artikel åt brukspatron Thore Petres minne, och yttrar att hans bortgång skall väcka en smärtsam saknad, icke blott i Sverige, utan äfven i brödrariket. RIKSDAGEN. Presteståndet. Plenum den 21 Dec,, kl. 10 f. m. Be i plenum den 17 dennes väckta mötioner remitterades till vederbörliga utskott, då följande diskussion uppstod vid den af doktor Säve väckta motion om er star reglering af elementarläroverken. Biskop Genbery fästade sig hufvudsakligen vid de anmärkningar, hvilka säväl uti inledningen till doktor Säves motion som äfvex I allmänhet blifvit gjorda öfver det sätt, hvarpä läro. erksfrägan, i de redan vidtagna ätgärderna, blifvit af na behandlad. Han ansåg sig så mycket heldre bva bemöta ätskilliga dervid: gjorda erinringar, som x-ängen vän af reformen annars kunde i det närvarande tillständet finna. anledning att misströsta om fortgången till det redan utstakade mälet, och mängen vedersakare deremot, finna skäl att vända om till det gamla. Han sökte visa, att den olikhet; som inom läroverken för närvarande i vissa afseenden onekligen förefinnes, icke ensamt kan skrifvas på de sednast vidtagna ät-gärdernas räkning, då de tvärtom, till större delen, härflyta från äldre förhållanden; att de af regeringen: 1849 meddelade föreskrifter hvarken varit så obeämda, eller så ofullständiga, som man ofta föregif-vit; hvarvid talaren genomgick flera punkter, för att visa, att gällande föreskrifter, i anmärkta afseende icke saknades; att den under tillämpningen af 1849 ärs cirkulär hittills vunna erfarenheten, ehuru den lemnade åtskilligt öfrigt att önska, dock icke med skäl kunde anses hafva ledt till sådana resultater, att man, för att komma ifrån det närvarande tillständet, heldre borde återvända till det gamla, än vidare fortså på den redan beträdda banan; att ganska mycket, ja, det mesta, för reorganisationens fullständiga genomförande ännu återstår att göra, men att man dervid, huru önskvärda än noggranna och detaljerade: föreskrifter i alla öfriga afseenden må vara, dock icke mätte så regelbinda sjelfva undervisningen, att icke nägot utrymme lemnas åt lärarens eget omdö-me och erfarenhet; att han för sin del lika lifligt,. som nägon annan, önskade, att denna stora och maktpäliggande angelägenhet, så fort ske kan, mätte bringas till slut i denriktning, som i den för ständerna vid I848 ärs riksdag framlagda planen blifvit be-stämd; men att han-af flera skäl fann sig icke böra biträda motionärens hemställan att derom gifva regeringen en päminnelse, eller utvisa de ätgärder rege-ringen för sådant ändamäl borde vidtaga. Doktor Thomander: Om .man skulle dröja med en ny skolordning tills tvisten mellan gamla och nya skolan vore löst, finge man vänta till domedag, hvilken väntan allt blefve det unga blod för lång, hvadan det ej är skäl att skjuta upp. med hvad som kan och bör göras. Biskop Heurlin försvarade sig mot beskyllningen, att han som eforus öfver Wexiö läroverk sökt ensidigt forcera latinläsandet; han älskade detta språk och erinrade, att det land, England, der uppfostran är mest klassisk, ingalunda lede brist på statsmän och pårlamentariska förmägor, men trodde att hans tänsesätt rörande realbildningen ock borde vara bekanta, enär uppå hans und. föredragande, Westerviks apolosistskola blifvit organiserad under helt andra ekonomiska förhållanden än nu. Talaren vitsordade tillika lärarnes vid Wexiö läroverk nit så yäl hvad omsorgen om den reala som lärda liniens lärjungar beträffade, och uppgafs realisternas samfälta antal vid Wexiö läoverk till 47. I Jönköping, som äfven hörde under: alarens eforat, vore förhällandet annorlunda, der bade: lere öfvergått från den reala till den lärda linien. Biskop Butsch förklarade, i hvad motionärens anmärkningar rört centralisationen vid Skara stifts läroverk, och den förmodade obenägenheten att gå Wennersborgs stads innevånares önskan till mötes med ett förökadt antal lärare, som kommunen sjelf till största delen velat bekosta, det konsistorium ansett ett fullt ordnadt läroverk för stiftets behof tillräckligt och att det valt Skara läroverk dertill, som både genom sitt läge nidt i stiftet och genom förut befintlige byggnader lertill vore tjenligast; att öfrige städer anhållit om n förbättrad undervisning, hvadan flere lärare än örr måst användas-i dessa städer och attiföljd deraf Wennersborgs behof förblifvit ohulpet. Doktor Säve stod nu i tur att erhålla ordet; men unsåg sig erkebiskopen innan han gaf detsamma, beogad påminna doktorn om innehållet af 90 R. EF ; wvarefter doktor Säve erhöll ordet och yttrade: att van väl redan kunde anse sig nedergjord inom detta tänd, då han räknade. 2:ne statsråder och flere biskopar till motståndåre , men tröstade sig dermed ut redligt hafva sökt och anfört sanningen. Då taaren derefter ingick i afhandling om lärometoderna och latinläsandets gagn, hejdades han af talmannens klubba, under förmenande att han talade om saker som ej hörde till frågan och under päminnelse att ere frågor hvilade på bordet oafgjorde. Doktor Säve anhöll då om litet mera tålamod å talmannens sida, förklarande att, då han ställt sig grundlagen till noggrann efterrättelse, han ej tänkte att afstå från sin rätt; öfvergick derefter till ett gendrifvande af le not motionen gjorda anmärkningar och visade benofvet af ett snart redande af den nuvarande oredan. Prosten Quiding: fordom voro realisterne gäster i lärdomsskolan, nu voro de usurpatörer af densamma, jnskade en författning som helt och hället skulle ter skilja dessa bildningslinier från hvarandra och rklarade sig härutinnan frambära uttrycket af en önskan, som inom hans ort (Skåne) vore allmänt delad. Professor Agardh begärde ordet i anledning af detta yttrande, för att uppläsa ett yttrande af rektorn viä satedralskolan i Lund Sommelius, afgifvet å samtlige ärarnes vägnar vid detta läroverk, det största inom Lunds stift, och hvaraf visade sig, att man der varit ullkomligt tillfredsställd med den genori 1849 års rirkulär påbjudna reformen och icke heller funnit nåson svårighet vid tillämpningen; hvarigenom talaren unsäg prosten Quidings yttrande om nägon allmän inskan inom Skäne i motsatt riktning vara fullkomigt vederlagd; uppläste ett anförande af rektor sommelius i Lund, som på det fördelaktigaste vitsrdade elementarmetodens användbarhet och som beisade raka motsatsen om denna metods anseende nom Lunds stift af hvad prosten Qviding anfört. Doktor Thomander erinrade, att här tj vore rätta tället för vetenskapliga diskussioner, men ville äfven sin del intyga, att mängen, som förut varit miss;jd med det nya skolsystemet, småningom efcer vunen erfarenhet öfvergått till en arnan mening; förlarade att en reaktion i skolfrågan skulle m 1 roraka vida starkare missnöje än ett fortgående på den eträdda banan, påminnande härvid i för ie, på tt pikant sätt, att missnöjet inom detta alarens person aldrig hade varit så stort s äsöm ledamot af statsutskottet bidrog att utv )9,000 rdrnas tillökning i anslagen för eler ferken: För öfrigt ansåg talaren, att n gilla mindre skiljaktigheter emellan lärove Doktor Gumelius såsom inspektor för den största skola Sverige; Örebro skola, med ett antal af 318 lärungar, ansåg sig befogad att vitsorda den nya memed